Utmaning: 8 fakta/vanor om dig själv

Jag har blivit utmanad av Nilmas bokhylla att berätta 8 fakta/vanor om mig själv. För att delta i denna utmaning finns det några regler:

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

1. Jag är född och uppvuxen i den lilla bruksorten Forshaga, två mil norr om Karlstad, och förutom en ettårsvistelse i Hallstahammar (mitt första lärarjobb!) har jag bott i Värmland hela mitt liv. Nu bor jag med min man i ett gammal landsbygdsskola från 1860, lite drygt två mil utanför Karlstad.

2. Jag dricker i princip aldrig kaffe. Alla sa till mig att när jag började på universitetet så skulle jag nog börja dricka kaffe. Men nej. Då sa de att när jag började sommarjobba i äldrevården (tre somrar på raken) så skulle jag börja dricka kaffe. Men nej. Slutligen, när jag började jobba som lärare – då skulle jag absolut börja dricka kaffe! (För det vet ju alla att det är det enda lärare gör på jobbet..!) Men nej. Jag gillar fortfarande inte kaffe, och om jag ibland dricker det så är det mest för att vara artig.

3. Som barn var jag väldigt envis och det fick mina dagisfröknar (som det hette då) verkligen känna av. Ibland vägrade jag att ta på mig overallen om de uttalade ordet fel (alltså inte [åverål] som jag tyckte, utan [åverall]), och fick således vara inne när de andra barnen var ute och lekte i snön.

4. Något som jag tycker fruktansvärt illa om är att gå barfota (dvs utan strumpor och/eller skor) och att få sand mellan tårna är bland det äckligaste jag vet.

5. Jag är väldigt intresserad av jämställdhet och genusfrågor. Även om vi inte har några barn (än) så får min stackars make stå ut med många utläggningar om könsneutral barnuppfostran. Han är en tålmodig man.

6. Det ämne jag var sämst på i skolan var bild, då jag är i total avsaknad av konstnärlig ådra. Ironiskt nog arbetar jag idag på en skola med estetisk inriktning.

7. När någon jag inte känner ska gissa min ålder brukar de tro att jag är tio år yngre än vad jag egentligen är, vilket är 27. Varje månad när jag ska köpa busskort och ber om ‘Vuxen’, så säger kvinnan i kiosken: ”Jaså? Det hade jag aldrig gissat!” Varje månad!

8. Bland det tråkigaste jag vet är att tävla, leka lekar och spela spel. På mellanstadiets ”roliga timme” fick jag jobba med svensk grammatik istället, vilket vår lärare hoppades skulle resultera i att jag hellre var med och lekte men jag tyckte att det var kul.

Jag utmanar boktrollet, Bokpotaten, Skuggornas bibliotek samt Petras bokblogg.

Recension: Herz an Herz av Sofie Cramer och Sven Ulrich

Handling
Ett romantiskt bröllop vid kusten? För Sara är det ett straff. Nyskild sitter hon mellan gladlynta och lyckliga par. Den enda attraktiva singeln visar sig vara en störig typ. När Sara sedan traditionsenligt tvingas skriva lyckönskningar till brudparet klarar hon inte mer, utan skriver istället ner sin egen frustration och slänger iväg den som en flaskpost i havet. Med ett svar räknar hon inte. Dock får hon efter några veckor ett svar från en man vid namn Berti, och den okända upphittarens ord berör henne så mycket att en brevväxling mellan de båda uppstår. Och kanske mycket mer än så…

Recension
Jag gillar verkligen idén bakom den här boken. Att slänga iväg en (visserligen arg och bitter) flaskpost på vinst och förlust och genom ödets försorg få svar från någon som kan komma att förändra hela ens liv. Det är en himla romantisk tanke.

Det som är lite speciellt med den här boken är att den enbart består av brev, e-mail, chatt-konversationer och sms. Ömsom från Sara och ömsom från Berti. Jag trodde nog att det bara skulle vara i början av boken, men så var det alltså inte. Jag tycker dock faktiskt att det är ett lyckat stilgrepp, för båda får chansen att förklara hur de tänker och känner. Jag blir också nästan ”lurad” att fortsätta läsa, för jag vill veta vad den andra svarar.

Eftersom boken som sagt består av främst brev så är den annorlunda rent språkligt också. Framför allt i början är de mycket artiga mot varandra och skriver på ett ganska omständligt sätt. Tyska är egentligen – eller kan i alla fall vara – ett mycket omständligt språk, men det är också lite av dess charm, tycker jag. De två författarna är skickliga på att just genom språket förmedla och bygga upp karakärernas relation. I de tidiga breven är Sara och Berti som sagt mycket artiga och formella till tonen, men allt eftersom de lär känna varandra bättre blir de mer hjärtliga. Efter några månaders korrespondens bestämmer de sig till exempel för att börja säga ”du” till varandra.

