Recension: 13 Little Blue Envelopes av Maureen Johnson

Handling
Everything about Ginny will change this summer, and it’s all because of 13 little blue envelopes! Ginny, aged 17, is left 13 little blue envelopes by her free-spirited young Aunt Peg. Little does she know just how much they will change her life…/ Inside envelope No 1 is money and instructions to buy a plane ticket. / Inside envelope No 2 are directions to a specific London flat / Inside envelope No 3 a note to Ginny says: Find a starving artist. / And because of envelope No 4 Ginny and a man called Keith go to Scotland together, with somewhat disastrous — though utterly romantic — results. (bokus.com)

Recension
Jag hade ganska så höga förväntningar på den här boken, för jag läste om den i ett inlägg på en amerikansk bokblogg jag inte minns vad den hette. Det var ett sådant där ”läs det här om du gillade det där”-type of inlägg. Och eftersom jag läste och älskade Amy & Roger’s Epic Detour förra året och denna bok då rekommenderades så hade jag alltså höga förväntningar. Tyvärr kan jag inte säga att den riktigt levde upp till dem.

Idén med en sorts road-trip genom Europa är kul – för let’s face it, road-trips är ju alltid kul – och lite extra kul var ju att Ginny besökte städer jag själv har besökt, i alla fall en del. Men boken faller tyvärr liksom lite platt för mig, för allting går lite för fort. Varken historien och karaktärerna känns riktigt utvecklade. Ginny hann knappt fram till ett ställe innan det var dags för nästa, och jag hann heller inte riktigt med lära känna henne ordentligt.

Desutom är det lite för många sidokaraktärer som tyckts driva in och ut ur historien, vilket kanske inte är så underligt egentligen om man är ute och reser, men dessa har väldigt liten, om någon, inverkan på Ginny. Jag skulle gärna ha sett att det fanns mer ”mening” med sakerna hon upplever och människorna hon träffar. Ibland förstod jag inte vad författaren ville säga mig.

13 Little Blue Envelopes är inte den bästa boken jag har läst, men långt ifrån den sämsta också. Tvärtom var den ganska mysig på sina ställen, och även om författaren inte riktigt lämnar oss med en klassisk cliff-hanger så slutar det ändå på det viset att jag blir nyfiken på den fristående uppföljaren. Och visst blir jag sugen på lite packpacking through Europe!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s