Bokbloggsjerka 17 – 20 maj

Hur underbart har inte vädret varit denna vecka så säg? I skrivande stund sitter jag till och med med datorn ute på farstukvisten och författar veckans bokbloggsjerka, där Annika undrar: Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?

Jag tänker fuska lite på den här frågan, för jag har faktiskt inte klickat hem någon bok under veckan. Däremot har jag köpt en i en fysisk affär, nämligen i min lokala Konsum-affär som hade ett extra bra medlemserbjudande på just denna bok, faktiskt betydligt billigare än nätbokhandlarna! Och denna enda bok är inte ens till mig själv.

Min man är en periodare när det gäller läsning, och får han bara tag i en bra bok kan han bli helt uppslukad av den. Dock är han kräsen och vad som helst duger inte, så jag är i princip ständigt på jakt efter böcker till honom. Just denna tror jag på eftersom han låtit sig uppslukas helt av författarens tidigare verk. Det handlar om veckans kanske mest upphaussade bok: Inferno av Dan Brown. Fast det är klart… bara för att jag har köpt den till min man betyder inte att jag inte kommer att läsa den. Eller att jag inte läser den innan honom..!

Recension: Safirblå av Kerstin Gier

Handling
Åh, Mmmmm och Mer! är det enda Gwendolyn kan tänka under den första kyssen. De börjar kyssas 1912 och slutar i nutid. Gwendolyn har en gen som gör att hon kan resa i tiden. Som tur är har även Gideon det. Kärleken börjar mitt i ett tidssprång, men när de är tillbaka sätts den på prov. Gwendolyn inser att hon snarast bör ta sitt förnuft till fånga, inte låta hormonerna styra, om det alls ska bli någon kärlek, tidlös eller ej! Det gäller istället att fokusera på att rädda världen OCH lära sig att dansa menuett (och inget av det verkar enkelt). Det ordenssällskap som vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer för att läsa in dem i kronografen, verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes eller … Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida planer! (förkortad från adlibris.com)

Recension
Förra veckans bokbloggsjerka handlade ju om huruvida vi föredrar att läsa på originalspråk eller översatt till svenska, vilket råkade sammanfalla med att jag just läste en bok i översättning som jag tidigare läst på originalspråk, nämligen Safirblå av den tyska författaren Kerstin Gier. I somras när jag läste boken fanns ingen översättning och jag var hänvisad till det tyska originalet om jag ville läsa boken (och det ville jag ju!). För någon månad sedan fick jag sedan ett erbjudande från Bonnier Carlsén om ett rec-ex och så kom det sig att jag också fick boken på svenska. Tack!

Eftersom jag redan recenserat den tyska versionen här så kan ni helt enkelt klicka på länken för att komma till den recensionen istället för att jag ska återupprepa samma saker en gång till.

I den recension jag gjorde då skrev jag att en stor behållning för mig var Kerstin Gier humoristiska språk (som alltid i henne böcker) och att jag hoppades att humorn inte skulle gå förlorad i översättningen. Eftersom jag nu har läst översättningen kan jag meddela att jag tycker att översättaren har lyckats bra; det är väl kanske Xemerius som på något vis inte riktigt känns lika charmig, men på det stora hela tycker jag som sagt att det är en lyckad översättning. Och om boken var relativt lättläst på tyska så var den riktigt lättläst på svenska. Jag bara flög genom sidorna, och känner mig mer sugen än någonsin på filmen (som dock bygger på första boken) som släpps på dvd i Tyskland i höst!

Bokbloggsjerka 10 – 13 maj

Ahhh… långhelg! Visserligen har jag lite drygt femtio nationella prov-uppsatser att gå igenom, för att kunna jobba undan lite innan läs- och hörförståelserna kommer nästa vecka, men ändå. Underbart!

Den här veckan undrar Annika ”om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?”

Hade jag fått den här frågan för något/några år sedan hade jag lätt svarat att jag alltid läste originalspråket om jag hade möjlighet. För min del betyder originalspråk engelska och tyska, för det är de språk jag behärskar tillräckligt förutom svenska.

