Bokbloggsjerka 30 augusti – 2 september

Snart september då… oj oj, vad tiden går. Tur att man har Annika och jerkan så att man får någon uppfattning om dagar och datum nu i föräldraledighetens töcken.

Efter flera riktigt svåra frågor kommer denna vecka en (för mig) betydligt enklare: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Jag måste säga att jag har riktigt dålig koll på höstens utgivning, men en bok som jag vet alldeles nyss har släppts på svenska och som jag väntar på är Kodnamn Verity. Normalt sett är jag sådär intresserad av andra världskriget, men just denna bok har jag läst väldigt mycket bra om. Som av en tillfällighet beställde jag den från Bokus igår, så man kan definitivt säga att jag väntar på den. Bokstavligen. Och visst har den ett alldeles underbart omslag?

Back on track

Det tog mig exakt 20 dagar (5-25 augusti) att läsa ut Giftet av Maria V Snyder, vilket måste vara rekord i långsam läsning för min del. Det beror dock inte på att boken var komplicerad eller för den delen dålig, utan det beror på att jag har varit smått upptagen med annat.

Lilleman bestämde sig för att komma till världen mycket hastigt och lustigt hela tolv dagar tidigare än utsatt datum, vilket också råkar vara den dag då jag började läsa boken. Jag hade nog läst ungefär ett kapitel innan vi åkte in till sjukhuset, och de efterföljande fyra dagarna där hade jag varken ork eller ro att läsa något. De följande två veckorna hemma gick väl i ungefär samma tecken. Det var så mycket nytt och ovant att läsningen fick hamna på undantag. Sedan började dock lilleman att äta lite längre tid i taget och dag-tv är ju så fruktansvärt tråkigt, så jag började kunna få in lite läsning. Och till slut, den 25 augusti, så var boken utläst.

Från och med detta datum har jag nu en bok liggande vid matningsplatsen så att jag kan komma igenom något kapitel här och där, just nu Den sista akten av Mari Jungstedt – lagom okomplicerad. Jag fick också en gratis ljudbok från e2go här om veckan och har därför tankat ner just en sådan (Röd måne av Elisabeth Nemert) till min mp3-spelare så att jag kan lyssna under mina barnvagnspromenader längs med grusvägarna här ute. Då jag tidigare i princip aldrig lyssnat på ljudböcker visste jag inte hur jag skulle tycka om det, men jag tog en kort promenad för att prova igår och hittills känns det riktigt lovande.

Det känns som om läsningen är lite ”back on track” – det är bara bloggandet som jag undrar när jag ska hitta tid till!

Recension: En man som heter Ove av Fredrik Backman

Handling
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden. (adlibris.com)

Recension
Detta är en bok som har hyllats i princip överallt och som alla säger att man bara ”måste läsa”. Uppenbarligen har det både skrattats och gråtits åt den här boken på många platser i vårt avlånga land. Som vanligt får det mig att dra åt mig öronen lite och det brukar dröja innan jag tar mig an en sådan bok, om alls. Dock bestämde jag mig till slut för att läsa den ändå.

Nej, jag grät inte och nej, jag skrattade inte. Inte till den här boken heller. Men jag tyckte om den. Det är en feel-good-bok i ordets rätta bemärkelse, och det är svårt att inte falla för den tjuriga paragrafryttare Ove, där så mycket ryms under ytan som aldrig kommer fram till människor runt omkring honom.

Jag tycker om sättet boken är skriven på och den gick fort att läsa ut. I all sin lågmäldhet är En man som heter Ove en varm och rörande bok om tillfälligheter och vikten av mänskliga relationer.

Bokbloggsjerka 16 – 19 augusti

Även om det blir sådär mycket läst för tillfället så kan i alla fall en bokbloggsjerka slinka ner. Veckans fråga hos Annika är: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Om förra veckans fråga var lätt så blev det desto svårare denna vecka. Jag kan inte riktigt komma på några klichéer och framför allt inte några förhatliga sådana. Jag får tyvärr lämna walk-over på denna.

