Bokbloggsjerka 20 – 23 januari

Då var det dags för ännu en Bokbloggsjerka!

Veckans fråga: Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela  med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.

Ända sedan jag var barn har jag älskat bilder av olika slag, och de flesta framsidor består av bilder. Så jag älskar helt enkelt vackra bilder på mina böcker. Dock vore det helt fel att påstå att jag väljer böcker enbart på grund av hur de ser ut. Om en bok har ett vackert omslag så tar jag upp den och läser baksidan, och om den verkar intressant så läser jag den. Verkar den inte intressant så spelar det ingen som helst roll hur vacker dess framsida är.

Å andra sidan kan jag gärna vänta någon månad extra på en bok för att den släpps med ett finare omslag senare. Så är ofta fallet med engelskspråkiga böcker, där det är olika framsidor på brittiska och amerikanska utgåvor av samma bok. För det mesta föredrar jag den amerikanska utgåvan och släpps den lite senare kan jag absolut vänta på den. Jag kan på samma sätt tycka att det är värt några extra kronor att få en bok med finare omslag. Jag älskar att stå och bara titta på mina vackra böcker i bokhyllan. Ibland tar jag ner en och klappar lite på den.

Många framsidor är också ganska genrespecifika, de berättar för mig vad för typ av bok det är. Så att välja utifrån framsidor ökar ofta chansen att jag gillar boken. Dock finns ju också risken att jag missar en bra bok bara för att den har en supertråkig framsida.

Omslaget till den amerikanska utgåvan av Maggie Stiefvaters Shiver är enkelt men vackert. Användningen av olika sorters kyliga blåa nyanser som signaturfärg speglar känslan av boken. Denna bok handlar mycket kyla, därav titeln (på svenska Frost). Vi ser en varg genom träden, också en del av boken. Även skogen i sig självt är viktig. De hjärtformade bladen visar antydan till romantik. Den bloddroppe som används för ”i” i titeln bryter av den annars monokroma färgskalan på ett intressant sätt. Uppföljarna till denna bok, Linger och Forever, är mycket lika. De är också monokromatiska, men gjorda i grönt respektive rött. De ser väldigt fina ut bredvid varandra i bokhyllan.