Så varför originalspråk? Det finns olika orsaker till detta. Dels är det roligt att få användning av kunskaperna och det är också ett sätt att hålla uppe nivån, för let’s face it, högstadietyskan jag undervisar är något under min egen högstanivå. Sedan är det ju också så att en översättning alltid är en tolkning och läser man originalet så läser man ju texten precis så som författaren hade tänkt sig. Den tredje anledningen är att utbudet är så mycket större.

Samtidigt vill jag också stödja de svenska förlagen som faktiskt satsar på att översätta böcker till svenska. Jag tycker det är viktigt att folk läser – framför allt barn och ungdomar – så därför försöker jag nu mer och mer att vänta på de svenska översättningarna av den anledningen. Om förlagen märker att det är värt för dem att översätta böcker till svenska så är chansen att de fortsätter att göra det större. Mer litteratur till folket!

Recension: Charlotte Hassel av Frida Skybäck

Handling
Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skiljs de åt. Först tretton år senare, i april 1771, ses de igen på en bal på Stockholms slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.

För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov till en rad frågor. Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som nu långsamt inser vad hon har gått miste om. (adlibris.se)

Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Recension
Jag ville verkligen tycka mer om den här boken än vad jag gjorde, och efter att ha läst så många recensioner om hur omöjlig boken var att lägga ner så hade jag höga förväntningar. Och är då det ju som vi alla vet bäddat för en besvikelse.

Boken börjar väldigt lovande, och historiska romaner om Sverige med kvinnliga huvudpersoner kryllar det ju inte direkt av. Jag gillar normalt sett greppet att låta handlingen utspela sig i olika tidsperioder i olika kapitel, och det tycker jag fungerar bra här också. Ibland följer vi Charlotte och Axel i sin ungdom och ibland i ”nutid” (bokens nutid alltså, 1770ish).

Boken är verkligen välskriven och det märks att författaren är väldigt kunnig vad tidsperioden och de historiska skeendena anbelangar, men den lyckas inte riktigt hålla mitt intresset uppe för alla politiska ränker och intriger hela vägen.

En annan sak som kanske inte är en så big deal egentligen och som inte har med handlingen att göra, men som ändå stör mig är alla redigeringsmissar, till exempel så kryllar det av avstavningar av ord mitt på en rad och inte i slutet där ju avstavningar faktiskt har en poäng. Det bara stör mig.

Summa summarum, Charlotte Hassel är en lättläst historisk roman om en spännande tid i Sveriges historia. Dock räcker den inte riktigt hela vägen för mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som saknas, men jag blir inte riktigt så begeistrad som jag hade hoppats. Om du gillar historiska romaner med lite intriger och romantik tycker jag ändå att du ska ge den en chans – kanske passar den dig bättre..?

Det där med att ge upp

Hur tänker ni? Jag har alltid varit sån att om jag har börjat på en bok so läser jag ut den oavsett om jag tycker att den var särskilt bra eller inte. Varför? Jag vet inte; det bara känns som att man ”ska”. Att man liksom ger upp annars. Men egentligen: varför? Det finns ju så himla många bra böcker därute som bara väntar på att bli lästa. Varför lägga tid och kraft på att tvinga sig igenom en bok som man ändå inte gillar särskilt mycket?

Jag började läsa ”Veronica bestämmer sig för att dö” av Paulo Coelho här om dagen. Den inhandlades billigt på rea (typ 20 spänn) för några år sedan och sedan dess har den bara stått i bokhyllan. Jag har väl kommit kanske halvvägs nu och jag tycker bara att den är helknepig. Alldeles för djup för mig, antagligen. Så nu funderar jag på att lägga undan den – i alla fall ett tag – men jag har svårt att göra det eftersom man ju ”ska” läsa ut böcker, och istället läser jag ingenting alls.

Hur tänker ni? Läser ni färdigt ”dåliga” böcker eller lägger ni bort dem och tar en ny istället?

Månadssummering april

Aprils lässtatistik kan sammanfattas med ett enda ord: katastrof. Två lästa böcker. Två!

Antal lästa böcker: 2 st
På svenska: 2 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 2 st
Fådda: 0 st
Lånade: 0 st
Kvinnor: 2 st
Män: 0 st

Recension: Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella

Handling
Lara har alltid haft en väldigt livfull fantasi. Men nu börjar även hon undra om hon kanske håller på att bli galen. Normala kvinnor hemsöks väl inte av spöken? Men, Lara har fått besök av sin gamla döda släkting tant Sadie i form av en ung, rättfram Charleston-dansande kvinna. Sadie vill ha hjälp att hitta ett försvunnet halsband, utan det kan hon inte lämna jordelivet.