Recension: Femtio sätt att träffa den rätte av Lucy-Anne Holmes

Handling
Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det. De senaste fem månaderna har hon samlat mod till att bjuda ut den tunnhåriga bartendern med ölmage nere på stampuben, men när hon får till svar att han hellre stannar hemma och ser Narnia på dvd svär hon på att aldrig ha något med det motsatta könet att göra igen. Hennes familj och vänner tycker annorlunda.

De anmäler henne till en dokusåpa (som hon visserligen inte vill vara med i, men rackarns vad det svider när hon inte blir uttagen), övertalar henne att gå på speed-dejting och att starta en blogg. Och helt plötsligt upptäcker Sarah att hon har ett uppdrag att utforska femtio sätt att hitta den rätte. (adlibris.se)

Recension
Äuhm.. jag ligger lite efter med mina recensioner och det var ju drygt tre veckor sedan jag läste den här boken nu, och ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket…

Många recensenter har skrivit hur de har gapskrattat till den här boken, men på samma sätt som jag sällan gråter till böcker så är det också sällan jag skrattar till dem. Den här boken är rolig med rappa dialoger, dråpliga situationer och allt annat som hör genren till, men skrattade högt.. nä, det gjorde jag inte.

Som bloggare själv är det (på ett sätt) lätt att relatera till Sarah och hennes besatthet av bloggen. Det vet man ju själv hur roligt det är när besöksstatistiken ser bra ut eller när man får kommentarer från andra. Dock kan jag tycka att hon överdriver sitt bloggande lite ibland, och kanske inte riktigt tänker på konsekvenserna.

Om jag ska summera denna bok med tre ord får det bli: charmig, rolig, lättläst. Det är en perfekt sommarbok att läsa i hängmattan eller på stranden. Om man gillar chick lit i stil med Bridget Jones eller Sophie Kinsellas böcker så kommer man inte bli besviken på denna.

Bokbloggsjerka 9 – 12 augusti

Jag är lite sen med jerkan denna gången och som ni kanske har märkt så har det varit himla tyst och tomt här under veckan. Det beror på att min lilla bebis som var beräknad till mitten av månaden bestämde sig för att det var dags att komma ut redan dag nummer fem istället, så det har varit en ganska omtumlande vecka.

Som tur är ställer Annika en lätt fråga denna vecka: Vad läser du just nu?

Just nu är det Giftet av Maria V. Snyder som ligger på mitt nattygsbord. Jag började läsa den på förmiddagen samma dag som bebisen bestämde sig för att nu var det dags att komma ut, och sedan har det blivit mycket sporadiskt läst. Den verkar dock lovande och jag har läst många positiva recensioner på den. Jag misstänker dock att det kommer att ta ett tag innan jag har läst ut den…

Recension: Pinguinwetter

Handling
Livet går utför för Charlotte Sander. Istället för den förväntade befordran blir hon av med jobbet, hennes mamma samt grönländske unga pojkvän blir häktade för olaglig säljakt och hennes älskare meddelar att han har förlovat sig – med en annan kvinna. Vad ska Charlotte nu göra?

För att muntra upp henne prackar kompisen Trine på Charlotte sin son (tillika Charlottes gudson) Finn, som visar sig vara en riktig rackarunge. Under ett besök på zoo råkar Finn ut för en nästan-olycka, om det inte hade varit för den charmige ensamstående pappan Eric. Dumt bara att Eric tror att Finn är Charlottes egen son…

Recension
Jag tycker att man (i det här fallet jag) i alla fall bör läsa en bok på tyska varje år, och eftersom det hittills har varit lite dåligt med den varan så passade jag på nu när det blev semester och jag har mer av både tid och ork. Jag bestämde mig för Britta Sabbags Pinguinwetter, som jag köpte i Berlin förra sommaren, i förhoppningen att den skulle vara lättsam och lättläst.

Och dessa två ord beskriver den här boken väldigt bra. Lättsam och lättläst. Det är bra sommarlektyr som inte ställer allt för stora krav på sin läsare (förutom att man måste kunna tyska förstås). Som de flesta andra böcker av denna typ är den ganska förutsägbar men har ändå sin charm. Det jag kan störa mig på är att Charlotte inte bara kan berätta för Eric att Finn faktiskt inte är hennes egen son, utan hela tiden ska trassla in sig i lögner, men det tillhör väl kanske genren.

