Recension: Strimmor av hopp av Ruta Sepetys

Handling
Litauen 1941. Lina är precis som alla andra femtonåringar i Litauen, hon målar och tecknar och blir förälskad i pojkar. Tills en kväll när Sovjets hemliga polis slår in dörren och för bort familjen. Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från pappan och tvingas upp i en smutsig tågvagn på väg mot ett fångläger i det kalla och ogästvänliga Sibirien. Här tvingas de att arbeta hårt under oumbärliga förhållanden och varje dag är en kamp för att överleva. Det är svåra år och det är bara deras viljestyrka, kärlek och hopp som får Lina och hennes familj att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

Ruta Sepetys är väl förtrogen med historien då hennes släkt drabbades hårt av Stalins utrensningar på 40-talet. Hon ger en unik inblick i en av världshistoriens mer okända händelser som drabbade tusentals människor i Baltikum. Detta är en modig, brutalt ärlig och viktig bok som inte lämnar någon oberörd. (bokus.com)

Recension
Även om jag inte är historielärare utan språklärare så är jag ändå arbetsskadad, dvs jag funderar alltid på hur man kan använda böcker, låtar, filmer osv i undervisningen. Hela tiden när jag läser den här boken tänker jag på hur bra det skulle vara att använda hela eller delar av den i undervisningen. Andra världskriget ägnas för det mesta väldigt mycket tid på högstadiet, men fokus ligger mest – nästan bara? – på Nazityskland och Förintelsen medan Sovjet kommer undan ganska lätt. De allra flesta högstadieelever och väldigt många vuxna också för den delen känner inte till Sovjetunionens deportationer eller Gulag, de sovjetiska koncentrationslägren, av vilka det senaste enligt Wikipedia stängdes 1992. Baltikums och Östeuropas folks lidande är bortglömt. Därför är den här boken viktig.

Strimmor av hopp är en skönlitterär bok och inte en dokumentär och författaren är väldigt tydligen på den punkten. Lina Vilkas har inte funnits på riktigt, men hennes historia bygger på sanningen om vad som hände andra. Hur Linas pappa försvinner, hur NKVD (den hemliga sovjetiska polisen) knackar på hemma hos familjen och hur de tvingas in i boskapsvagnar, den långa tågresan, arbetslägret, hungern, kölden, lössen, ovissheten om framtiden.

Språkligt är boken enkelt skriven med korta meningar och inte särskilt svåra ord. Kapitlen är korta, oftast bara ett par sidor. Läsningen flyter på väldigt fort för man vill veta hur det går för Lina och de andra. Jag kunde inte sluta läsa boken; varje ledig stund plockade jag upp den. Trots det allvarliga innehållet och de många många otäcka skildringarna av våld och avsaknad av medmänsklighet så slutar boken ändå på ett hoppfullt sätt. Jag tror att jag redan imorgon ska rekommendera den här boken till alla historielärare jag känner. Den borde vara obligatorisk.

Annonser

One thought on “Recension: Strimmor av hopp av Ruta Sepetys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s