Recension: Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet av C.S. Lewis

Handling
”Häxan och lejonet” är del två i serien om Narnia. Syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy evakueras till ett gammalt hus på landet undan flyganfallen i London. Genom ett stort klädskåp kommer de allihop till landet Narnia, ett märkligt land i en annan värld och tid. Där härskar den grymma drottningen Vita Häxan.

Men en sägen från gamla tider ger invånarna hopp. En gång, säger sägen, ska fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till Narnia, och då kommer lejonet Aslan, Narnias skapare, åter och befriar landet ur häxans våld. (bokus.com)

Recension
Detta var ju då alltså boken som elever och mentorer i årskurs 7 fick tilldelade inför läsprojektet, och det var hur underbart som helst att återse Narnia och alla gamla vänner jag träffade för si sådär 15-16 år sedan när jag senast läste böckerna. Min klassföreståndare på mellanstadiet läste de två första böckerna (Min morbror trollkarlen och Häxan och Lejonet) högt för oss och sedan fortsatte jag på eget bevåg med de fem efterkommande böckerna. Dessutom har jag sett 2005 års filmatisering mer än en gång.

Samtidigt som jag såg fram emot att besöka Narnia igen var jag också lite nervös. Det är ju en riktig klassiker och samtidigt ett kärt minne från min barndom. Skulle boken hålla fortfarande? Visst var det en del ord och uttryck som var från ett annat årtionde än det nuvarande men det var inget som förstörde läsningen utan snarare förgyllde den i mitt tycke. Den något unkna kvinnosynen dock andades alldeles för mycket 50-tal, till och med så mycket att våra tretton-fjorton-åriga elever reagerade på det, men det är ju också på ett sätt ett tidsdokument och något man kan prata om.

Själva storyn håller dock fortfarande, tycker jag. Den skrevs ursprungligen till en ung flicka, Lewis egen guddotter, och är en mycket välskriven och fantasieggande barnbok, som trots det ändå passar även vuxna läsare. Om man bortser från vissa föråldrade värderingar har bokserien trots allt ett positivt budskap om hopp, familjeband och att göra det rätta. Jag skulle  tro att det vore fantastiska böcker att läsa högt för sina barn.

Läsprojekt

Jo, vi hade ju ett läsprojekt på min arbetsplast de sista dagarna innan skolavslutningen. Så hur gick det då? undrar ni (troligtvis inte alls, men ni får veta ändå). Och det blev faktiskt riktigt lyckat! Niorna var kanske sådär engagerade och intresserade av att sitta och läsa bok de sista dagarna av grundskolan och dessutom var de inte så nöjda med boken de hade tilldelats Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl.

Årskurs 8, som fått Hungerspelen, och årskurs 7, som fått Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet, var däremot faktiskt mycket nöjda med sina läsupplevelser. Alla elever i sjuan tog sig igenom din bok på två dagar och vi hade riktigt bra och insiktsfulla diskussioner om den innan vi såg filmatiseringen från 2005 och diskuterade bok vs. film.

Flera av eleverna i sjuan var också sugna på att gå till biblioteket och låna nästa bok i serien (och så var även fallet i åttan, där i princip alla elever slängde sig över de få kopior av del två som skolan hade). Då känner man att man har lyckats! Själv blev jag så inspirerad att jag raskt beställde den stora feta samlingsutgåvan med alla Narnia-böcker i.

Bokbloggsjerka 15-18 juni

Så var det helg igen och dags för ännu en bokbloggsjerka som Annika har tåtat ihop. Där förra veckas fråga var ganska så knivig så var denna veckas betydligt mer omedelbar för min del. Och som vanligt lyckas jag författa en hel uppsats.

Veckans fråga: Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

Där det är möjligt vill jag gärna läsa böcker på originalspråk, eftersom jag då läser boken precis så som författaren skrev den och inte med det mått av tolkning som en översättning alltid ger. Om jag inte behärskar språket, på vilket boken ursprungligen är skriven, brukar jag välja den svenska översättningen för då är det ju liksom översättning som översättning.

