Mitt så kallade liv

Oj oj oj, vilka minnen! När jag såg denna import-utgåva av Mitt så kallade liv på Cdon till ett riktigt bra pris så kunde jag bara inte motstå den. Nu har jag sett de första avsnitten och det är som att jag är tillbaka på 90-talet, när serien sändes i Sverige. Jag var nog egentligen kanske lite för ung på den tiden för att helt kunna identifiera mig med Angela och de andra, men jag såg ändå varje avsnitt. Kanske var det här min kärlek till och önskan om sådär riktigt rött hår började? Och till skillnad från alla andra så hoppades inte jag på Jordan Catalono utan snarare på Brian Krakow. Det måste ha varit där min nörd-fetisch tog sin början…

Sista avsnittet, ”In Dreams Begin Responsibilities”, har jag sett hur många gånger som helst, eftersom jag av någon anledning inte kunde se det när det sändes utan spelade in det. Jag kan fortfarande minnas hur det kändes inuti de där sista minuterna av avsnittet när jag och mamma såg det i sommarstugan en ljum sommarkväll. Kanske började min uppskattning för fiktiv unrequitred love även den med Mitt så kallade liv.

Recension: Nästan hemma av Jean Kwok

Handling
När Kimberly Chang och hennes mor emigrerar från Hongkong till slummen i Brooklyn, inleder den unga flickan snart ett dubbelliv: lysande mönster – elev på dagen och sin mors hjälpande hand i textilfabriken i Chinatown till sent på kvällen. Hon gör sitt yttersta för att dölja den svåra sanningen om sin tillvaro den ofattbara fattigdomen hon lever i, familjens framtid som vilar på hennes axlar och den hemliga förälskelsen i en av pojkarna på fabriken, som dock varken delar hennes begåvning eller ambition.

Kimberly slits mellan två vitt skilda världar och måste lära sig att balansera de olika roller som krävs av henne. Till slut blir hon tvungen att välja. Jean Kwok, som själv emigrerade från Hongkong som barn, berättar en historia om att växa upp mitt emellan två kulturer, omgiven av ett språk och en kultur som man bara delvis förstår. Nästan hemma är en rörande och humoristisk roman om prövningar och triumfer, hjärtesorg och kärlek och om allt annat som kan gå förlorat i översättning. (bokus.com)

Recension
Det var riktigt längesedan jag läste den här typen av bok och jag får nog säga att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken, för på baksidan beskrivs boken som humoristisk och det vet jag inte om jag kan skriva under på, snarare tragisk. Det betyder däremot inte att jag inte tyckte om boken, men det tog ett tag innan jag förlikade mig med dess genre.

Jean Kwok skriver långsamt men med ett vackert språk och jag kan riktigt känna både kylan i lägenheten och hettan i fabriken. Som språknörd tycker jag dock mest om bitarna när Kimberly i början har svårt att förstå talad engelska och blandar ihop fonem som inte särskiljer sig på kinesiska men på engelska, och därför tror att människor säger helt andra saker än de faktiskt gör. Även de kinesiska uttryck som man får ta del av är intressanta, med många metaforer och bildliga uttryck fast ändå väldigt ”spot on”. Dessutom växlar Kimberly också mellan olika sociala koder, med en uppsättning oskrivna lagar på den kinesiskdominerade fabriken och en annan på den fina privatskolan med klasskamrater av amerikanskt ursprung.

Vill du läsa en lättsam och snabbläst roman så ska du inte välja Nästan hemma, men om du är intresserad av att läsa en realistisk roman om de villkor många invandrare möter i det cyniska USA så passar denna bok som handen i handsken. Den beskriver också väl det utanförskap och den kluvenhet som invandrare (troligtvis) känner överallt; man hör varken hemma i sitt gamla eller nya hemland.

Badrumsbokhylla

Jag har lagt märke till att en del människor är helt i avsaknad av badrumslektyr, medan andra på sin höjd har en eller två dassböcker. Detta är helt obegripligt för mig, då jag och min man har (snudd på) ett helt bibliotek i badrummet.

Enligt min åsikt utgörs de bästa badrumsböckerna av böcker med korta och självständiga kapitel där man kan läsa ett och ändå få behållning av det, samtidigt som man slipper ockupera badrummet för eventuellt alla andra besökare (eftersom man ju såklart vill läsa färdigt).

Det kan vara antingen rena faktaböcker (t ex Faktoider: försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar av Peter Olausson, Historiens underbara värld: kuriosa och fakta ur historiens gömslen av Carten Ryytty eller Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk av Mikael Parkvall) eller böcker av mer popularkulturell karaktär, exempelvis 90-talet.se : eller vem fan komponerade modemljudet? av Christian Albinsson, Niclas Wikström och Fredrik Söder, 100 höjdare av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson eller Människor det varit synd om av Kalle Lind. Alla mycket bra badrumslitteratur.

På så sätt kan man utföra sina behov SAMTIDIGT som man blir både underhållen och allmänbildad. Win-win!

Recension: Honeckers kanderade äpple

Handling
Vad händer om man växer upp i tron att kackerlackor är Stasiagenter? Och hur känner man sig när man är sju år och ska hämta mormor vid busshållplatsen och man övervakas av två kostymklädda män i en Lada? Claudia Rusch vet, och berättar med inlevelse, ironi och humor om en nästan normal barndom i DDR och vad som hände när Berlinmuren föll. (bokus.com)

Recension
Honeckers kanderade äpple ären del av den ”Ostalgie”-våg som har drabbat Tyskland med otaliga böcker och filmer om livet och villkoren i det kommunistiska Östtyskland, hädanefter refererat till som DDR. Det är varken en faktabok eller en roman utan en samling med autografiska historier ur författarens egen fria tyska barndom, som ju boken heter i original (Meine freie deutsche Jungend) och anspelar på det socialistiska ungdomsförbund som bildades i Tyskland under nazisttiden som en proteströrelse och som sedan levde vidare i DDR.

Redan här märks det att denna bok ställer en hel del krav på sin läsare. Man bör ha vissa förkunskaper om och framför allt ett intresse av DDR, för detta är som sagt ingen faktabok som förklarar utan utgår från att läsaren förstår olika förkortningar och begrepp. Många begrepp är däremot översatta till svenska i allehanda fotnoter.

Själv har jag både förkunskaper och ett intresse för DDR, vilket gör att jag tycker riktigt bra om Claudia Ruschs uppväxtskildring. Hon skriver enkelt och humoristiskt men samtidigt allvarligt om livet med två Stasi-agenter ständigt väntande utanför huset och om sina största dröm om att få åka med färjan till Sverige, bland mycket annat.