Månadssummering januari

Januari har ju varit en mindre bra månad ur lässynpunkt, men till slut blev det ändå fyra böcker utlästa och ytterligare en påbörjad.

1

Antal lästa böcker: 4 st
På svenska: 3 st
På engelska: 1 st
På tyska: 0 st
Köpta: 2 st
Fådda: 0 st
Lånade: 2 st
Kvinnor: 4 st
Män: 0 st

Vi får hoppas bättre på februari. Fick ett stort, fett presentkort på Adlibris på posten idag, från svärmor, så det blir väl till att skaffa några nya böcker… Och förresten, är det någon mer än jag som tycker att google har lite stalker-tendenser nu för tiden? Det är en sak att mina elever sjunger Happy Birthday för mig, men google…

grattis

Annonser

Recensioner: Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

pojken-som-slutade-grataHandling
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.

Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Recension
Jag läser sällan rena deckare, men när jag gick förbi denna på biblioteket för någon vecka sedan kunde jag inte motstå den. Jag läste Ninni Schulmans första deckare om Magdalena Hansson förra året och tyckte mycket om den. Framför allt var det roligt att den utspelade sig i Hagfors, då lokalkännedomen ger en extra dimension. Det är roligt att känna till de ställen hon skriver om.

Även denna andra bok utspelar sig i Hagfors och jag gillar den här också, även om den inte når riktigt lika högt. Det dröjer ett tag innan jag får ordning på alla namn och karaktärer, och kapitlen är långa med många sidohandlingar i varje. Jag som gillar kortare kapitel hade uppskattat om Schulman hade förkortat kapitlen och därmed delat upp dem mer mellan de olika karaktärerna. Nu blev det lite förvirrande.

På det stora hela är dock Pojken som slutade gråta en lättläst, spännande och lättsmält deckare, och om Schulman kommer ut med ytterligare en bok om Magdalens liv i Hagfors (vilket verkar troligt med tanke på slutet) så kommer jag säkerligen att läsa den också.

Bokbloggsjerka 25 – 28 januari

Den här veckan vill Annika veta följande: Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Eftersom jag skriver recensionerna främst för min egen del ser jag ingen direkt anledning att fara med osanning, så jag skulle nog säga att jag är ärlig. Jag försöker i alla fall vara det, för jag ser inte riktigt vad jag skulle få ut av att ljuga i mina recensioner.

Generellt tror jag dock nog att jag är ganska sparsmakad med superlativ. Det är sällan jag beskriver en bok som ”helt fantastisk” eller ”totalt värdelös”, utan mer berätta vad jag gillar och inte gillar med en bok. Jag gillar framför allt inte att totalsåga en bok, eftersom författaren troligtvis har arbetat hårt med den, utan snarare förklara varför den här boken inte var något för just mig.

Recension: Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck

Handling
Roligt, träffsäkert och romantiskt om att söka och finna sig själv. Johanna Lindbäck är en mästare i feel good-genren.

1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100 % normal.

2. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!

3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.

4. Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara helt normal i precis allt.

Agnes har flyttat från Stockholm till Umeå med sin familj och ska börja tvåan på gymnasiet där. Nu ska allt ändras. Nu ska allt bli bra. Hon vill inte längre vara tjejen som ingen lägger märke till. Hon ska börja om från början med allt! (adlibris.se)

Recension
Det här är faktiskt en omläsning; jag läste den första gången i början av förra året men efter tips hur jag skulle komma ur min tillfälliga (?) lässvacka så plockade jag upp den igen, och insåg att jag faktiskt inte hade recenserat den innan.

Jag är naturligtvis alldeles för gammal för att ingå i den här bokens målgrupp, men jag tycker om den så himla mycket ändå. På många sätt måste jag säga att jag kan identifiera mig med Agnes, eller i alla fall kan jag identifiera mitt gymnasie-jag med Agnes. Jag flyttade visserligen inte typ fyrtio mil, men ett par mil i alla fall och började på gymnasiet i en klass där de flesta var helt nya för mig, och jag hade möjlighet att liksom ”re-invent myself”. Det var ganska fantastiskt.

Något som jag verkligen gillar med den här boken är att det det är en svensk ungdomsbok som inte bara är sådär nattsvart, som inte bara behandlar de allra hemskaste och mörkaste varianterna (ätstörningar, våldtäkt osv), utan som tar upp ”vanliga” ungdomsproblem med kompisar, kärlek och den i tonåren så svåra balansgången mellan att vara sig själv och att passa in.

Johanna Lindbäck skriver fina och bra ungdomsböcker, lättlästa med trovärdiga dialoger. Hon fångar verkligen känslan av hur det är att vara ung. Jag gillar det, helt enkelt.

Köpstoppet upphör

Lagom till att 2012 övergick i 2013 läste jag ut den femtonde och sista boken som jag hade föresatt mig att läsa innan jag fick göra en ny bokbeställning. Tajmat värre! Att jag sedan gjorde världens fetaste bokbeställning när jag sedan fick är en helt annan historia… En bild på hela härligheten är att förvänta under veckan.

När man har gjort ett sorts projekt såbokstapel brukar det ju höra till att man ska utvärdera det efteråt, och det tänkte jag göra nu. Det gick faktiskt lättare än jag trodde att inte köpa nya böcker, även om min man motarbetade mig genom att – helt out of character faktiskt – säga att ett par styckna var väl ändå ingen fara… Och jag fuskade ju också när jag köpte två julböcker i min strävan efter julstämning, men annars så var jag duktig. Dock gjorde jag som sagt en monsterbeställning nu efteråt som gott och väl motsvarar de femton lästa böckerna, så jag vet inte riktigt om syftet med köpstoppet riktigt uppfylldes. Det var ju inte så att det blev färre hyllvärmare i bokhyllan, liksom.

Jag fick lite tips från andra complusive bokköpare, och ett utav dem tror jag att jag ska ta till mig istället för framtida köpstopp, nämligen att införa en månadskvot. Alltså, hur mycket böcker jag får köpa per månad. Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska köra ett visst antal per månad eller en viss summa per månad. Any thoughts?

Bokbloggsjerka 18 – 21 januari

Efter en lässvacka så här i början av året så är jag – förhoppningsvis – tillbaka på banan, och har faktiskt läst två böcker den här veckan. Två svenska, ganska korta och lättlästa böcker, men ändå. Två böcker. Så då kände jag att det var dags för en jerka hos Annika igen. Den här veckan frågar hon:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Jag är ju lite ytlig när det gäller böcker så framsidan är faktiskt väldigt viktig för mig i mitt val av litteratur. Många gånger är det framsidan som fångar min uppmärksamhet. Dock väljer jag aldrig böcker ENBART baserat på framsidan, utan brukar googla på titeln och se om det finns några omdömen om den från (främst) andra bokbloggare och utefter dessa bestämmer jag mig för att läsa eller ej.

Svacka

Min läsning har verkligen gått i stå den sista veckan. Jag kommer ingenstans! Såklart började jag ju jobba igen denna vecka och det är alltid hektiskt i början av terminen när man ska igång med alla åtta unika kurser. Phew! Utöver detta har jag också drabbats av übernästäppan from hell, vilket gör mig trög och supertrött. Klockan nio på kvällarna däckar jag i sängen. Men ändå… jag har nog inte läst knappt trettio sidor den här veckan. What to do?