Recension: Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Handling
Amal Abulheja är på besök i sin barndoms Jenin på Västbanken tillsammans med sin dotter då Israel oväntat gör en räd in i det palestinska flyktinglägret. När stora delar av lägret jämnas med marken kastas Amal tillbaka in i det förflutna, till 1967 och tiden för sexdagarskriget, då hennes egen far dödades, hennes bror gick under jorden och hennes mor långsamt slöt sig inom sig av sorg.

Morgon i Jenin är Amals dramatiska berättelse om den palestinska släkten Abulhejas skiftande levnadsöden och en hyllning till den besynnerligt starka, men ordlösa kärlek, som får släkten att hålla ihop under fyra generationer trots svåra förluster och umbäranden. (Baksidan av boken)

Recension
Vilken läsupplevelse! Jag hade misstänkt att den här boken skulle vara bra, men jag var inte alls beredd på hur gripande. Man slängs mellan hopp och förtvivlan, mellan kärlek och krig.

Israel-Palestina-konflikten har på något sätt funnits i mitt medvetande större delen av mitt liv, känns det som, men samtidigt är jag egentligen ganska dåligt insatt i den. Eller var, kanske jag ska säga, för i och med den här boken har jag lärt mig mycket och också fått ett intresse som har gjort att jag har läst på mer om konflikten.

Något jag funderar mycket på under bokens gång hur människor kan bete sig så ondskefullt, trots att vi har hur mycket historiska bevis för detta som helst. Men på något vis känns det som att just israelerna/judarna skulle bete sig bättre mot sina medmänniskor med tanke på vad de precis hade utsatts för av nazisterna, men kanske är det lite som författaren skriver på sidan 320 ”att palestinierna fick betala priset för förintelsen av judarna.”

Morgon i Jenin är trots alla hemskheter och orättvisor en välskriven, vacker och gripande bok som inte lämnar någon oberörd. Läs den!