Till råga på allt har Lara alldeles fullt av egna problem utan döda släktingar hennes bästa vän och affärskompanjon har rymt till Goa och hon har precis blivit lämnad av sin pojkvän. Men när Lara umgås med Sadie händer det spännande och dekadenta saker, Sadie kanske till och med är lösningen på några av hennes problem? Kan två kvinnor från helt olika tider och dimensioner bli vänner, och till och med lära sig något om och av varandra?

Recension
Som ni nog redan vet är Sophie Kinsella en av mina absoluta favoritförfattare, och hittills har hon aldrig gjort mig besviken (förutom böckerna skrivna under Madeleine Wickham). Den här boken har ett par år på nacken och jag läste den direkt när den kom ut, men jag var verkligen i behov av lite Kinsella så det fick bli en omläsning.

På många sätt känner man igen sig i Kinsellas övriga fristående böcker, men det som skiljer denna är dels det övernaturliga inslaget med gammelfaster Sadies spöke samt att det är nästan en detektivhistoria. Den har kanske också lite mer djup, till exempel viss kritik av hur åldrande och äldre ses idag. På vanligt Kinsella-manér är dock både handling och karaktärer lite skruvade. Ibland blir jag helt galen på Sadie och tycker så synd om Lara när Sadie bara förstör för henne, men ändå kan jag inte hjälpa att skratta, ibland nästan hysteriskt.

Flickan från tjugotalet är en lättläst, väldigt rolig men också ganska tankvärd bok som garanterar gott underhållningsvärde!

Bokbloggsjerka 26-29 april

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Det beror lite på, får svaret bli här. Om det är en prolog med någon sorts bakgrund till huvudstoryn så brukar jag läsa den, men ”vanliga” förord är det inte så noga med. I och för sig är det väldigt ovanligt att böcker jag läser ens har förord.

Efterord däremot (även om de inte efterfrågades här) brukar jag alltid läsa, för de kan ibland ge en extra dimension till läsandet. Ett exempel på detta är Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg, där hon efter själva bokens slut presenterar den fakta handlingen bygger på.

Back to reality

Efter en härlig men intensiv helg i vår närmaste huvudstad Oslo med maken är jag då i verkligheten. Vi bara tog det lugnt och njöt hela helgen för det är ju med stor sannolikhet den sista resa vi gör på tu man hand på lääääänge. Men som sagt, nu knackar verkligheten på dörren igen. Hårt också. Det är nämligen dags för engelska nationella prov, i morgon för årskurs 9. Och sedan bara pockar det på till mitten av maj när alla engelsk-NP även för gymnasiet är klara. Så även april lär bli ett bottennapp gällande läsning.

Tur att jag fick lite läst på tåget hem från Oslo i alla fall. Då kanske jag kan få ihop de numera sedvanliga tre lästa böckerna per månad…

Ny Sophie Kinsella på G

I maj släpper Sophie Kinsella en ny fristående bok: Wedding Nights. Visserligen bara på engelska ännu, men i alla fall! Då borde det inte dröja allt för länge innan vi får den stora glädjen att läsa henne på svenska också. Jag vet inte riktigt varför men Kinsella måste jag läsa på svenska, kanske för att jag har läst alla andra hennes böcker på svenska.

Hur som helst, tillbaka till den nya boken. Den heter alltså Wedding Nights och handlar om Lottie som har tröttnat på män som inte vill binda sig. Dock dyker ett gammalt ex upp och påminner henne om en pakt: om båda var singlar vid 30 skulle de gifta sig med varandra. Så de bestämmer sig för att göra slag i saken och gifta sig på den grekiska ö där de en gång träffades.

På senaste tiden har det ju givits ut böcker av henne skrivna under hennes riktiga namn Madeleine Wickham (samt pseudonymen Kinsella… mycket förvirrande), och det är en helt annat genre egentligen, mer relationsdrama än humor, som inte riktigt tilltalade mig. Dock vad jag kan avläsa från hennes hemsida verkar Wedding Nights vara en äkta ”Kinsella-bok”. Yay!