Det här är visserligen något av ett i-landsproblem, men är det något jag avskyr med recensioner och liknande så är det när folk spoilar viktiga saker i handlingen utan att varna först. Jag ska ge ett exempel (utan att spoila själv).
Jag hade mitt öga på trilogin ”Victoria Bergmans Svaghet”: Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar, men inte kommit mig för att införskaffa någon av dem. Så läser jag om den på en blogg, och detta var inte ens en regelrätt recension för visst får man kanske skylla sig lite själv om man läser en recension på en senare bok i en serie och blir spoilad. Hur som helst, helt plötsligt utan förvarning så meddelar skribenten den troligtvis allra största plottwisten i hela trilogin, som man skulle få veta i upplösningen av tredje boken. Och nu känns det inte som någon idé att läsa någon av böckerna, för nu vet jag ju. Störande.
Jag kan förstå att man vill diskutera eller kommentera oväntade saker, men då får man på något vis varna för att man ska göra det, tycker jag. Många bokbloggare viker till exempel en egen sektion av recensionen till spoilers eller skriver dem med samma färg på texten som bakgrunden så att man måste markera den för att kunna läsa. Det tycker jag är en väldigt bra sätt, för då blir man verkligen varnad och måste ta ett eget aktivt beslut att läsa den. Man råkar liksom inte läsa något av misstag.
Är det bara jag? Hur känner ni om spoilers?
PS. Om ni tycker att jag spoilar i mina recensioner, säg gärna till mig.
Helenas bokhylla 
Håller med om att spoilers är tråkigt!
Jag tycker inte heller om spoilers, utan förvarning. Det är inte schysst tycker jag. Då tappar man hela känslan man får när man läser en ny bok. Tycker som du att man ska varna först.
Egentligen tycker jag som du, men samtidigt så tycker jag det är oerhört svårt att skriva en recension utan att någon uppfattar det som spoiler även om jag har ambitionen att inte göra det. Ibland tycker jag baksidestexten innehåller spoilers också. Numera så läser jag alltid recensioner med tanken att det är en risk 😉
Har också råkat ut för oannonserade spoilers i bloggar. Bara jag förvarnas tycker jag att det är okej, eftersom det då är mitt eget val att ta reda på ”för mycket” eller inte. Och håller med Lotten om att även baksidestexter kan avslöja alldeles för mycket:-)
Jag ogillar starkt spoilers. Eftersom jag själv inte tycker om dem är jag noga med att inte ha med några själv (jag hoppas jag lyckas i alla fall). Det gör att jag ofta inte gör så långa recensioner på böcker som inte är nummer ett i en serie, såvida det inte är fristående, i alla fall på den nuvarande bloggen då jag inte kan göra någon ”markera den osynliga texten för att se vad det står”-spoiler-försäkring.
Jag har inte tänkt på några spoilers i dina recensioner 🙂
Jag är livrädd för spoilers och läser inte längre recensioner (kollar bara betyg) eller baksidesbeskrivningar. Läser exempelvis nu De odödligas regler, där det händer grejer efter ca 80 sidor. Efter det vågade jag läsa beskrivningen och då visar det sig att där står grejer som inte alls har hänt än. Jag vill inte veta! Händer det inte precis i början av boken så vill jag inte veta! Värsta beskrivningsspoilern jag läst var The Assassin’s Curse där de talar om saker som inte ens händer i boken (utan då antagligen i nästa bok). Inte klokt!
Jag har tidigare haft spoilersektioner som du beskrev, där text och bakgrund är samma färg, men har märkt att jag inte kan markera och läsa dessa i telefonen. Nu blir det därför utropstecken och lite mattare textfärg med förhoppningen att ingen råkar läsa som inte borde.
Jag debuterade förra månaden och har nu fått tjugo recensioner. En del av dem innehåller spoilers. Och jag tycker mig märka att det snarare är tidningskritikerna och litteraturvetarna som spoilar och inte bloggare i samma utsträckning.