Recension
Jag valde att läsa Hex Hall härnäst eftersom jag kände för en lite lättsammare bok. Jag befarar att det kan ha varit orättvist mot Hex Hall att läsa den direkt efter Nightshade, eftersom det var riktigt stora skor att fylla. Som sagt, jag tyckte om av denna roman, men på något sätt känns som om jag skulle ha kunnat tycka om den mer. Men jag läste ut den på två dagar det betyder ju i alla fall något.Liksom i alla första böcker i en serie ägna mycket tid åt att bygga och förklara världen, och jag har läst lite för många första-böcker på sistone för jag blir lite trött på det, även om det såklart är viktigt. Men precis som med Nightshade tog också den här boken fart efter ett tag. Den andra halvan av boken är riktigt bra!
Månadsarkiv: mars 2011
Recension: Nightshade av Andrea Cremer
Recension
Jag gillade romanen. Även om den fick en långsam start, vilket är ganska symptomatiskt för första delen i en paranormal serie eftersom uppbyggnaden av världen tar lite tid. Dock tog den fart och fick mig verkligen engageradn. Jag läste den på tre dagar, trots att jag arbetade heltid. Pendling till arbetet har verkligen har ökat min lästid.Jag gillar karaktären Calla. Hon är inte dina typiska svaga och gnälliga YA-hjältinna, tvärtom, hon är stark och ansvarsfull. Enligt min åsikt ibland för ansvarig. Hon låter andra diktera hennes liv och framtid, och hon bara accepterar sitt öde. Men ändå, jag uppskattar att hon inte gnäller så mycket som många andra tjejer i YA-genren.
Dessutom visade båda hennes beundrare (klassiskt triangeldrama, yay) också älskvärda och försonande egenskaper och att välja läger var faktiskt mycket svårare än det brukar vara. Å ena sidan finns alfahannen Ren som har valts ut som Callas partner och som hon känt hela sitt liv. I början var alltför macho och en riktig kvinnokarl, men allt eftersom historien fortskrider det är uppenbart att han verkligen bryr sig om henne. Å andra sidan finns den upproriska människan, Shay, som utmanar allt Calla någonsin har lärt sig. Jag är fortfarande osäker.
Det fanns många oväntade vändningar, men jag har så att säga jag är ganska nöjd med att jag tänkte ut några av dem innan de hände, till exempel twisten i skogen på slutet. Totally saw it coming. Något jag däremot inte hade förväntat mig, var dock slutet. OMG. Vilken cliff-hanger!
Recension: Entangled av Cat Clarke
Handling
Recension
Tja, vad ska jag säga. Jag tyckte verkligen att bokens handling lät otroligt lovande och unik, men jag gillade inte boken så mycket som jag hade förväntat mig. Kanske hade jag för höga förväntningar. Som jag sa, jag tyckte verkligen den premissen att Grace vaknar upp på ett för henne okänt ställe och måste kämpa för att få ordning i sin tillvaro, och det första kapitlet var gudomligt. Jag gillar också nostalgitripper i böcker och okronologisk ordning. Jag tyckte att personerna var välskrivna, speciellt Grace. Även om jag ville skaka henne ibland för att få henne att inse sina idiotiska val, kändes hon mycket verklig.
Så, vad vad var inte bra då? På helhet var hela romanen lite väl långsam och utdragen för min smak. Det var massor av inre monolog och levande beskrivningar. Även om det hjälpte till att måla en bild av Grace saktades också boken ner. Dessutom är Entangled en mycket mörkare roman än vad jag brukar läsa, eftersom det handlade en hel del med de mörkare sidorna av det mänskliga psyket. Det kanske helt enkelt bara inte är min kopp med kokade blad, så att säga.
Och så var det slutet. Eh, vad? Slut nu? Ursäkta? Det kändes ungefär som ett svenskt film. Man inser inte att man är i slutet tills eftertexterna kommer. Men om du är intresserad av romanen, låt inte mig hindra dig från att läsa den, eftersom det, trots allt, finns massor av positiva recensioner där ute också.
Recension: Across the Universe av Beth Revis

Recension
Recension: Hungerspelen av Suzanne Collins
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!
Katniss Everdeen är fjorton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen…
Suzanne Collins har skrivit en gastkramande framtidsroman om liv och död. men det är lika mycket en roman om vår tids television – som är grym, rå, falsk och egentligen bara handlar om en sak – tittarsiffror. (bokus.com)
Recension
Det var länge sedan att jag var så oerhört fast i en bok. Jag verkligen inte kunde lägga ner den, och jag läste ut den på mindre än två dagar. Igår kväll tänkte jag bara läsa en eller två kapitel innan jag skulle sova, men det var omöjligt att sluta. De en eller två och två blev lätt tio. Även om jag bestämt att det aktuella kapitlet är där jag sluta läsa för i kväll var det omöjligt att inte fortsätta, eftersom det fanns en sådan cliff-hanger i slutet av alla kapitel.
Jag tror att det redan framgår tydligt att jag är tyckte mycket om den här boken, vilket kan tyckas märkligt eftersom det handlade om en diktatur som tvingar sina unga att döda varandra i direktsändning. Men den var mycket, mycket spännande, om än obehaglig. Naturligtvis med ett stort mått samhällskritik. Hur vissa privilegierade har allt medan andra har ingenting. Död och lidande blir till underhållning. Men även om boken är mörk, våldsam, ledsen och hopplös är det också full av vänskap och även en del kärlek. Missa den inte!