Recension: Let it snow av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle

let it snowHandling
Sparkling white snowdrifts, beautiful presents wrapped in ribbons, and multicolored lights glittering in the night through the falling snow. A Christmas Eve snowstorm transforms one small town into a romantic haven, the kind you see only in movies. Well, kinda. After all, a cold and wet hike from a stranded train through the middle of nowhere would not normally end with a delicious kiss from a charming stranger. And no one would think that a trip to the Waffle House through four feet of snow would lead to love with an old friend. Or that the way back to true love begins with a painfully early morning shift at Starbucks.

Thanks to three of today’s bestselling teen authors, John Green, Maureen Johnson, and Lauren Myracle, the magic of the holidays shines on these hilarious and charming interconnected tales of love, romance, and breathtaking kisses. (adlibris.se)

Recension
Precis som utlovat består boken av tre i stort sett separata historier som dock uppvisar vissa beröringspunkter, framför allt den sista historien som får den otacksamma uppgiften att försöka binda ihop alla lösa trådar, vilket inte lyckas helt. Jag gillade dock att många av karaktärerna från de första gjorde cameos i den sista berättelsen.

Den första berättelsen var den jag tyckte bäst om då den var väldigt söt och rolig. Jag har läst en bok av Maureen Johnson förut men inte blivit jätteimponerad, men nu blev jag lite sugen på att prova en till av hennes böcker. Den första berättelsen var också den som kändes mest ”julig”, vilket ju var lite vad jag var ute efter.

Den andra historien kommer från min nerdcrush John Green, men tyvärr övertygar han mig inte helt här. Hela tiden ute i snön på väg till Waffle House önskar jag bara att de ska komma fram och berättelsen ska börja, men det är liksom vägen dit som är berättelsen.

Den tredje och sista berättelsen av Lauren Myracle var tyvärr ingen stark avslutning på boken då huvudpersonen var så egoistisk och gnällig att jag verkligen inte kände någon sorts empati för henne. Den – som sagt – otacksamma uppgiften att knyta ihop säcken hamnade också hos Myracle, som i min mening inte lyckas hundraprocentigt med det.

Summa summarum, Let it snow är en helt okej julbok. Den var mysig men inget mästerverk, och den kommer inte bli en ny jultradition för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s