Om ni har varit på besök här förut så vet ni kanske att jag i år har en personlig utmaning till mig själv att läsa mer böcker på svenska. Detta då jag de senaste två(?) åren i huvudsak läst böcker på engelska. Men visst, en och annan engelsk bok slinker allt ned emellanåt nu också. Är originalboken skriven på engelska vill jag helst läsa den på engelska, men mitt lokala bibliotek har ett riktigt dåligt utbud av engelska böcker och ibland tar snålheten över och jag lånar den svenska översättningen istället för att köpa det engelska originalet.

Jag tycker egentligen också att det är väldigt kul att läsa på tyska; jag är nämligen tysklärare så det blir lite granna som att slå ett par tre flugor i en smäll. Att läsa på tyska ger mig nämligen både underhållning och upprätthåller av en viss språklig nivå samtidigt som jag håller mig a jour med vad som händer på den tysktalande bokmarknaden. Dock läser jag tyvärr alldeles för lite böcker på tyska. Om mitt lokala bibliotek har dålig utbud på moderna engelskspråkiga böcker, så är utbudet av tysk litteratur en ren katastrof. Uppskattar man inte de stora tyskarna som Goethe eller Thomas Mann så har man inte mycket att hämta. Så vill jag läsa modern och lite mer lättsam tysk litteratur måste i stort sett jag köpa allt och då blir det ganska dyrt. I sommar har jag dock som mål att läsa Saphirblau, del två i Kerstin Giers ädelstenstrilogi, vars första del kommer översatt till svenska i augusti.

I min brevlåda #2

I följande serie inlägg visar jag upp vilka böcker jag har köpt, fått, lånat på biblioteket eller av vänner och bekanta. Idén måste tillskrivas den amerikanska bokbloggaren The Story Siren. Dessa inlägg kommer att dyka upp sporadiskt men alltid på söndagar.

Nya kontakter av Sophie Kinsella
Denna bok förbokade jag för ganska längesedan – direkt när jag insåg att den skulle komma på svenska faktiskt – och äntligen damp den ner i min brevlåda! Sophie Kinsella är en av mina absoluta favoritförfattare och jag gillar framför allt hennes fristående böcker. Jag hoppas att vädergudarna är med mig framåt slutet av nästa vecka, när det äntligen är dags för sommarlov efter en minst sagt hektisk vår. Då ska jag bara sitta ute på verandan, läsa min Kinsella och njuta!

Recension: Askungar av Kristina Ohlsson

Handling
En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Recension
Jag har på något vis fått för mig att jag inte gillar deckare, vilket egentligen är helt absurt, men tanke på med vilken frenesi jag konsumerar alla amerikanska kriminaldraman på tv, framför allt Bones och Criminal Minds. I och med denna bok får jag nog krypa till korset och erkänna att jag faktiskt uppskattar ett bra kriminaldrama även i bokform. För det här är bra. Fruktansvärt obehagligt men riktigt spännande och beroendeframkallande.

Det här var en bok jag sträckläste; jag riktigt flög över sidorna. Boken är lättläst trots att språket är betydligt bättre än i många andra svenska deckare. Jag gillar också de relativt korta kapitlen, som alltid får mig att läsa ut en bok fort. ”Bara ett till, bara ett till” blir helt plötsligt många kapitel till och vips så är boken slut.

Något som skiljer den här deckaren från andra samtida deckare är att vi slipper de kursiverade tillbakablickarnafrån inblandade personer. Det är jag tacksam för, för även om jag uppskattar att lösningen ofta återfinns i det förflutna är jag inte så förtjust i det stilgreppet. Däremot var deras privatliv lite väl deprimerande. Det var bara olyckliga och/eller dysfunktionella förhållanden och man måste fråga sig: kan inte poliser ha lyckade kärleksförhållanden?