Författarna gör också ett fint jobb med att bygga upp spänningen mellan karaktärerna, och det är lite av en känslomässig berg- och dalbana att läsa den här boken. Jag håller nästan andan ibland. Även om jag älskar ungdomsromaner på grund av hela den där första-stora-kärleken-grejen så tyckte jag minst lika mycket om den här kärlekshistorien om två ensamma och tidigare brända ”trettioplusare” som frågar sig om de vågar ta chansen – och risken – igen.

Bokbloggsjerka 17-20 augusti

Nytt läsår, ny fredag, ny bokbloggsjerka hos Annika.

Den här veckan undrar hon ”hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande.”

Sedan mina universitetsdagar med ett respektabelt antal litteraturkurser i ryggsäcken är jag rätt så allergisk mot att ta ut ”keywords” och andra hemskheter under läsningens gång. När jag läser vill jag läsa för nöje och inte för analys! Oftast skriver jag inget förrän jag har läst ut en bok. Dock om det verkligen är något speciellt så jag tar jag det översta pappret i min papperskub på skrivbordet och skriver ner några väl valda ord eller meningar. För jag menar – vika hundöron eller kladda i mina böcker? No way, José!

Egentligen borde jag ha min papperskub och en penna bredvid sängen för det är alltid precis när jag ska sova som jag kommer på de bästa formuleringarna. Det lever också kvar sedan universitetet!

TAG: Om jag hade 500 kr i presentkort

Anna på Reading this World har skapat en tag som går ut på att man får fantisiera ihop sin önskebeställning av böcker till en summa av ungefär 500 kr. Jag inte den som är nödbedd, och eftersom jag – ovanligt nog – är sugen på en del svenska böcker fick det bli Adlibris som fick stå värd för min fantasi denna gång.

Som en drömbild av Nora Roberts, 39:-

Någon gång i somras köpte jag 3 böcker för 99:- på Adlibris och råkade få del två i denna romansvit på fyra, men det kanske är bra att börja med del 1. Nora Roberts är skön mellanläsning, tycker jag. Lättsmält och man vet vad man får.

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant 41:-

Något så ovanligt som en deckare om en gravid kvinna. Jag har läst en del recensioner om denna och den verkar bra och spännande. Ibland blir jag väldigt sugen på en enkel, lättläst deckare.

Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson 41:-

Karin Alfredssons femte bok om orättvisor och kvinnors rättigheter i världen. Läste den fjärde boken alldeles nyss och den var lika bra som de tidigare, så naturligtvis är jag nyfiken på och vill läsa den senaste också.

Bländverk av Thomas Erikson 44:-

En svensk deckare till, vad är det här? Jag läste en så himla raging review om del två i den här serien att jag blev riktigt sugen, men man bör kanske börja med del 1, som ju också har fått fina recensioner.

The Future of Us av Jay Asher, Carolyn Mackler 71:-

Även om den svenska titeln ”Personer du kanske känner” ger en mer direkt association till Facebook (vilket boken handlar om) så gillar jag att läsa på engelska, och dessutom var den billigare.

Hilfe, ich bin reich! av Kim Schneyder 85:-

”Men snälla nån? Ska hon ha fler tyska böcker? Räcker det inte med de hon har?” Nja.. den här boken ville jag gärna köpa hem från Berlin men det fanns inte utrymmer för fler. Den har fått superbra recensioner och verkar både kul och tankvärd.

Små solfåglar långt borta av Christie Watson 179:-

Det är nästan så att man får skämmas, men jag läser så sällan böcker som inte utspelar sig i Europa eller Nordamerika (eller i något annorlunda varianter av dessa) så det är på tiden att Afrika får plats i min bokhylla. Den här boken är jag väldigt nyfiken på, men hoppas att jag inte har för höga förväntningar efter alla positiva recensioner.

För alla dessa fina böcker får man ge EXAKT 500 svenska kronor. I rest my case. (Tyvärr kommer det dock att dröja innan jag har råd att köpa dem.)

Back to work

Så efter… vad blir det … åtta veckors semester är det då dags att börja jobba igen. Det har varit en fin ledighet även om vädret ju som benkant inte har samarbetat. Dock har vi hunnit få klart vårt nya kök och besökt Berlin för tredje gången, för att inte tala om alla böcker jag har läst.

