Top Ten Tuesday: On My Spring To-Be-Read List

Top Ten Tuesday is an original feature/weekly meme created at The Broke and the Bookish. This feature was created because we are particularly fond of lists here at The Broke and the Bookish. We’d love to share our lists with other bookish folks and would LOVE to see your top ten lists!

DE TIO BÖCKER JAG SER FRAM EMOT ATT LÄSA MEST UNDER VÅREN

Jag är fullt medveten om att det inte är tisdag men i tisdags hade jag, förutom ordinarie undervisning, en massa utvecklingssamtal och var hemifrån från 07.35 cirka till typ 20.15 och sedan samma sak på onsdag. Den här veckan har på något vis bestått av måndag och fredag och dagarna däremellan är bara ett stort töcken. Så därför kommer här en försenad lista på böcker jag ser fram emot att läsa under våren, och för er del alltså ungefär vad ni kan förvänta er här på bloggen i form av recensioner och allmänt gush! Som vanligt kör jag utan inbördes ordning.

A Million Suns – läste och älskade första delen i trilogin förra året och införskaffade denna bok i början av året, men det har liksom inte blivit av att jag har läst den än.

Cirkeln – tror att få har missat den här boken? Ska bli spännande med lite svensk paranormal litteratur.

Hypnotisören – har fått tips om denna av en kollega som i princip aldrig läser något men som var helt uppslukad av den här boken. Jag är riktigt nyfiken på den.

Born Wicked – första delen i en trilogi (?) om häxor. Låter spännande.

The Fault in Our Stars – kanske fel John Green att börja med för alla hans andra böcker ska blekna i jämförelse med denna, men vaddå då?

Den sjätte gudinnan – läste och uppskattade de första böckerna om Ellen Elg och hennes kamp för kvinnors rättigheter för några år sedan men har lite granna glömt bort dem i mitt paranormal-töcken. Se fram emot att åter stifta bekantskap med henne och bli sådär redigt förbannad över hur kvinnor behandlas runt om i världen.

Rubinrot – det är nästan lite skämmigt att jag inte har börjat med denna än, men under våren ska jag ta tag i den. Jag har läst en massa bra recensioner av den engelska översättningen och då måste ju det tyska originalet vara minst lika bra. Roligt att läsa lite på tyska igen också.

Delirium -ja jag vet, jag har inte läst den än. Men fördelen nu är ju att om jag gillar den så behöver jag inte vänta så länge till nästa bok.

Askungar – jag är visserligen inte norsk men ändå känner jag alltid för lite deckare till påsk, alltså ”påskekrim”. Kristina Ohlssons serie har jag hört mycket bra om och fyndade därför första delen på ÖoB av alla ställen här om dagen.

OCH NUMMER TIO…  en sådan där riktig bladvändare som är omöjlig att lägga ifrån sig! Några tips..?

En liten lördagsenkät

Efter en vecka sprängfylld av harvande i vikariepoolen ( från tyska i årskurs 8 till idrott i årskurs 1 – det gäller att vara mångfacetterad..!) och en hel hög utvecklingssamtal på vanliga jobbet så har jag liksom inte riktigt hunnit med varken läsande eller bloggande under veckan. Så egentligen har jag inte så mycket att berätta, men en liten bokenkät kan ju alltid passa.

JUST NU…

… läser jag: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. En minst sagt ovanlig bok, men därför också tankeväckande.
… väntar jag: Förutsägbart nog på Hunger Games-filmen; torsdagsbio med maken är planerat så jag hoppas att det går i lås. Och på våren såklart!
… lyssnar jag på: Spotify och P1. P1 är riktigt underskattat faktiskt.
… tittar jag på: Criminal Minds och Glee. Något udda blandning, kanske.
… är jag nyfiken på: Vad som blir nästa steg i vår köksrenovering.

