Recension: I am number four av Pittacus Lore

Handling
John Smith is not your average teenager. He regularly moves from small town to small town. He changes his name and identity. He does not put down roots. He cannot tell anyone who or what he really is. If he stops moving those who hunt him will find and kill him. But you can’t run forever. So when he stops in Paradise, Ohio, John decides to try and settle down. To fit in. And for the first time he makes some real friends. People he cares about – and who care about him. Never in John’s short life has there been space for friendship, or even love. But it’s just a matter of time before John’s secret is revealed. He was once one of nine. Three of them have been killed. John is Number Four. He knows that he is next … (bokus.com)

Recension
Jag har varit lite av en motståndare till denna bok, inte på grund av dess handling, utan på grund av sättet den blev till, James Frey och hans Fiction Factory. Så jag avstod från den som någon slags tyst protest mot nämnda utgivare. Jag vet inte riktigt vad som fick mig ändra mig, kanske nyfikenhet. Plus att jag i allmänhet vill läsa romanen innan jag ser filmen, som kommer att finnas tillgänglig på DVD i sommar.

Så, vad jag tycker om det? Tja, inte så pjåkigt faktiskt. Utgångspunkten är bra och jag gillar karaktärerna. John (eller vad han heter) och Henri har en trevlig far-son-relation även om de inte är det på riktigt. Alien-besatta Sam visar sig vara en verklig vän till John, troligen den bästa han kunde hitta med tanke på omständigheterna. När det gäller kärleken så verkar Sarah nästan för bra för att vara sant, men som bara kan bero på att vi ser henne genom den upp över öronen förälskade Johns ögon. Som vi alla vet är ju jag en sucker för den där första stora kärleken och älskade såklart naturligtvis den framväxande relationen mellan John och Sarah. Jag gillade hela biten där John börjar få och framför allt börjar inse sina känslor för henne men inte riktigt vet hur han ska agera runt henne och blir sådär supergulligt blyg och nervös. Men sen blir det en massa action och även deras förhållande blir lite jäktat och förlorar den där pirriga känslan. Helt plötsligt älskar de varandra över allt annat, ni vet hur det är i YA-böcker ibland. Det är verkligen en utmaning för författare att kunna hålla liv i romantiken även efter att karaktärerna blivit tillsammans.

Så summa summarum, romanen börjar bra men tyvärr saktar den ner i mitten efter den första nästan-möte med the Mogadorians. Livet går bara tillbaka till det normala även om de nästan blivit fångade. Och även det fartfyllda slutet får mig bara att gäspa.’¨Någonstans i mittentappade jag intresset  men läste slut för att man ”ska” Men om du gillar sci-fi och riktigt sockersöta kärlekshistorier, då tror jag att denna roman är för dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s