Recension: Den femte systern av Mårten Sandén

Handling
För tvåhundra år sedan fanns en man vid namn Karmelius i Nyköping. Frestad av makten tillkallar han mörkrets furste och med hjälp av sina fem döttrar lyckas han öppna porten till helvetet.

Tvåhundra år senare sitter den gravida Elisabeth från hembygdsmuséet med sin praktikant Jannike och en nedfryst vätte i en piketbuss. De är på väg till Martinsson som förestår Byrån för särskilda efterforskningar i Stockholm. Byrån förstår genast att vätten – som har anfallit Elisabeth med yxa – har agerat på uppdrag av någon av de fem döttrarna. De tror att de har koll på alla Karmelius ättlingar, men har de verkligen det?

Obeskrivligt läskigt när dåtid möter nutid, ung flicka möter uråldrig ondska, stenar blöder, vättar attackerar och en liten ofödd bebis kan utlösa domedagen.

Recension
Normalt sett läser eller ser jag inte skräck – jag uppskattar en god natts sömn alldeles för mycket -och denna bok marknadsförd som en skräckdeckare. Dock beslutade jag mig för att ge denna bok en chans ändå. Det är ju ändå sommar och ljust ute! Men den var faktiskt lite läskig bitvis, och jag blev lite paranoid och tittade över axeln då och då under läsningen.

En blurb från dagensbok.com på omslagets baksida säger ”Den femte systern är lite som om Stieg Larsson skulle möta John Ajvide Lindqvist och skriva en ungdomsroman. Det kan inte bli fel.” True dat.

Boken är välskriven och bitvis läskig. Det går i ett rasande tempo och läsaren slungas mellan socialrealism, gamla profetior, häxar, troll, jättar, och ren och skär ondska. Jag tycker om att det är fantasy som utspelar sig i den verkliga världen och gillar framför allt att Mårten Sandén har valt att använda sig av övernaturliga väsen från den nordiska folktron – vättar, troll och jättar!

Det jag kan tycka drar ner betyget lite är de många olika personer man måste hålla reda på. Vid fler än ett tillfälle kände jag mig lite förvirrad över vilka personerna var. Släktträdet i början var mycket hjälpsamt på denna punkt dock.

Den femte systern är, trots alla mörka element – övernaturliga och samhälleliga – en ganska lättsam och framför allt lättläst bok. Det tog mig mindre än två dagar att läsa ut den, trots att jag jobbade största delen av dessa dagar. Ett tips om du vill läsa den här boken är att läsa mycket i taget, inte ett kapitel då och då, för annars är det nog lätt att tappa bort sig i handlingen. Det finns två böcker till om Jannike Faltin och jag tänker definitivt läsa även nästa del.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s