… åh jag hinner ju ingenting! Är inte i värsta utvecklingssamtals-perioden nu. Inte nog med att man ska ha sina egna samtal med sina egna mentorselever, man ska ju dessutom skriva omdömen till alla elever man har. Jag hinner inget!

Recension: Naomi & Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan

Handling
Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar). För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra – tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?

Rachel Cohn och David Levithan har skrivit en berättelse om olika sorters kärlek. En text som påminner oss om att vänskap kan vara lika förvirrande, förrädisk, fascinerande och fantastisk som vilken förälskelse som helst. (bokus.com)

Recension
Det blev några böcker på bokrean trots allt, och det här var en av dem. 20 kr kostade den, så den fick slinka ner i kundkorgen. I början av boken tyckte jag nog att den var ganska… mäh. Inget speciellt liksom. Inte dålig men inte så där väldigt bra heller. Men den var ju rätt så kort och rätt så lättläst och dessutom den enda bok jag hade med mig på tåget så jag fortsatte att läsa den. Och den tog sig faktiskt mot slutet.

Boken är skriven på ett lite ovanligt sätt med många olika berättare. Som tur är står det på varje kapitel vem som är berättaren, annars skulle jag aldrig ha kunnat hålla ordning på dem. Jag gillar generellt detta med olika berättare eftersom man då får se saker ifrån olika synvinklar. Även i den här boken fungerar det bra. Dock var jag inte så förtjust i de symboler som Naomi envisades med. De saktade ner min läsning ofantligt för jag var tvungen att stanna vid varje symbol och fundera på vad de kunde betyda. Jag vet dock att andra gillar detta grepp,  så det beror nog på vem man är. När det gäller omslaget så passar det faktiskt inte alls med mina inre bilder av varken Naomi eller Ely.

Nja, den här boken kanske inte var en fullträff för mig men ändå tillräckligt för att i framtiden vilja ge mig i kast med en annan av författarduons böcker som står i min bokhylla, Nick och Noras oändliga låtlista.

Recension: Jellicoe Road av Melina Marchetta

Handling
In this absorbing new novel by the award-winning author of ”Saving Francesca,” nothing is as it seems and every clue leads to more questions as Taylor Markham tries to put together the pieces of her past.

Recension
Det här är en svår recension att skriva då jag inte vill avslöja för mycket om det som händer i boken, för det är detta uppnystande av hemligheter som är det som boken bygger på.

Jag hade blivit förvarnad innan jag började läsa boken att den var en aning förvirrande i början. Och det var den ju! Boken är till största delen skriven i första person men detta varvas med kursiverade fragment av en annan historia, skriven i tredje person och det dröjer innan man förstår koppling mellan dessa. Jag minns att jag i början tänkte att det nog är jag som har missat nåt men boken är helt enkelt skriven på det viset. Kanske skulle boken vinna på en omläsning så att man verkligen förstår betydelsen av de tidiga kursiverade fragmenten…

Samtidigt som boken var något förvirrande var den också något beroendeframkallande (läs: mycket beroendeframkallande!) Jag blev i det närmaste besatt av den, mycket på grund av historiens upplägg. Melina Marchetta lämnar precis tillräckligt med ny information för att man ska kunna lägga ihop ett och annat men ändå vilja veta mer, mer, mer! Bit för bit läggs pusslet som till slut berättar hela historien. Sakta men säkert förstår man hur saker hänger ihop. Till slut är det omöjligt att lägga ifrån sig boken!

Och Jonah Griggs. På något vis är det scenerna med Jonah och Taylor som gör i princip hela boken.

Sammanfattning: LÄS!!!

Recension: Porto Francos väktare

Handling
En ung kvinna stiger i land i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; arbetare på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.

