I min brevlåda #13

IMG_4483En liten skarvning blir det allt, för ingen av dessa böcker har de facto legat i min brevlåda, utan jag har lånat dem på bibblis.

Hemlös av Gail Carriger
Tredje delen i serien om övermänniskan Alexia Tarabotti. Jag sprang oväntat på den när jag tog ett varv genom mitt lokala bibliotek, fast jag inte hade hittat den i bibliotekskatalogen på nätet någon vecka tidigare.

Den mörka staden av Carrie Ryan
Sista delen i en zombie-trilogi, där jag läste de första två på engelska 2010. Jag gillade dem så jag vet inte varför det har tagit så lång tid att komma till den tredje och sista.

Tyst av Susan Cain
Ett litterärt försvarstal för alla oss introverta där ute.

Recension: The fault in our stars av John Green

faultHandling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Insightful, bold, irreverent, and raw, ”The Fault in Our Stars” is award-winning author John Green’s most ambitious and heartbreaking work yet, brilliantly exploring the funny, thrilling, and tragic business of being alive and in love. (adlibris.se)

Recension
The Fault in Our Stars är en bok som jag har varit rädd att läsa länge. Den har stått i min bokhylla i ett och ett halvt åt snart utan att jag har vågat ta mig an den, mycket på grund av alla lyriska recensioner jag har läst. Dessutom har jag under denna tid också följt John och Hank på Youtube och de verkar ju vara helt underbara människor. Dessa faktorer har onekligen byggt upp vissa förväntningar, och tyvärr infrias de inte riktigt.

John Green är ju verkligen en språkets mästare och jag njuter av hans prosa i fulla drag, och det är också det som för mig är det starkaste med boken. Mannen är och förblir en citatmaskin! Dock är Augustus och Hazel kanske liiiite väl välformulerade för den genomsnittliga sjuttonåringen, men det kan jag förlåta.

Rent logiskt så borde jag just nu verkligen vara i högform för starka känsloyttringar och jag har läst så många recension om läsare som skrattade och grät om vartannat, men jag gjorde ingetdera. Inte tillstymmelsen till ett fniss eller en tår. Å andra sidan är det ovanligt att jag gråter till böcker. The Fault in Our Stars drabbade mig inte som jag hade trott, men likväl är det en väldigt bra bok och jag rekommenderar den verkligen.

Recension: Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

fjaril_i_koppelHandling
I Teheran befinner sig en ung kvinna. Under en natt ska hon fatta sitt livs största beslut, det som kommer att förändra hela hennes tillvaro och påverka många människors liv. I väntan på gryningen blickar hon tillbaka och funderar över den flicka som hon en gång var.

För länge sedan kom Shirins farfar vandrande över gränsen från Sovjetunionen till den lilla staden Chalos vid Kaspiska havet. Han blev kär i stadens längsta flicka och bestämde sig för att stanna för gott. Runt farmor och farfars vackra hus samlas släkten, farbror Abbas med affärssinne, farbror Babak som får kvinnorna på fall och den vackra men ogifta faster Mahasti. Och förstås Shirin och hennes familj. Hon är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne i svårigheter och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset.

Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne. (adlibris.se)

Recension
Det var längesedan jag läste ut en bok så fort som denna. Visserligen är det inte jättelång (ca 280 sidor i pocketversionen) men ändå. Jag har svårt att skriva den här recension utan att avslöja för mycket, och det vill jag ju verkligen inte göra för jag avskyr spoilers själv.

Dock kan jag säga att jag verkligen, verkligen gillade den här boken. Jag tycker alltid det är fascinerande att läsa om livsvillkor på andra ställen i världen, speciellt kvinnors villkor, och i den här boken är det intressant att få ta del av hur livet, framför allt för kvinnor, i Iran helt ändras från shahens styre till revolutionen 1979. Även om boken mest innehåller vardagliga händelser, framför allt i början, så uppehåller sig författaren aldrig för länge vid samma sak och det blir inte heller alltför mycket beskrivningar, så det blir trots detta aldrig långsamt eller tråkigt.