Som vanligt är det dock alltid skönt att komma tillbaka till vardagen, till rutiner. Det här läsåret blir lite extra spännande också eftersom jag ska lite nya kurser som jag inte haft förut, till exempel ska jag undervisa både Engelska 6 (gamla B) och Engelska C. Jag är sjukt pepp men lite nervös också.

Som ni säkert förstår betyder detta att jag inte kommer att ha lika mycket lästid och/eller skrivtid så riktigt så mycket aktivitet som det har varit här under sommaren kan ni nog inte räkna med. Å andra sidan blir det pendling till jobbet så en knapp timmes läsning om dagen hinns nog med, om inte mina medpassagerare är ovanligt pratsugna. Det händer ibland och då blir det inget läst. :/

Day 08 – Most overrated book

För att en bok ska platsa i mest överskattad-kategorin ingår det att man ska ha högt sätta förväntningar på den, genom exempelvis flertalet positiva recensioner. Man förväntar sig något ganska fantastiskt och får något i bästa fall okej och i värsta fall riktigt dåligt.

En av de mest överskattade böckerna för enligt min åsikt är En dag av David Nicholls. Jag har varken lyckats ta mig igenom boken eller filmen. Det är inget bra tecken. Och ändå är ju idén smått fantastisk. Men nej, tyvärr.

Recension: Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson

Handling
Kali drar sig fram genom att tigga. Hon är 17 år, våldtagen och kastlös, och kämpar för att hålla sitt nyfödda barn vid liv. Amrita har svårt att gå efter den svåra brännskada hon fick då hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne.

Men nu har Amrita jobb – och en mobiltelefon. På displayen skymtar Kali ibland MMS-bilder på stengudinnor, sådana som fanns i bytemplet där hemma, men hon frågar ingenting. Amrita ordnar saker åt folk med hjälp av mobilen, det förstår Kali.

Kali och Amrita är två av de utsatta kvinnor som den svenska läkaren Ellen Elg träffar på sitt FN-uppdrag i Indien. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand. Lite hjälp på vägen får de också av den sjätte gudinnan, en ovärderlig antikvitet på väg ut på den internationella konstmarknaden. Kanske kan man ”ordna” så att den tar en annan väg?

Recension
Inför varje gång jag ska börja läsa en bok av Karin Alfredsson måste jag stålsätta mig, för jag vet redan innan att jag kommer att bli j-ligt förbannad. Och denna gång är inget undantag. Karin Alfredsson börjar alltid sina böcker med att skriva:“Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”

Och det är det som alltid gör mig så förbannad. Inte att hon skriver det alltså, utan att världen ser ut som den gör. Att även om just de karaktärer hon skriver om kanske är påhittade så finns deras förlagor på riktigt. Världen är så här jävlig på riktigt.

Karin Alfredsson är en skicklig författare som dessutom är väl inläst på sitt ämne. Hon lyckas på ett strålande sätt väva ihop en spännande historia med trovärdiga och hemska skildringar av  kvinnors villkor i olika delar av världen. I denna bok får vi följa flera olika indiska kvinnor, som på olika sätt känner av den snedfördelning av makt och status som finns i det indiska samhället. Fortfarande värderas män högre än kvinnor, pojkar högre än flickor. Miljontals flickfoster aborteras och nyfödda flickebarn mördas. Kvinnor som inte föder pojkar mördas av mannens familj. Indien har idag ett underskott på 35 miljoner kvinnor. 35 miljoner. Och ändå vill inga familjer ha flickor. Det känns så hopplöst att det fortfarande är såhär, även bland utbildade människor, t ex doktor Pooja.

Den sjätte gudinnan är en spännande och gripande bok, som gör mig redigt förbannad.

Tyska bokrelaterade egenheter

Precis som i Sverige går trenden även i Tyskland åt att fler och fler köper böcker på Internet istället för i den vanliga bokhandeln, vilket jag tycker är konstigt. Att det blir så även i Tyskland alltså. I Sverige är det inte så konstigt, för det är ju oftast mycket billigare att handla böcker på nätet, men i Tyskland (samt en del andra europeiska länder som Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Österrike) kostar böcker lika mycket oavsett om de säljs i bokhandel eller på Internet eftersom bokpriset regleras i lag. I Sverige (och en del andra europeiska länder, t ex Storbritannien, Irland, Belgien, Finland, Island, Schweiz, Polen och Tjeckien) får man dock prissätta böcker precis som man vill, vilket i alla fall här har lett till att det blir stor skillnad på priserna i vanliga bokhandlar och på Internetbokhandlarna. Dock alltså inte i Tyskland, vilket innebär att boken nedan kostar 8,99 var man än köper den i Tyskland, i fysisk butik eller på nätet.

