Barnbokslördag: Klassiskt vs modernt

Detta inlägg är en del i Bakbokmats barnbokslördag. För mer detaljer och fler deltagare, kika in här.

Om allt går enligt planerna så får jag och maken vårt första barn i slutet av augusti, och jag har sådana visioner för det här lilla livet. En vision handlar (såklart) om böcker och läsning. Naturligtvis ska jag göra mitt allra bästa för att hen ska bli en lika stor bokmal som mamma.

Något som jag verkligen ser fram emot är att få läsa alla klassiker och alla favoriter från min egen barndom. Exempel på barndomsfavoriter är Resan till Landet Längesedan, Lilla Nollan och dom andra, allt av av Astrid Lindgren, Barna Hedenhös, Bröderna Grimms sagor, Petter och hans fyra getter samt många, många fler. Jag blir varmt inombords av tanken att få dela med min skatt de böcker och berättelser jag själv läste eller hörde på och älskade som barn.

1Samtidigt tilltalas jag även alldeles enormt av moderna böcker med ”budskap”. Böcker som vågar utmana gamla invanda föreställningar. Böcker som breddar normen för hur tjejer och killar ”ska” vara. Böcker som lär om världen och människors olika villkor. Ett exempel på detta är Välkommen Tango som handlar om två pingvinhanar som får tag på ett ägg och ruvar och uppfostrar pingvinungen tillsammans. En annan bok är Så gör prinsessor, där författaren verkligen breddar normen för vad som är okej och inte för prinsessor (och därmed flickor) att göra. Eller varför inte Kenta och barbisarna, som visar att det är lika okej för en pojke att leka med Barbie som att spela fotboll.

2Till syvende och sist kanske det viktigaste dock inte är vad man läser för barnen, utan faktiskt att man läser för dem. Och det har jag alla planer på att göra!

Bokbloggsjerka 22 – 25 mars

En arbetsvecka kvar innan påsklov! Jag räknar dagarna, och hoppas att jag hinner med tillräckligt mycket planering och rättning under denna vecka för att slippa använda min redan inarbetade tid på lovet för att arbeta lite till. Dessutom har ju våren lite granna dykt upp igen, i alla fall nu under helgen. Underbart!

Och Annika är tillbaka också och undrar: Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Här skulle jag kunna ge flera exempel med jag tror att jag nöjer mig med två. Den första försökte jag mig på förra året (om jag minns rätt), nämligen En dag av David Nicholls som var så omskriven och hyllad. Det lät också som precis min stil men jag tyckte att boken var så seg och tråkig att jag inte ens tog mig igenom den. Jag försökte mig även på filmen en tid senare men den var ingen hit den heller.

Den andra boken har blivit än mer hyllad och överallt läser jag bara positiva recensioner: Boktjuven av Markus Zusack. (Aaaah… don’t kill me!). Nu var det visserligen rätt många år sedan, säkert fem i alla fall, sedan jag började läsa den, men även denna bok tyckte jag var så seg att jag inte ens läste klart den. Till skillnad från den förstnämnda dock, tänker jag att jag kanske måste ge denna en ny chans… eller vad säger ni?

page

Lässvackan går vidare…

Som ni säkert märkt har jag ännu inte lyckats ta mig ur lässvackan ordentligt. Det är för att jag mår alldeles för illa för att läsa på den plats där jag normalt sett läser som allra mest: på tåget. Men det blir bättre och bättre så snart kanske jag är tillbaka på banan igen. Dessutom kom en reservation äntligen till mitt lokala bibliotek i fredags och eftersom jag gillade den första boken i serien har jag stora förhoppningar på denna…

chanslös

Recension: Every Day av David Levithan

every-dayHandling
Every day a different body. Every day a different life. Every day in love with the same girl. There’s never any warning about where it will be or who it will be. A has made peace with that, even established guidelines by which to live: Never get too attached. Avoid being noticed. Do not interfere.

