Läsprojekt fyllt av nostalgi

I likhet med de flesta andra – dock inte alla – kommuner i Värmland så har vi skolavslutning denna vecka, och den där sista veckan efter att betygen är satta och allt så brukar man inte få sådär gôrmycket gjort, utan det blir mest film och lekar och tjafs på alla lektioner. Så i år tänker vi pröva en ny strategi.

I år har vi nämligen beslutat oss för ett läsprojekt! Yay! Alla elever ska läsa en utvald bok, som vi sedan ska diskutera och därefter se filmatiseringen av. Jag är mentor i en årskurs sju, för vilka Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet har valts ut som bok för läsprojektet. I och med att jag och min mentorskollega ska hålla i diskussionen med vår klass är det en fördel om vi också har läst boken. Nu har jag visserligen läst boken en gång, men det var för ca 15-16 år sedan när jag gick på mellanstadiet (crap, I’m getting old) men jag är lite för fuzzy on the details för att kunna hålla i en diskussion kände jag.

Eleverna får sina böcker på måndag morgon då startskottet för läsprojektet går. Själv jobbar jag på ett annat ställe på måndagar och missar alltså en hel dags läsning! Därför har jag lånat hem en kopia av boken och i förmiddags när maken skrapade fönster och spacklade fönsterbrädor passade jag på att underhålla honom med högläsning av de fyra första kapitlen. Vilken nostalgi! Jag ser riktigt fram emot att läsa hela boken igen.

Häxan och lejonet var den bok som C.S. Lewis skrev först, men ju egentligen inte den som utspelar sig först, för han var före sin tid med sin prequel Min morbror trollkarlen. Egentligen är faktiskt inga av böckerna direkt skrivna i den ordning de utspelar sig, och eftersom projektet ska avslutas men filmvisning så blev det ändå Häxan och lejonet som eleverna ska få läsa och jag tror nog att det ska gå bra ändå.

Scen ur filmatiseringen av ”Häxan och Lejonet”