250 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp. (bokus.com)

Recension
Porto Francos väktare marknadsförs som en deckare, men jag tycker inte riktigt att det är det. Ann Rosmans tidigare böcker har varit deckare med historiska inslag medan den här boken snarare är en historisk roman med vissa deckarinslag, och dessa deckarinslag är väldigt få och knapphändiga. Ibland undrar jag vad de har med något att göra alls. De är nämligen inte polisen som på något sätt bidrar till att nysta upp historien utan de ”vanliga” människor som boken till största del handlar om. På ett sätt känns det som om författaren helst ville skriva en bok om Marstrand och sjöröveriet under 1700-talet men inte riktigt vågade skriva en renodlad historisk roman och därför slängde in sin polis Karin Adler för att de som läst hennes tidigare böcker också skulle läsa denna. Jag tycker att hon skulle ha satsat på den här boken som en historisk roman istället för som sådan är boken alldeles ypperlig!

Välskriven, snabbläst och spännande är Porto Francos väktare en intressant historisk roman – snarare än deckare – om kvinnors villkor på 1700-talet och om en tid när staten sanktionerade sjöröveri. För den som är ute efter en klassisk deckare dock, kanske den här boken blir en besvikelse.

Neue Bücher

Det är nästan så att man får skämmas. Jag är tysklärare och väl så nära germanofil man kan komma men jag har läst alldeles för lite tysk litteratur. Såklart läste vi Goethe och andra gamla tunga tyskar på universitetet. Vanlig modern tysk litteratur har det dock blivit alldeles för lite av, både på universitetet och privat. Förra året läste jag inte en enda tysk bok. Shame on me! Inte hade jag möjlighet att åka till Bokmässan heller, där tyskspråkig litteratur ju var temat. Drei Länder – eine Sprache.

Och så kan vi ju bara inte ha det, eller hur?! Så den senaste tiden har jag ägnat mig åt att leta efter intressant modern tysk skönlitteratur och såklart klickat hem ett par av de intressantare titlarna. Unga vuxna frågar i ett inlägg vad för ursäkter vi använder oss av för att rättfärdiga nya bokinköp, fast vi kanske har överfulla bokhyllor med x antal olästa böcker i. Detta är min ursäkt. Jag måste uppdatera mig angående modern tysk litteratur och det finns inte på ett bibliotek nära mig = jag måste göra en bokbeställning.

Den här gången blev det:

Am kürzeren Ende der Sonnenalle av Thomas Brussig
Boken handlar om tonårskillen Michael som bor på den 60 meter långa östtyska delen av gatan Sonnenalle som av Berlinmuren har skilts från de övriga 4 kilometerna av gatan, som ligger på andra sidan muren i Västberlin. En (enligt recensioner) humoristisk skildring av den första kärleken och att växa upp  i skuggan av Berlinmuren. Del av den ”ostalgie” som drabbat Tyskland det senaste decenniet.

Miss Emergency: Hilfe, ich bin Arzt av Antonia Rothe-Leimann
Jag fullkomligt älskade den tyska tv-serien Doctor’s Diary – Männer sind die beste Medizin (vilken dessvärre inte går att få tag på i Sverige annat än på dvd genom tyska internetsidor typ amazon.de eller buch.de) som författaren till den här boken har varit med och skrivit manus till, så enligt uppgift lär denna bokserie påminna ganska mycket om den tv-serien, varför jag såklart är väldigt nyfiken på den här boken. Ett minus är väl dock att Florian David Fitz tyvärr inte är med i…

Notera också att titlarna på böckernas ryggar är upp och ner jämfört med svenska och engelska standarder, men de gör så i Tyskland. Det är normalt. Därför står dock alla mina tyska böcker också upp och ner i bokhyllan så att de passar ihop med mina andra svenska och engelska böcker.

Top Ten Tuesday: Favourite Covers

Top Ten Tuesday is an original feature/weekly meme created at The Broke and the Bookish. This feature was created because we are particularly fond of lists here at The Broke and the Bookish. We’d love to share our lists with other bookish folks and would LOVE to see your top ten lists!

