Månadssummering juni 2012

Så är det dags för att vända kalenderbladet till en ny månad igen. Tiden går så himla fort. Fördelen är ju dock att det blev sommarlov, dvs semester. Jag hade nog trott att jag skulle få mer läsning gjord under juni, men har i och för sig bara haft semester sedan midsommar. Det där med juni, juli, augusti för lärare stämmer inte riktigt längre…

Antal lästa böcker: 7 st

På svenska: 6 st

På engelska: 1 st

På tyska: 0 st

Köpta: 3 st

Biblioteket: 1 st

Lånade: 1 st

Kvinnor: 4 st

Män: 3 st

Sju böcker är väl kanske inget superresultat men inte så dåligt heller. Jag tror minsann att det är månadsrekord för året. De flesta böckerna var helt okej; ingen var direkt dålig men ingen var heller något alldeles speciellt heller. Får hoppas att juli för med sig bättre läsupplevelser.

Bokbloggsjerka 29 juni – 2 juli

Ny helg, ny bokbloggsjerka. Som vanligt får Annika oss att fundera på våra bokvanor.

Veckans fråga: Vad läser du just nu?

Äntligen ett lätt fråga! Kunde man ju tro. Det är bara det att just nu läser jag faktiskt ingenting! Ni hörde rätt: ingenting. Jag läste precis ut 13 Little Blue Envelopes av Maureen Johnson (recension på G) och har inte hunnit börja på något nytt. Jag är en strikt one book kinda girl så jag brukar aldrig ha flera böcker igång samtidigt. Så frågan för mig är då egentligen vilken bok som kommer här näst? Blir det den nya boken av Sophie Kinsella, Nya kontakter, som står och ropar ifrån bokhyllan, eller blir det sommarutmaningen i form av Kerstin Giers Saphirblau (del 2 i hennes tidsresetrilogi) eller kanske Johan Theorins deckare Nattfåk som jag lånade på biblioteket här om veckan? Någon åsikt i frågan?

Den eller den eller den?

Day 01 – The best book you read last year

Och de går hårt ut med en svår fråga! Jag läste så himla många bra böcker i så många olika genrer förra året att det är svårt att välja bara en.

Men det kanske ändå får bli Hungerspelen, som jag läste redan i januari 2011. Nu vill jag bara föra till protokollet att jag läste den långt före alla i min bekantskapskrets och säkert många andra i Sverige ens kände till den (förutom kanske insatta bokbloggare), och att jag rekommenderade den till ALLA jag känner men att de flesta som jag rekommenderat den till visade ljummet intresse, tills filmen kom förstås och alla helt plötsligt bara var tvungna alla läsa den. Och nu helt plötsligt rekommenderar dem boken till andra och beter sig som om de är de som har ‘upptäckt’ den. *bitter* Men men… man får väl glädja sig att den väcker läslusten hos människor?

30 days of books

Denna trettiodagarsutmaning har cikulerat i bokbloggosfären ett tag nu, men det har inte blivit så att jag har svarat på den. Men bättre sent än aldrig, som man säger. Så snart, på en bokblogg nära dig…

Day 01 – The best book you read last year.
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times.
Day 03 – Your favourite series.
Day 04 – Favourite book of your favourite series.
Day 05 – A book that makes you happy.
Day 06 – A book that makes you sad.
Day 07 – Most underrated book.
Day 08 – Most overrated book.
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving.
Day 10 – Your favourite classic book.
Day 11 – A book you hated.
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore.
Day 13 – Your favourite writer.
Day 14 – Favourite book of your favourite writer.
Day 15 – Favourite male character.
Day 16 – Favourite female character.
Day 17 – Favourite quote from your favourite book.
Day 18 – A book that disappointed you.
Day 19 – Favourite book turned into a movie.
Day 20 – Favourite romance book.
Day 21 – Favourite book from your childhood.
Day 22 – Favourite book you own.
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t.
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read.
Day 25 – A character you can relate to the most.
Day 26 – A book that changed your oppinion about something.
Day 27 – The most surprising plot twist or ending.
Day 28 – Favourite titel.
Day 29 – A book everyone hated but you liked.
Day 30 – Your favourite book of all time.

