Äntligen så kom vi då iväg på Hunger Games, jag och maken. Och jag får säga att jag är riktigt nöjd med resultatet! Boken är ju såklart – som alltid – mycket bättre men jag tycker ändå att även filmatiseringen av den höll hög klass. Min man tyckte att den var lite seg, men jag tyckte att den var fantastisk. Jag är dock heller inte riktigt lika känsliga som han för långsammare partier. Något ovanligt som jag tänkte på däremot var avsaknaden av filmmusik. Det var många tysta partier och tjejen bredvid mig passade på att lassa in en massa chips i munnen och tugga dem med öppen mun så enormt högt så att jag blev riktigt sugen på att slå ut chipsen ur händerna på henne. Det var nära. Ja ja, en parentes angående hyfs på bio.
Jag undrar också lite hur filmen var om man inte har läst böckerna. Eftersom maken har slukat dem lika ivrigt som jag så hade jag ingen att fråga. Tidvis fick jag känslan av att vi som hade läst boken förstod saker som troligtvis inte skulle betyda något för någon som inte läst boken. Till exempel fick man ingen förklaring till varför Gale hade 42 lotter till Slåttern. Eftersom man heller inte fick ta del av Katniss inre tankar och känslor känslor så framgick inte riktigt allt med Katniss och Peetas relation.
Vad gäller skådespelarna så gjorde de fantastiska insatser. Jennifer Lawrence var fenomenal som Katniss ch scenen vid Slåttern var väldigt gripande. Josh Hutcherson som Peeta var inte alls som jag hade tänkt mig men det funkade riktigt bra i alla fall. Liam Hemsworth som Gale hade ingen jätteroll men lyckades förmedla känslor i de korta stunder han var med. Och Woody Harrelson som Haymitch var betydligt nyktrare än jag hade tänkt mig men härligt sarkastisk.
All in all, en bra filmatisering av en fantastisk bok!Jag ser potentialen för min framtida engelskundervisning…
Helenas bokhylla 