Each week we will post a new Top Ten list that one of our bloggers here at The Broke and the Bookish will answer. Everyone is welcome to join. All we ask is that you link back to The Broke and the Bookish on your own Top Ten Tuesday post AND add your name to the Linky widget so that everyone can check out other bloggers lists! If you don’t have a blog, just post your answers as a comment. Have fun with it! It’s a fun way to get to know your fellow bloggers.

MINA TIO FAVORITBOKOMSLAG

Tja, vi vet ju vid det här laget hur besatt jag råkar vara av böckernas omslag, så vilket Top Ten Tuesday-tema (härlig alliteration där!) skulle passa bättre att börja med..? Det visade sig dock vara en riktigt svår uppgift för det finns ju så fantastiskt många vackra omslag, men tillslut fick jag ändå välja tio stycken. Bokomslagen visas här nedan utan inbördes ordning.

Born Wicked av Jessica Spotswood
Behöver jag ens motivera det här? Jag menar, what’s not to love? Teckensnittet! Modellen! Blommorna i hennes hår! Den känns väldigt vintage och mycket lockande.

The Story of Us av Deb Caletti
Det här är en sådan där bok som jag bara kan fastna med blicken på. Sommar, strand, en känsla av förändring och funderingar. Och motljus! Jag är helt enkelt lite svag för motljus.

Meeresflüstern av Patricia Schröder
Alltså, tyskarna är bra på omslag, jag tycker verkligen det. Det här är ett enkelt men vackert omslag med en färgskala som får mig att tänka på havet (titeln betyder trots allt typ ”Viskningar från havet”). Dessutom lär havssaltet (?) vara i struktur på omslaget. Vackert, helt enkelt!

Defiance av C.J. Redwine
Ett mörkt omslag med en kick-ass-tjej i mitten. Mest älskar jag nog det här omslaget därför att modellen har precis den röda hårfärg som jag drömmer om men aldrig lyckas få till!

Blekit Szafiry av Kerstin Gier
Jag kan inte polska men jag gissar att det betyder ungefär safirblå, eftersom det är det den tyska originaltiteln betyder. Intressant nog sa jag precis att tyskarna var bra på omslag… men när det gäller Edelstein-Trilogie av Kerstin Gier så tycker jag nog att de tyska omslagen är de tråkigaste. Den finns dock väldigt många fina internationella omslag till serien (som ännu inte är översatt till svenska… skynda då!) och det var svårt att välja. Men det får nog bli det polska. Jag älskar ögat och hur symbolen matchar det färgmässigt.

Across the Universe av Beth Revis
Vackra färger. Stjärnor. Ett möte mellan två människor. Ett omslag att drömma sig bort till. Epic.

Glühende Dunkelheit av Gail Carriger
Igen vill jag bevisa min tes att tyskarna gör fina omslag. Detta är omslaget till den första boken i Soulless-serien, och den tyska titeln betyder ungefär glödande mörker. Något av en paradox kan tyckas. Hur som helst är omslaget fantastiskt. Det ger verkligen en känsla av boken, tycker jag.

Gravity av Melissa West
Rymden igen då. Man kunde tro att jag var väldigt intresserad av den. Men det är nog mest den monosynkrona färgskalan. Enkelt men vackert.

Switched av Amanda Hocking
Också ett enkelt omslag. I stort sett monosynkront, men några gula fjärilar som bryter av. (Och sånt som bryter av måste man ha enligt min pappas inredningsfilosofi..!) Typiskt bara att jag köpte den andra versionen av boken innan jag hade sett det här.

Everneth av Brodi Ashton
Ja ja, jag vet att hennes huvud är avhugget och att omslaget är superklyschigt, men jag kan helt enkelt inte motstå en röd svepande klänning!

Inte ett enda svenskt omslag fick vara med på min top-tio-lista. Betyder det att svenska omslag inte är fina eller är jag helt enkelt för sällan i den svenska bokvärlden?