Recension: Hunting Lila av Sarah Alderson

Handling
17-year-old Lila has two secrets she’s prepared to take to the grave. The first is that she can move things just by looking at them. The second is that she’s been in love with her brother’s best friend, Alex, since forever. After a mugging exposes her unique ability, Lila decides to run to the only people she can trust – her brother and Alex. They live in Southern California where they work for a secret organisation called The Unit, and Lila discovers that the two of them are hunting down the men who murdered her mother five years before. And that they’ve found them. In a world where nothing and no one is quite as they seem, Lila quickly realises that she is not alone – there are others out there just like her – people with special powers -and her mother’s killer is one of them… (bokus.com)

Recension
Det som ursprungligen gjorde mig intresserad av boken var det vackra omslaget. Jag bara älskar den blå klänningen och de röda klackarna. Handlingen lät också hyfsat unik och kärlekshistorien lovande. Så levde den upp till mina förväntningar? Ja, det gjorde den! Jag tycker att det var en ganska spännande historia och jag läste den under ett par sittningar (utportionerade  över ett par dagar). Trots att jag precis börjat ett nytt jobb och har haft massor av saker att göra, vilket resulterat i en mycket trött mig, läste jag till sent på kvällen. Jag var bara tvungen att ta reda på vad som skulle hända härnäst!

Jag gillade verkligen Lila, som var en karaktär som jag lätt kunde relatera till (fast jag inte behärskar telekinesi och min mor i högsta grad är levande). Alex var verkligen en riktig drömprins och att Lila hade varit förälskad i honom hela sitt liv är lätt att förstå.

Det enda som jag inte gillade var det alldeles för öppna slutet och det självklara passningen till den kommande uppföljaren. Jag har inget emot en serie när författaren är  bra, boken  spännande och romantiken … tja romantiskt, men jag önskar att även böcker som ingår i en serie kan ha en ordentligt slut också. Hunting Lila var en fartfylld, rolig, spännande och romantisk debutroman och det fanns inte många långtråkiga stunder.

Recension: Bumped av Megan McCafferty

Handling
A virus has swept the world, making everyone over the age of eighteen infertile. Teenagers are now the most prized members of society, and would-be parents desperately bid for ‘conception contracts’ with the prettiest, healthiest and cleverest girls – cash, college tuition and liposuction in exchange for a baby. Sixteen-year-old Melody is gorgeous, athletic and has perfect grades, and has scored an amazing contract with a rich couple. And she’s been matched with one of the most desirable ‘bumping’ partners in the world. But Melody’s luck is about to run out. She discovers she has a sister – an identical twin, Harmony, who has grown up in a religious community opposed to the idea of ‘pregging’. Harmony believes her calling is to save Melody from her sinful plans. (bokus.com)

Recension
Jag var verkligen spänd att dyka ner i den här boken, och kanske var mina förväntningar lite för högt satta. Det fanns saker som jag gillade och saker jag inte gillade. Kanske var det meningen med boken, men jag fann den ganska otäck. Både världen där Melody lever, där tonårsflickor är barnmaskiner, och Harmonys Godside, där människor blir hjärntvättade av religionen. Jag hoppas att ingen tar illa upp nu, men jag har svårt för religiösa rappakalja, oavsett religion.

I början var det svårt för mig att hålla reda på vilken av huvudpersonen som var berättare och jag var tvungen att gå tillbaka till början av varje kapitel att se och sen läsa på baksidan för att se vem som var vem. Slutet tilltalade inte mig alls eftersom det egentligen inte fanns något, bara en cliff-hanger till nästa bok.

Utgångspunkten var dock intressant och tankeväckande, och jag gillade Zen. Han verkade vara den enda vettiga personen i ett dårhus. Trots alla dess brister var boken ändå tillräckligt spännande för att jag skulle läsa ut den.