Bokbloggsjerka 22-25 juni

Att midsommarhelgen precis har slutat skulle man inte kunna tro om man tittade ut genom fönstret. Bara idag har vi fått 35 mm regn… Men det hindrar inte Annika från att sno ihop en ny fråga till veckans bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Hmm… Annika ställer som vanligt en klurig fråga! Jag fick fundera en stund innan jag kom på det, men något som jag faktiskt tycker ofantligt illa om är grovt språk med mycket svordomar och könsord, där det inte känns motiverat. Ett exempel är Box 21 av Roslund & Hellström. Nu låter det som om jag är väldens moraltant, men jag tycker bara att det stör så mycket och tar bort mitt fokus på själva berättelsen och handlingen. Är man en skicklig författare kan man säga mycket och få fram ett budskap utan att använda grovt språk, tycker jag. För grovt språk kan få mig att lägga ner en bok som jag för övrigt tycker om.

Jag uppskattar heller inte böcker som slutar med en cliff-hanger. Att ett eller ett par kapitel i en bok slutar med cliff-hangers är helt okej, men att avsluta hela boken tycker jag är billigt. Det är som om författaren inte litar på att boken är tillräckligt bra för att läsaren ska vilja läsa nästa del om han/hon inte snuvas på upplösningen. Exempel: var och varannan YA-trilogi.

Recension: Den femte systern av Mårten Sandén

Handling
För tvåhundra år sedan fanns en man vid namn Karmelius i Nyköping. Frestad av makten tillkallar han mörkrets furste och med hjälp av sina fem döttrar lyckas han öppna porten till helvetet.

Tvåhundra år senare sitter den gravida Elisabeth från hembygdsmuséet med sin praktikant Jannike och en nedfryst vätte i en piketbuss. De är på väg till Martinsson som förestår Byrån för särskilda efterforskningar i Stockholm. Byrån förstår genast att vätten – som har anfallit Elisabeth med yxa – har agerat på uppdrag av någon av de fem döttrarna. De tror att de har koll på alla Karmelius ättlingar, men har de verkligen det?

Obeskrivligt läskigt när dåtid möter nutid, ung flicka möter uråldrig ondska, stenar blöder, vättar attackerar och en liten ofödd bebis kan utlösa domedagen.

Recension
Normalt sett läser eller ser jag inte skräck – jag uppskattar en god natts sömn alldeles för mycket -och denna bok marknadsförd som en skräckdeckare. Dock beslutade jag mig för att ge denna bok en chans ändå. Det är ju ändå sommar och ljust ute! Men den var faktiskt lite läskig bitvis, och jag blev lite paranoid och tittade över axeln då och då under läsningen.

En blurb från dagensbok.com på omslagets baksida säger ”Den femte systern är lite som om Stieg Larsson skulle möta John Ajvide Lindqvist och skriva en ungdomsroman. Det kan inte bli fel.” True dat.

Boken är välskriven och bitvis läskig. Det går i ett rasande tempo och läsaren slungas mellan socialrealism, gamla profetior, häxar, troll, jättar, och ren och skär ondska. Jag tycker om att det är fantasy som utspelar sig i den verkliga världen och gillar framför allt att Mårten Sandén har valt att använda sig av övernaturliga väsen från den nordiska folktron – vättar, troll och jättar!

Det jag kan tycka drar ner betyget lite är de många olika personer man måste hålla reda på. Vid fler än ett tillfälle kände jag mig lite förvirrad över vilka personerna var. Släktträdet i början var mycket hjälpsamt på denna punkt dock.

Den femte systern är, trots alla mörka element – övernaturliga och samhälleliga – en ganska lättsam och framför allt lättläst bok. Det tog mig mindre än två dagar att läsa ut den, trots att jag jobbade största delen av dessa dagar. Ett tips om du vill läsa den här boken är att läsa mycket i taget, inte ett kapitel då och då, för annars är det nog lätt att tappa bort sig i handlingen. Det finns två böcker till om Jannike Faltin och jag tänker definitivt läsa även nästa del.

I min brevlåda #3

I följande serie inlägg visar jag upp vilka böcker jag har köpt, fått, lånat på biblioteket eller av vänner och bekanta. Idén tillskrivs den amerikanska bokbloggaren The Story Siren. Dessa inlägg kommer att dyka upp sporadiskt, men alltid på söndagar.

Jo, jag vet att detta tekniskt sett inte är böcker, men jag ville ändå dela med mig av det klipp jag gjorde häromdagen. Cdon har stor sommarrea och reade bland annat ut denna box med ALLA säsonger (39 disc) av Buffy och vampyrerna (som den något barnsliga svenska titeln lyder) för 499 kronor! Det är sant – 499 spänn!

Jag har inte sett Buffy sedan det gick på tv för 10-15 år sedan, och det var ju en stund sedan, men jag följde det med skräckblandad förtjusning. I stort sett hela mitt liv – fortfarande alltså – har jag varit otroligt fascinerad av det övernaturliga och mörka, men samtidigt också väldigt harig och mörkrädd. Trots det kunde jag inte låta bli att kolla på Buffy, även om det ibland gav mig mardrömmar.

