”Det konstiga paketet”

Här om dagen fick jag en avi från Posten att jag hade ett paket att hämta på Konsum. Som avsändare stod Amazon, utan efternamn (.com, .co.uk, .de), och jag blev hemskt förvånad. Bara typ dagen innan hade jag fått e-mail att Amazon.de hade skickat min beställning av tyska filmer. Snabbt jobbat, tänkte jag, och åkte till Konsum. Där lämnade jag in min avi och mannen som tog emot den sa ”Jaha, det är det konstiga paketet!” Och jag är böjd att hålla med, för så här såg paketet ut nämligen:

Så brukar inte paketen från Amazon.de se ut så jag blev lite fundersam vad detta kunde vara, så jag skyndade mig hem (följde dock förstås hastighetsbegränsningen) och packade upp mitt paket. Och det var ju inte alls från Amazon.de utan Amazon.com – ända från det stora landet tvärs över Atlanten. Min förbeställda box med alla John Greens böcker i inbunden utgåva!!! Som jag hade förbeställt i september (notera, innan köpstoppet) men som jag fick e-mail om att de skickade i slutet av oktober. Inte så snabbt jobbat.

Hur som helst, fram kom de och alla böckerna är inbundna och fina och i samma storlek och allt. (Ocd:d, ni vet). Det fantastiska slutar dock inte där. Jag hade tydligen lyckats beställda en signerad version också, så i min The Fault in Our Stars så återfinns Johns omisskänneliga kråka. Frågan är bara nu hur jag ska ordna i min bokhylla så att fyra nya inbundna böcker får plats…

Bokbloggsjerka 23-26 november

Jag får ta och erkänna att detta var en ganska svår jerka, för min del.

Veckans fråga: Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.

Dock har jag till slut fått ihop tio i mitt tycke riktigt bra författare, naturligtvis helt utan inbördes ordning.

Sophie Kinsella
Alltid när Sophie Kinsella kommer ut med en ny bok måste jag ha den, och jag blir aldrig besviken. Även om alla böcker såklart inte är lika bra så är alla ändå såpass bra att jag helt enkelt aldrig blir besviken. Så vilken är bäst? Antingen Nya kontakter eller Karriär och köksbesvär.

J K Rowling
Någon som hittar på en så fantastisk värld som Harry Potters förtjänar att återfinnas på en lista som denna. Alla böckerna i serien är fantastiska på sitt sätt, men jag gillar verkligen Harry Potter och den flammande bägaren.

Astrid Lindgren
Vad hade barndomen varit utan hela Sveriges Astrid? Så mycket minnen som finns förknippade med dessa böcker och filmatiseringar. Min favorit var Bullerbyn; jag fullkomligt älskade denna idyll hon byggde upp, även om jag kanske inte riktigt som barn förstod att det var det jag tyckte om.

Melina Marchetta
Jag har visserligen bara läst Jellicoe Road av henne, men it blew my mind så därför får hon en plats här.

Suzanne Collins
Hungerspelen. ‘Nuff said.

Kerstin Gier
Som så många andra har jag läst die Edelstein-Trilogie och verkligen låtit mig uppslukas. Av de tre så tyckte jag nog bäst om mittenboken Saphirblau, för ovanlighets skull. Min första Gier var dock en bok för vuxna i chic lit-genren och den gillade jag också mycket.

Jane Austen
Still going strong efter alla dessa år. Favoriter är Emma och Stolthet och fördom.

Bröderna Grimm
Förvisso har de inte själva hittat på sagorna i deras böcker utan bara samlat ihop och sammanställt dem, men ändå. Jag slukade sagoböcker som barn och bröderna Grimms var favoriterna.

Karin Alfredsson
Karins böcker gör mig alltid så förbannad över alla hemskheter och orättvisor som finns i världen, och ibland behöver man bli omskakad och påmind om världen utanför vår privilegierade bubbla. Karin Alfredsson gör det mästerligt.

John Green
Jag har faktiskt bara läst två av de fyra böcker John Green hittills har givit ut, och har visserligen tyckt om båda, men anledningen till att John Green får vara med på denna lista beror snarast på honom själv som person. Han är en intelligent, rolig, klok och medkännande människa som är en fantastisk förebild för unga och en förebild för hur jag vill vara. DFTBA!

Pesonligt rekord

I läsning såklart! Och närmare bestämt i grenen antal lästa böcker. I och med att jag läste ut Jellicoe Road i söndags så har jag nu officiellt slagit förra årets läsrekord. Om det är är all-time high kan jag inte riktigt uttala mig om eftersom jag aldrig har listat mina utlästa böcker tidigare. Så 2011 får vara startåret.