Ett lite minus dock var att jag räknade viktiga delar av boken ut rätt så tidigt, men om det beror på att det var ett lätt fall eller om jag har blivit så luttrad av alla avsnitt av Criminal Minds jag har slukat vet jag inte…

Allt som allt tycker jag att Askungar är en spännande och lyckad debutroman, fast oerhört obehaglig, och jag kommer definitivt att läsa nästa del. Faktum är att jag redan har varit på mitt lokala bibliotek och lånat den.

Recension: Glashuset av Rachel Caine

Handling
När smarta sextonåringen Claire Danvers kommer till Morganville för att studera tror hon att hennes största problem är de elaka tjejerna i studenthemmet. Men det visar sig snart att det finns mycket värre saker att frukta i Morganville. Staden är sedan länge ett högsäte för vampyrer och det är de som är den verkliga makten bakom allt som sker i området. Den som inte har en vampyrs beskydd är ett vandrande mellanmål och ingen lyfter på ögonbrynet om några av collegets studenter ”försvinner”. Claire lyckas hitta vänner och skydd i Glashuset tillsammans med tre andra udda karaktärer: gotharen Eve, rebellen Shane och den mystiske Michael som försvinner varje dag för att åter dyka upp vid solnedgången. Men frågan är om ens deras gemensamma krafter är nog för att hålla dem vid liv tills solen går upp. (bokus.com)

Recension
Efter två lite tyngre och allvarligare böcker behövde jag något lättläst och lättsamt, varför det var perfekt att ett av de senaste i raden av reservationer dök upp på biblioteket – Glashuset.

Det jag finner mest uppfriskande och tilltalande med denna bok är att Rachel Caines vampyrer är lite mer old-school än de odöda som återfinns hos många andra nutid vampyrförfattare, dvs. de är onda, blodsugande varelser som hellre vill döda människor än bli kära i dem. Dessutom är boken ju så himla snygg i den svenska utgåvan. Det monokroma omslaget med den vita och rosa texten som bryter av är verkligen lyckad, enligt mig. Och för att inte tala om de svarta kanterna runt boken. Mycket estetiskt tilltalande.

Tempot i boken är högt och vändningarna många. Såklart innefattar även denna bok en tonårsromans, men den är ingalunda det centrala i berättelsen. Språket är lättläst och tillsammans med den actionspäckade handlingen så plöjde jag mig igenom sidorna i en rasande fart. Det här är ingen bok som man funderar på särskilt mycket efteråt och det är långt ifrån Nobelprismaterial men lättsamt, lättläst och underhållande för stunden.

Ett stort minus för mig är dock slutet. Boken slutar med en cliffhanger som heter duga och det tycker jag är lite tråkigt. Den hade hon gott och väl kunnat hoppa över, eller var hon rädd att ingen skulle vilja läsa bok nr 2 och tog det säkra före det osäkra? Själv kommer jag absolut att reservera nästa bok Döda flickors dans på biblioteket, även den.

Bokbloggsjerka 8 – 11 juni

Nu var det längesedan jag deltog i Bokbloggsjerkan (januari senast… oj vad tiden går) och tänk att det skulle vara en så svår fråga den här veckan…

Veckans fråga: Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favorit-karaktärer, vem skulle det i så fall vara?

Jag fick allt tänka efter riktigt ordentligt innan svaret på denna fråga kom till mig, men efter att det hade uppenbarat sig så var ju valet självklart: Elizabeth Bennet! Vår hjältinna i Stolthet och fördom. Förutom att själva boken i sig fortfarande står sig i konkurrensen och är min favoritklassiker, får ju Elizabeth Bennet också den ultimata gentlemannen till make – Mr Fitzwilliam Darcy – och dessutom ett vackert engelskt gods till hem. What’s not to love? Framför allt skulle jag vilja byta plats med Lizzie i BBC:s eminenta filmatisering från 1995…

Colin Firth IS Mr Darcy!