Recension: Amy & Roger’s Epic Detour av Morgan Matson

Handling
Amy Curry thinks her life sucks. Her mom decides to move from California to Connecticut to start anew–just in time for Amy’s senior year. Her dad recently died in a car accident. So Amy embarks on a road trip to escape from it all, driving cross-country from the home she’s always known toward her new life. Joining Amy on the road trip is Roger, the son of Amy’s mother’s old friend. Amy hasn’t seen him in years, and she is less than thrilled to be driving across the country with a guy she barely knows. So she’s surprised to find that she is developing a crush on him. At the same time, she’s coming to terms with her father’s death and how to put her own life back together after the accident. Told in traditional narrative as well as scraps from the road–diner napkins, motel receipts, postcards–this is the story of one girl’s journey to find herself. (bokus.com)

Recension
Oj oj oj! Jag älskade verkligen denna bok! Den är fantastisk, förmodligen den bästa jag läst under hela året! Den kanske började lite långsamt, men när jag väl kom in i den, var det omöjligt att sluta läsa. För mig är beviset på hur mycket jag gillar en bok tydligt beroende på hur jag läser den. Med den här boken ville jag verkligen läsa varje led stund eftersom jag var tvungen att veta vad som hände sedan, men jag hejdade mig och tvingade mig att läsa långsamt – att njuta av den. Jag ville inte missa ett enda ord.

Jag älskade att vi fick ta del av Amys rese-scrapbook och när jag kom över en av Rogers spellistor fick jag lust att lyssna på dem på Spotify. Men jag läste alltid boken ganska långt bort från en dator med internetuppkoppling så det blev liksom tyvärr aldrig av. Jag fick också en enorm längtan efter en roadtrip tvärsöver USA … några frivilliga?

Det jag tyckte bäst om med romanen var huvudpersonerna. De var två personer som jag som läsare verkligen brydde mig om. Amy är lätt att relatera till, även om man inte har varit i hennes situation, och jag gillar skrivtekniken att låta oss lära känna henne genom att få se glimtar av hennes förflutna. Roger är lugn och respektfull är inte bara ett gott sällskap till Amy på sin resa av självinsikt, utan förändras också under resans gång. En roadtrip ska vara livsförändrande den här var det definitivt, för båda huvudpersonerna. Jag tänker inte säga något mer eftersom jag inte vill förstöra något, men WOW! Ni måste läsa den!

Harry Potter and the Deathly Hallows part 2

Jag vet, jag vet, vi kan ha varit de sista människorna på jorden att gå och se Harry Potter och dödsrelikerna del 2, men under helgen gick jag och min man och såg den på bio. Om du, mot alla odds ännu inte har sett filmen – sluta läsa nu som detta inlägg kommer att innehålla spoilers.

Jag har älskat filmerna, alla filmerna, och jag tycker att detta var en värdig avslutning på en bra serie. Slutligen fick Ron och Hermione varandra. Vi har bara väntat på ett par filmer nu …

Men det var inte min favoritdel. Det var Snapes minne i minnessållet. Jag är så glad att han äntligen fick sin upprättelse. När han Avada Kedavra:de Dumbledore i del 1, var jag helt övertygad om att det var en del av en del utarbetad bluff och att Dumbledore var på den. Jag är så glad att jag hade rätt! Den minnesscenen kan ha varit den bästa under hela serien, om du frågar mig. Och jag blev mycket rörd över att Harry hade döpt till ett av sina barn till Severus.

Jag är dock inte lider av PPD (Post-Potter Depression) även om de faktiskt hade ett inslag på nyheterna om det. Det är nästan faktiskt tvärtom, jag är mer intresserad. Jag måste erkänna att jag bara har läst de två första böckerna, då när de först publicerades på svenska, men nu har jag alla ljudböcker (på mp3) inlästa av den fantastiska Stephen Fry och jag lyssnar på dem en hel del nu när jag och min man arbetar på renovering av vårt nya (men egentligen mycket gamla) hus. Min man är inte lika nöjd som jag är, eftersom de är på engelska och allt, så han är bara låta mig spela Harry Potter istället för musik för att  ska vara snäll.