Under veckan här nu har jag knarkat en massa Buffy, hela säsong 1 faktiskt, men ännu inga mardrömmar. Kanske har jag blivit modigare på gamla dar?

Glad Midsommar

Olika omslag

Jag älskar bokomslag. Det mest intressanta med dem är att det ofta finns så många olika omslag till samma bok: ett amerikanskt, ett brittiskt, ett svenskt, ett tyskt osv… och att de ofta ser väldigt olika ut. Därför tänkte jag börja med något så o-originellt som att jämföra olika omslag för att se vilket som är mest lyckat. Alltså i mina ögon. Ni får mer än gärna ha andra åsikter och berätta dem för mig i kommentarerna.

Först ut är Kristina Ohlssons Askungar, vilken jag läste och uppskattade mycket för ett litet tag sedan.

Original (svenska):

Blandade utländska omslag ser ut så här:

Engelska / Franska / Finska

Tyska / Italienska / Nederländska

De flesta omslag, förutom det engelska, håller sig ganska väl troget det svenska originalet med ett par röda skor på omslaget. Det italienska och nederländska omslaget har valt skor som mer påminner om barnskor än övriga omslag, där skorna ser mer ut som klackskor.

Även boktitlarna skiljer sig lite granna åt. Det tyska Aschenputtel håller sig originalet väl troget, då det betyder Askungen. Det franska Les enfants de cendres lär enligt källor (se Google translate) också rakt översatt betyda Askungar men inte vara det gängse namnet på folksagan. Det engelska Unwanted och holländska Ongewenst samt det italienska Indesiderata betyder alla oönskad och syftar väl till bokens innehåll. Det finska Nukketalo är väl det som särskiljer sig mest, då det betyder Dockhus.

Utlåtande: Jag tycker mycket om det nederländska omslaget, där man har valt barnskor snarare än klackskor och själva omslaget är stiligt formgett. Svart, vitt och rött ger ju alltid fina konstraster. Även den svarta kanten runt själva framsidan bidrar till att göra omslaget speciellt. Så för mig är det Nederländerna som vinner denna omslagsduell. Vad tycker ni?

Deutsche Literatur für alle

Jag blev väldigt glad här om dagen när jag fick en förfrågan från tuberosum på Bokpotaten om tips på lättläst och lättsam litteratur på tyska, så att hen kunde hålla igång lite av den där tyskan hen en gång behärskade. (Och steg 7 är imponerande!)

Eftersom tipset skulle röra lättläst och lättsam litteratur så går de flesta ”stora tyskarna” bort, exempelvis Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Schiller, E.T.A Hoffmann, Erich Maria Remarque, Betolt Brecht, Thomas Mann, Heinrich Böll, Günther Grass och så vidare och så vidare. Nä, om jag ska ge tips på tysk lättläst litteratur som jag själv gillar så är det framför allt en författare jag vill tipsa om: Kerstin Gier.

Hon skriver böcker både för ungdomar och vuxna. Hennes ungdomsboksproduktion består främst i hennes ”Edelstein-Trilogie” bestående av Rubinrot, Saphirblau och Smaragdgrün, vilka handlar om urgamla profetior och Gwendolyn som reser i tiden för att uppfylla dem. Jag har ännu bara läst del 1 men jag tyckte riktigt bra om den, och eftersom det är en ungdomsbok så är inte språket så tungt.

Kerstin Gier skriver dock också böcker för vuxna och då mer i chick lit-genren. Ett exempel är Für jede Lösung ein Problem, som handlar om 30-åriga Gerry som innan hon försöker ta livet av sig skickar ett avskedsbrev till alla i hennes liv och berättar för dem exakt vad hon tycker och tänker om dem. Dock överlever hon och måste börja stå för det hon har skrivit. Det låter kanske inte som en lättsam bok med tanke på självmordsförsöket men det är det faktiskt. Det är inte heller särskilt komplicerad rent språkligt, men kanske lite mer krävande än ungdomsböckerna. Kerstin Gier har också skrivit en del andra böcker i samma stil; jag har ett par i bokhyllan men ännu inte tagit mig för att läsa dem.

Men chick lit är kanske inte för alla och känner man för något med lite mer fantasy-aktigt finns även kultförfattaren Michael Ende. Lite nyare och lättare böcker än Goete & Co men ändå klassiker, moderna klassiker. De mest välkända är nog Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte samt Die unendliche Geschichte, vars första del filmatiserades av Wolfgang Petersen 1984 i en film som många har sett. Det ryktas också om en nyinspelning av filmen.