Recension: Charlotte Hassel av Frida Skybäck

Handling
Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skiljs de åt. Först tretton år senare, i april 1771, ses de igen på en bal på Stockholms slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.

För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov till en rad frågor. Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som nu långsamt inser vad hon har gått miste om. (adlibris.se)

Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Recension
Jag ville verkligen tycka mer om den här boken än vad jag gjorde, och efter att ha läst så många recensioner om hur omöjlig boken var att lägga ner så hade jag höga förväntningar. Och är då det ju som vi alla vet bäddat för en besvikelse.

Boken börjar väldigt lovande, och historiska romaner om Sverige med kvinnliga huvudpersoner kryllar det ju inte direkt av. Jag gillar normalt sett greppet att låta handlingen utspela sig i olika tidsperioder i olika kapitel, och det tycker jag fungerar bra här också. Ibland följer vi Charlotte och Axel i sin ungdom och ibland i ”nutid” (bokens nutid alltså, 1770ish).

Boken är verkligen välskriven och det märks att författaren är väldigt kunnig vad tidsperioden och de historiska skeendena anbelangar, men den lyckas inte riktigt hålla mitt intresset uppe för alla politiska ränker och intriger hela vägen.

En annan sak som kanske inte är en så big deal egentligen och som inte har med handlingen att göra, men som ändå stör mig är alla redigeringsmissar, till exempel så kryllar det av avstavningar av ord mitt på en rad och inte i slutet där ju avstavningar faktiskt har en poäng. Det bara stör mig.

Summa summarum, Charlotte Hassel är en lättläst historisk roman om en spännande tid i Sveriges historia. Dock räcker den inte riktigt hela vägen för mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som saknas, men jag blir inte riktigt så begeistrad som jag hade hoppats. Om du gillar historiska romaner med lite intriger och romantik tycker jag ändå att du ska ge den en chans – kanske passar den dig bättre..?