Recension: Matched av Ally Condie

Handling
On her seventeenth birthday, Cassia meets her Match. Society dictates he is her perfect partner for life. Except he’s not. In Cassia’s society, Officials decide who people love. How many children they have. Where they work. When they die. But, as Cassia finds herself falling in love with another boy, she is determined to make some choices of her own. And that’s when her whole world begins to unravel… (bokus.com)

Recension
När jag först introducerades till YA-dystopi av Suzanne Collins ”Hunger Games”, fann jag det vara lite av en uppfriskande paus från allt det paranormala, men sedan dess verkar dystopierna ha exploaded på marknaden. De är de nya vampyrerna. Eftersom jag älskade ”The Hunger Games” gråter jag inte för det.

Mina förväntningar kom dock tyvärr på skam och boken var alldeles för lik George Orwell’s 1984 för min smak. Naturligtvis är det ofelbart att en bok om en överkontrollerande regering automatisk får en att tänka på kungen av dystopier men där Suzanne Collins med Hungerspelen lyckades få till ett nytt och unikt grepp, så tycker jag tyvärr inte att det gick lika bra för Ally Condie. En sak som verkligen förbryllade mig dock var det faktum att de kunde läsa men inte skriva. Hur hänger det ihop?

När det gäller huvudpersonerna kunde jag aldrig riktigt relatera till dem. Jag hade inget emot dem, men jag brydde mig inte riktigt om dem. Och det är den största spiken i kistan för en fiktiv karaktär för min del. Jag tror inte jag kommer att läsa nästa del i serien.

Annonser

Recension: The Dead-Tossed Waves av Carrie Ryan

Handling
Carrie Ryan’s sensational new novel reveals more of the secrets of the world after the return of the Unconsecrated and introduces a new heroine who must tangle with her mother’s secrets. Gabry lives a quiet life, secure in her town next to the sea and behind the Barrier. She’s content to let her friends dream of the Dark City up the coast while she watches from the top of her lighthouse. Home is all she’s ever known and, and all she needs for happiness. But life after the Return is never safe and there are threats even the Barrier can’t hold back. Gabry’s mother thought she left her secrets behind in the Forest of Hands and Teeth, but, like the dead in their world, secrets don’t stay buried. And now, Gabry’s world is crumbling. One night beyond the Barrier …One boy Gabry’s known forever and one veiled in mystery …One reckless moment, and half of Gabry’s generation is dead, the other half imprisoned. Now Gabry knows only one thing: if she has any hope of a future, she must face the forest of her mother’s past. (bokus.com)

Recension
Om jag tyckte att The Forest of Hands and Teeth var bra, så  gillade jag verkligen The Dead kastades Waves. Jag var lite förvånad först att berättaren i denna roman i själva verket inte var Maria utan en annan flicka, som vi senare får reda på  är Marias dotter Gabry. Överraskande ja, besvikelse nej. Jag blev riktigt fascinerad av Gabry och hennes liv i Vista. På ett sätt är det nästan en utvecklingsroman eftersom det skildrar Gabry resa, både psykologiskt och känslomässigt, från en rädd och osäker flicka till viljestark och självsäker ung kvinna.

I motsats till sin föregångare tyckte jag inte att denna bok var långsam all. Handlingen var snabb och actionfylld under hela boken, men den tappade heller inte fokus på överlevnad eller relationer. Den romantik som jag kände saknades i The Forest of Hands and Teeth (ursäkta för alla jämförelser) var mer i min smak var i denna roman. Jag vill ju gärna ha lite romantik i mina romaner.

Precis som i Carrie Ryans första roman fokuserar även denna på de stora existentiella frågorna som Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vad är rätt? Vad ska jag göra med mitt liv? Är detta allt? Finns det något mer? The Dead-Tossed Waves dock, kändes för mig mycket mer hoppfull, vilket gör denna roman mer i min smak. När allt är hemskt, vill jag fortfarande kunna hålla fast vid hoppet.

Även om du känner att du inte direkt är ett zombie-fan rekommenderar jag ändå att läsa Carrie Ryans post-apokalyptiska zombie-serien, eftersom de innehåller så mycket mer än vad man tror vid första ögonkastet. Den utmanar läsaren att fundera på samma frågor som Gabry, frågor om rätt eller fel och vad som innebär att vara människa.

Recension: The Forest of Hands and Teeth av Carrie Jones

Handling
In Mary’s world there are simple truths. The Sisterhood always knows best. The Guardians will protect and serve. The Unconsecrated will never relent. And you must always mind the fence that surrounds the village; the fence that protects the village from the Forest of Hands and Teeth. But, slowly, Mary’s truths are failing her. She’s learning things she never wanted to know about the Sisterhood and its secrets, and the Guardians and their power, and about the Unconsecrated and their relentlessness. When the fence is breached and her world is thrown into chaos, she must choose between her village and her future – between the one she loves and the one who loves her. And she must face the truth about the Forest of Hands and Teeth. Could there be life outside a world surrounded in so much death? (bokus.com)

 

Recension
När jag tittar på mina senaste recensioner märker jag att de alla har en sak gemensamt, nämligen att de alla är de första böckerna i en serie. Jag märker också att jag klagar på att vara lite trött på att lära känna både nya karaktärer och en ny värld. Och sedan … Jag plockar upp ännu en första-bok. Vad tänkte jag på?

Ironiskt nog är det som jag saknar i den här boken är bygget av den fiktiva världen. Vad hände mer världen? Hur gick den under? Vilka är ”the unconsecrated”? Var kom de ifrån? Varför? Jag har läst i intervjuer med Carrie Ryan (kommer inte ihåg VAR just nu) att hon medvetet hoppade över det, men jag personligen saknade det.

Jag sköt upp läsandet av den här boken en tid eftersom jag helt enkelt inte kände mig lockad av en post-apokalyptisk zombiedystopi för – let’s face it – zombies är inte vackra, romantiska och ridderliga. De är äckliga. Vad som ändå fick mig att läsa den var den förväntade romantik, men tyvärr blev jag besviken på den. Jag hade hoppats på en riktig virvelvind av känslor och det var det inte, utan ”sundare” YA-romantik. Bara synd att jag var på humör för virvelvind.

Genom hela romanen hade jag en konstant krypande klaustrofobisk känsla, eftersom karaktärerna är fångade på så många olika sätt. Fysiskt naturligtvis, då de är  fångade i en av skog inhägnad by fullt med zombies utanför.Men också fångade på ett helt annat sätt, som när Maria undrar om detta  verkligen är allt? Finns det inget mer i livet? Skulle hon nöja sig? Både för Maria och för läsarna, lämnas många av dessa frågor obesvarade.

Summa summarum, The Forest of Hands and Teeth är en fartfylld och tankeväckande roman om drömmar, hopp och förlust. Jag gillade den.