Jag vet att många av er bokbloggare läser betydligt mer än jag, men 2011 läste jag hela 54 böcker och det tycker jag ändå en en ansenlig summa. För vanliga lekmän är det helt otroligt många. Mina elever nästan svimmar när jag berättar för dem hur mycket jag läser. I år har jag dock satt tänderna i 55 stycken hittills, och då är det ändå en och en halv månad kvar så vem vet hur många det kan bli innan årets slut.

Hur många böcker har ni läst än i år?

Bokcirkel

Ikväll var det dags för bokcirkel igen. Kvällens bok är Jellicoe Road av Melina Marchetta, som jag läst förut men som jag läste om inför ikväll. Själv är jag helsåld på den, men de i cirkeln jag har hört av hittills har inte varit så hemskt imponerade. Så det ska bli väldigt spännande att se vad övriga i sällskapet tycker.

Men först ska jag konstruera lite övningar på tyska possessiva pronomen. Hepp.

Bokbloggsjerka 16-19 november

Trots lika mycket stress och gråmulna dagar och regn sedan sist så är jag faktiskt gladare än på länge. Vad det kommer sig vet jag inte riktigt, men man får lov att passa på. Något annat som glädjer mig är såklart också veckans bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.

Det här får mig att tänka på en av studiedagarna på höstlovet för några veckor sedan när vi rensade bland och framför allt rensade ut böcker i skolbiblioteket. Herregud, vilka böcker vi hittade! Vem har skrivit sådana böcker? Och vem har gett ut dem? Vi sparade de böcker vi av olika anledningar tyckte var extra roliga, antingen på grund av handlingen/innehållet, framsidan eller just titeln. Dessa böcker satte vi sedan på en speciell hylla och satte en lapp med ”Boktips från personalen” överst.

Vi är lite trångbodda så ibland händer det att man har lektioner i biblioteket; jag har till exempel tyska med en gymnasieklass där, och ibland får jag nästan ohejdliga fnissattacker när jag ser de där böckerna. Eftersom det finns så många underbara titlar (t ex Sommaren ingenting hände, Knark-Aldrig!, Vad händer på dagis? eller Rapport från en skurhink) är det svårt att bara välja en titel, men en av mina absoluta favoriter, vilken jag personligen räddade från containern, är Så lurar vi abborren av Curt Lindhé. Bara smaka på titeln… Så lurar vi abborren. Helt underbart.

Bild från bokborsen.se

Recension: Själlös av Gail Carriger

Handling
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Själlös är den första delen i serien om den själlösa Alexia Tarabotti och utspelar sig i ett alternativt London i slutet av 1800-talet, där vampyrer och varulvar är en del av samhället. Det är en ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser. (adlibris.se)

Recension
Jag hörde talas om den här boken redan för flera år sedan och gjorde faktiskt ett försök med den engelska boken men gav upp för att jag tyckte att den var seg och tråkig. Efter att ha läst många positiva reaktioner på den svenska utgåvan dock så gav jag den en chans till och tyckte jättemycket om den. Beror det på översättningen eller på mitt sinnestillstånd, kan man undra. Själlösär min första steampunkroman och som sagt tycker jag mycket om den. Jag gillar blandningen av övernaturliga varelser och viktoriansk moral, som på många sätt står i en skarp kontrast till varandra.

Jag tycker mycket om Alexia och det är alltid härligt med en tjej med skinn på näsan och särskilt en viktoriansk sådan, men det är också synd om henne som alltid har fått höra från sin familj hur konstig hon är och hur ingen man någonsin skulle vilja ha henne. Entering: Lord Maccon! Denna underbara och charmiga varulv till earl.
Lord Maccon blev röd i ansiktet. Han hade fått höra något nytt som gjorde honom upprörd.
”Vad sa du att de gjorde?” Var han någonsin något annat än upprörd?
Visk, visk.
Vid Marias feta arsle!” utbrast earlen vältaligt. (s. 176)

Hela boken är skriven på samma roliga sätt och jag småfnissar ofta för mig själv under läsningen. Mitt i någon väldigt dramatisk händelse kan Alexia börja fundera på någons klädsel eller dåliga manér till exempel. Dialogerna var också underbara, speciellt mellan Alexia och Lord Maccon. Jag tycker också om Lord Akeldama, som alltid pratar i kursiv stil. Jag förstår precis hur författaren menar och det var omöjligt att inte läsa honom i kursiv stil också.

Jag måste dock säga att jag inte var helt förberedd på de explicita och grafiska scener som utspelade sig på de mest underliga, ofta offentliga, platser. Med tanke på att boken skulle utspela sig under den viktorianska tiden så känns sådana public displays of feelings mycket osannolika.

Själlös är en rolig och fartfylld steampunkroman med vampyrer, varulvar, förskräckliga bahytter, hemliga sällskap, viktorianska konventioner, en hjältinna med skinn på näsan, en hiskelig mängd te och framför allt underbara dialoger. Jag kommer absolut att läsa nästa del i serien.