Fjäril i koppel är en välskriven, lättläst och fascinerande bladvändare som jag verkligen rekommenderar.

Bokbloggsjerka 19 – 22 juli

Högsommarvärmen fortsätter att gassa utanför fönstret. Vi har den bästa sommaren på flera år! Vad kul för er som inte är höggravida och/eller har drabbats av aggressiva nässelutslag som förvärras av sol och värme. Verkligen kul för er. Själv får jag på doktors ordination sitta inne i vårt visserligen ganska svala hus och titta ut på solen, för jag får inte utsätta mig för stark sol. Som gravid får man ju typ inte ta några läkemedel heller, så det är bara att vänta ut det. Det blir en del läst dock. Inget ont som inte för något gott med sig…

Om förra veckans fråga var svår så kan jag nog i alla fall åstadkomma ett svar denna vecka: Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Bäst
Jag är ju ganska förtjust i det här med omslag, och är därför svag för vackra omslag. Det har nog aldrig hänt att jag har köpt en bok enbart på grund av utsidan, men ofta är det omslaget som gör att jag tar reda på mer om boken. Jag gillar generellt ganska ”rena” omslag utan för mycket detaljer.

bäst

Sämst
De bokomslag jag tycker sämst om är oftast de som jag tycker är tråkiga, och linjen mellan tråkigt och stilrent är hårfin. Ett exempel är Jonas Karlssons novellsamling, som kanske är helt fantastiskt, men där omslaget är så avskräckande i sin tråkighet. Andra omslag jag verkligen inte gillar är de som pryder många Harlequin-böcker, men där är det snarare så att jag vill ta fram skämskudden.

sämst

Bokbloggsjerka 12 – 15 juli

Så var det fredag igen då. Tiden går så fort att jag blir alldeles nervös…

Såhär mitt i högsommarvärmen vill Annika veta: Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Nu har jag suttit här en bra stund och jag kan faktiskt inte komma på någon sådan karaktär. Det är väl snarare så kanske att karaktärer försvinner eller dyker upp mellan bok och film, men någon karaktär som förblir densamme förutom namnet kan jag tyvärr inte komma på. Sorry.

Recension: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

CirkelnHandling
Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt – förutom att en uråldrig ondska jagar dem. En natt då månen färgats mystiskt röd förs alla sex till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva. De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem. (adlibris.se)

Recension
Framsidans blurb från Sydsvenskan (på pocketversionen) ”Cirkeln kan göra vem som helst till bokslukare” var ju helt spot on. Detta var en riktig bladvändare! Helt omöjlig att lägga ner när jag väl hade börjat läsa. Det är lättläst, men välskrivet, och har ett bra driv. Trots sina dryga 500 sidor tog det inte många sittningar att läsa ut boken. Nu är jag visserligen en riktigt snabb läsare, men ändå.

Jag tycker det är kul att det börjar komma lite original-fantasy från Sverige, men gör dock inte misstaget att tro att det bara handlar om övernaturligheter och magi utan mycket annat ryms också, till exempel vänskap, kärlek, ”sociala klickar”, ätstörningar etc. Dock är ju fantasy- och/eller skräck bokens huvudgenre, så att säga. Och skräckdelen av boken är övertygande; bitvis fann jag faktiskt boken riktigt otäck, och en kväll gjorde jag det stora misstaget att läsa precis innan jag skulle sova. Det blev inte så angenäma drömmar den natten.

Om jag ska komma med lite kritik så är det att även om boken på ett sätt var lätt att komma in i så hade jag länge svårt att separera de olika karaktärerna. Vem var vem nu igen?

Cirkeln har blivit en stor succé och det med rätta, tycker jag. Boken är välskriven, lättläst, spännande och engagerande. Bok två i trilogin står redan i hyllan och visst kliar det lite i fingrarna…