I min brevlåda #1

Jag hade tidigare en engelskspråkig bokblogg i ett knappt år och publicerade då varje vecka ”In My Mailbox”, en återkommande inlägg om nyförvärv på bokfronten. Jag tyckte att det var rätt så kul så jag ska nog ta upp det igen, fast här i svenskspråkig version, som jag också har sett att en del andra svenska bokbloggare ägnar sig åt. Visserligen kommer jag inte att publicera den varje vecka för så många böcker skaffar jag inte, men då och då kommer det dyka upp.

Adlibris och deras ”3 för 99:-”-erbjudande är livsfarligt! Fast jag inte skulle ha något så blev det ändå hela sex böcker! Jag tror i och för sig att bara tre av dem var med i det erbjudandet men ändå… Dock kommer ju sommarlovet snart och då hoppas jag på mycket sol och lata dagar ute i trädgården.

Doft av rosor av Nora Roberts
Nu råkar detta tydligen vara del två i serien och del ett var inte med i erbjudandet. Sneaky, sneaky. För nu måste jag ju skaffa del ett innan jag kan läsa del två.

Mitt perfekta liv av Sarah Dessen
Sarah Dessen ÄR sommar. Det bara är så.

Julia av Anne Fortier
Jag har läst riktigt bra recensioner av den här och beskrivningen ”Shakespeare möter Da Vinci-koden”… Såld!

Bröllopsfixaren av Maria Conlon-McKenna
Jag läste hennes första bok om hattaffären för något år sedan och det är gulligt och lättsmält och irländskt. Ibland är jag ruskigt sugen på sånt.

Ljusets dotter av Elisabet Nemert
En askungesaga i 1700-tales Stockholm.

Den vita drottningen av Philippa Gregory
Första delen i en serie om rosornas krig mellan släktens York och släkten Lancaster. Philippa Gregory är historiska romaner när de är som bäst!

Läsprojekt fyllt av nostalgi

I likhet med de flesta andra – dock inte alla – kommuner i Värmland så har vi skolavslutning denna vecka, och den där sista veckan efter att betygen är satta och allt så brukar man inte få sådär gôrmycket gjort, utan det blir mest film och lekar och tjafs på alla lektioner. Så i år tänker vi pröva en ny strategi.

I år har vi nämligen beslutat oss för ett läsprojekt! Yay! Alla elever ska läsa en utvald bok, som vi sedan ska diskutera och därefter se filmatiseringen av. Jag är mentor i en årskurs sju, för vilka Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet har valts ut som bok för läsprojektet. I och med att jag och min mentorskollega ska hålla i diskussionen med vår klass är det en fördel om vi också har läst boken. Nu har jag visserligen läst boken en gång, men det var för ca 15-16 år sedan när jag gick på mellanstadiet (crap, I’m getting old) men jag är lite för fuzzy on the details för att kunna hålla i en diskussion kände jag.

Eleverna får sina böcker på måndag morgon då startskottet för läsprojektet går. Själv jobbar jag på ett annat ställe på måndagar och missar alltså en hel dags läsning! Därför har jag lånat hem en kopia av boken och i förmiddags när maken skrapade fönster och spacklade fönsterbrädor passade jag på att underhålla honom med högläsning av de fyra första kapitlen. Vilken nostalgi! Jag ser riktigt fram emot att läsa hela boken igen.

Häxan och lejonet var den bok som C.S. Lewis skrev först, men ju egentligen inte den som utspelar sig först, för han var före sin tid med sin prequel Min morbror trollkarlen. Egentligen är faktiskt inga av böckerna direkt skrivna i den ordning de utspelar sig, och eftersom projektet ska avslutas men filmvisning så blev det ändå Häxan och lejonet som eleverna ska få läsa och jag tror nog att det ska gå bra ändå.

Scen ur filmatiseringen av ”Häxan och Lejonet”