It’s all fine until the morning that A wakes up in the body of Justin and meets Justin’s girlfriend, Rhiannon. From that moment, the rules by which A has been living no longer apply. Because finally A has found someone he wants to be with–day in, day out, day after day. (adlibris.se)

Recension
Nu var det ett tag sedan jag läste ut den här boken, men jag ska försöka göra den rättvisa. Det som först fick mig intresserad var själva konceptet med boken, att varje dag vakna upp i en ny kropp. Att bildligt walk a mile in someone else’s shoes. För huvudpersonen, A, är detta verklighet och han (?) har levt så hela sitt liv, och det har inte varit ett problem. Tills han träffar Rihannon och blir kär med alla komplikationer det innebär.

Kärlekshistorien är väl dock egentligen inte det som har fastnat hos mig, utan jag tyckte snarare om de moraliska dilemman A hela tiden debatterar med sig själv. Vilken rätt har han egentligen att lägga sig i sina ”värdars” liv? Och när har han skyldighet att göra det?

Every day är en ungdomsbok och således lättläst, men den är också välskriven och jag tror att många vuxna skulle uppskatta den också, inte minst på grund av det djup den ändå har.

Bokrea-fynd!

Eller ja, jag vet inte om jag några sådana där riktigt stora klipp, men jag fick ändå med mig ett par stycken böcker hem.

IMG_4085Stora boken som barn
Just detta kretsar mycket i våra liv kring för tillfället. Vårt första barn beräknas nämligen dyka upp någon gång i augusti, så det är dags att börja läsa på…

Revolt
Som vanligt är jag alltid ute efter böcker som maken kan tänkas uppskatta, men han är kräsen som få. Här har jag dock hittat en historisk roman med engelskklingande namn (för om namnen är för ”konstiga”, typ romerska eller mongoliska så blir han förvirrad) så jag håller tummarna för att detta går vägen.

Tecken & Symboler
Ett impulsköp, helt klart. Kan vara en flipp, kan vara en flopp. Tiden får utvisa.

Vad har ni fyndat?

Bokbloggsjerka 1 – 4 mars

Sportlovet har visserligen innehållet lite sport (dock en långpromenad i det vackra vädret varje dag), mycket jobb men välbehövliga sovmorgnar. Dock gick det alldeles för fort!!! Ser dock fram emot en rolig helg när svärfamiljen (?) kommer upp för att gå och se Andra chansen här i Karlstad.

Veckans fråga från Annika är denna vecka: Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Alltså, det finns väl ingen genre som jag önskar att jag kunde läsa men inte gör, för i så fall hade jag nog gjort det. Däremot har jag väldigt svårt för poesi. Det är helt enkelt inte min kopp med kokade blad. Jag kan uppskatta en dikt här och där säker, men hela diktsamlingar – nä inte riktigt min grej.

När jag studerade engelska vid universitetet var ”Turner” av David Dabydeen obligatorisk läsning. För er som inte vet det, så är det en mycket lång narrativ dikt (alltså en dikt som berättar en historia) inspirerad av JMW Turners målning ”The Slave Ship”, som i sin tur var inspirerad av bland annat massdödandet av afrikanska slavar i den fruktansvärda händelse som kallas Zong-massakern. The Zong var ett engelskt slavskepp med ungefär fyrahundra slavar som 1871 seglade från Afrika till Jamaica. Ägarna till skeppet hade tagit ut försäkring på slavarna, så att de skulle få betalt om det hände slavarna något. På grund av att man hade tagit med alldeles för många slavar och att villkoren var usla så började många slavar att bli sjuka och dö. Sådana förluster täckte inte försäkringen, så då beslutade sig kaptenen för att döda en del av slavarna för att ut sina försäkringspengar, genom att helt enkelt slänga runt 130 människor – män, kvinnor, barn – överbord mitt ute på Atlanten.

turner_slave_ship1335502045286

Själva dikten var rätt dryg, tyckte jag, men när jag sedan läste på historien historien om The Zong lite närmare blev jag verkligen gripen av slavarnas fruktansvärda öde och besättningens omänsklighet (fortfarande inte av dikten, tyvärr). Utan dikten skulle jag dock förmodligen aldrig hört talas om The Zong alls, och på så vis var det ju ändå mödan lönt att traggla mig igenom dikten.