En annan sak som skiljer svenska och tyska böcker åt är att inbundna böcker i Tyskland alltid är inplastade av någon anledning, vilket kanske gör naturen ledsen men för en bokälskade som ska försöka trycka ner så många som möjligt i handbagaget är det toppen! Inte en enda bok var skadad när vi kom hem.

En annan enligt mig mycket trevlig sak som förekommer i många (men inte alla) inbundna böcker är också inbyggda bokmärken i form av smala, tunna tygband ungefär som i psalmböcker.

Bokbloggsjerka 10-13 augusti

Men hjälp, inte kan det väl vara 10 augusti redan? Och inte kan väl min lååånga semester vara slut redan på onsdag? Fast lite skönt är det ju förstås också att få komma tillbaka till vardagen och rutinerna, även om det blir en massa nytt nu i höst. Till exempel ska jag undervisa Engelska C på gymnasiet för första gången. Jag ser väldigt mycket fram emot det, men är lite nervös också.

Åh, nu babblar jag igen. Här kommer det jag egentligen skulle prata om, nämligen svaret på Annikas fråga.

Veckans fråga: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

För egen del måste jag säga att det finns ungefär lika många böcker jag INTE vill läsa, som det finns böcker jag är hemskt sugen på. Det gäller bara nu att välja ut tre som jag är extra ointresserad av och motivera varför.

Nu kanske jag blir halshuggen men jag har inte läst och vill heller inte läsa Millennium-trilogin av Stieg Larsson. Anledningen är lika enkel som fjantig; alla människor som normalt sett inte läser böcker men som hade läst dessa försökte pracka på mig dem med orden ”Va? Har du inte läst dem? Du MÅSTE!” Och då tänkte jag att Nej, det måste jag inte alls, och hade jag, som den bokmal jag är, velat läsa dem så hade jag gjort det redan. Så istället blev jag anti.

Karl Ove Knausgårds självbiografiska bokserie Min kamp mår jag också lite illa av varje gång jag ser, och det främst på grund av titeln. ”Min kamp” ger mig liksom helt felaktiva associationer. Seriöst. Tyvärr har jag läst delar av den bok jag associerar till, vilket ännu mer minskar mitt intresse för Knausgårds böcker även om hans böcker troligtvis är bra mycket mer trivsamma.

En annan bok(serie) som jag inte ha någon som helst önskan att läsa är Fifty Shades of Grey av E L James, som ju annars tydligen erövrar världen. Varför vet jag egentligen inte, men jag känner mig helt enkelt bara inte intresserad av dem. Kanske är det hypen som gör det igen..?

Recension: The Ghost and the Goth av Stacey Kade

Handling
After a close encounter with a bus, Alona Dare goes from homecoming queen to Queen of the Dead. She’s stuck as a ghost in the land of the living with no sign of the big, bright light to take her to a better place. To make matters worse, the only person who might be able to help her is Will Killian, a total loser outcast.

More than anything, Will wishes he didn’t have the rare ability to communicate with the dead, especially the former mean girl of Groundsboro High. He’s not filling out any volunteer forms to help her cross to the other side, though it ”would” bring him some welcome peace and quiet. Can they get over their mutual distrust — and quasi-attraction — to work together? Readers of this spirited paranormal comedy won’t want this odd couple to ever part. (adlibris.se)

Recension
Lättläst är bara förnamnet på den här boken. 281 sidor av stor stil och generösa mellanrum. Ännu en bok jag slukade i en sittning, kanske max 1,5 timme.

Karaktärerna är väldigt stereotypa till en början men den ytlig och populär cheerleader och en svartklädd, grubblande loser, men allt eftersom handlingen utvecklas får man se andra sidor av dem och det fanns faktiskt lite mer substans i boken än jag först trodde. Boken är skriven i två POVs (point of views) och man får följa Alona vartannat kapitel och Will vartannat kapitel. Jag gillar det här stilgreppet då det låter en tal del av bådas tankar,  känslor och reaktioner på vad som händer.

The Ghost and the Goth är lättläst och lättsmält underhållning, en humoristisk och ibland spännande bok med en söt kärlekshistoria och en oväntat sympatisk antagonist, dock kanske egentligen riktad till en något yngre publik. Den här boken var första delen i en trilogi men glädjande nog kunde man läsa första boken och ändå känna att man fick ett helt okej slut. Jag är väldigt glad att författaren inte avslutade boken med en cliff-hanger, vilket tyvärr är väldigt vanligt nu för tiden.