Bokbloggsjerka 2 – 5 augusti

Oj hjälp, redan augusti! Skulle jag ha börjat jobba snart igen så hade jag varit riktigt stressad nu. Hela sommaren har ju i princip gått. Å andra sidan börjar snart ett mycket större äventyr. Nu har vi nått månaden som vi har väntat på så länge…

Ja ja, nog svamlat. Nu är det ju bokbloggsjerka igen. Annikas fråga denna vackra augustihelg är som följer: Har du läst någon bok/några böcker som har lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?

En sak som är så fantastisk med böcker och läsning är i mitt tycke att man lär sig så mycket, och framför allt kanske om olika människors villkor i olika länder genom olika tider. Men när det handlar om just fakta (och kanske främst historia) så måste jag säga att jag har lärt mig mycket genom den kanske mest osannolika källa: Kalle Anka.

Utan att slå mig själv för bröstet måste jag säga att jag är ganska allmänbildad och jag har lätt att komma ihåg saker jag har läst (vilket i stor utsträckning naturligtvis bidrar till det första). Jag är en mycket hård motståndare i TP. För en sisådär dryga 15 år sedan när både jag och i alla fall min ena syster fortfarande bodde hemma hände det att vi i familjen ibland spelade spel, framför allt på somrarna, och ett spel vi gillade var Jeopardy med riktiga mentometerknappar och allt. Runt den här tiden började jag bli riktigt bra på frågespel, efter att som yngst av tre tidigare alltid ha förlorat allt, och helt plötsligt kunde jag svaren på de mest underliga… eh svar (man ställer ju själv frågor i Jeopardy, vet ni), och resten av min familj undrade hur fasiken jag kunde veta detta. Då var ofta det oväntade och tillika sanna svaret: ”Det har jag läst i Kalle Anka”. Och detta är dagens sanning.

Min absoluta Kalle Anka-tecknare är utan konkurrens amerikanen Don Rosa, inte bara för hans otroligt detaljerade och humoristiska teckningar utan för hans fantastiska berättelser och för det faktum att han aldrig nedvärderar sina läsare. Under sina verksamma år ägnade han månader och åter månader åt att göra research inför sina serier för att få allt så korrekt som möjligt.

Skriver Don Rosa till exempel i serien ”En cowboy på Cutty Sark” om när Farbror Joakim reser med klipperskeppet Cutty Sark så kan vi utgå ifrån att skeppet verkligen har existerat, och kommer Farbror Joakim till Batavia så fanns staden och hette så 1883 när han var där (numera heter den Jakarta). Om Joakim träffar sultan Hamengkubuwono VII när han är där så är även sultanen en korrekt historisk person och visst var tjurkapplöpning superpopulärt på Java vid den här tidpunkten. Befinner sig slutligen Joakim vid skådeplatsen för ön Krakataus enorma utbrott samma år, ja men då var det faktiskt så att ön fick ett enormt utbrott i verkligheten där två tredjedelar av den försvann. Alla dessa fakta är helt historiskt korrekta, som vanligt när det gäller Don Rosa. Och detta var ju bara några exempel från en av alla hans serier…

E2go

Ibland inträffar intressanta sammanträffanden. Eftersom jag nu går i väntans tider och har högtflygande planer att när bebisen sedan väl kommer ta långa barnvagnspromenader på skumpiga grusvägar (vilket är vad vi har här ute i ”oävla”), så har jag tänkt att prova ljudböcker. Och tänka sig att precis i rättan tid så fick jag ett erbjudande från E2go att prova en gratis tillsvidaretjänst på just deras ljudbokstjänst samt e-böcker (men jag har ingen läsplatta så det går bort).

Och ni kan också prova! Ladda hem denna deckare helt gratis och börja lyssna!

Månadssummering juli

Äntligen en månad med bra lässtatistik! Så här bra har det inte sett ut sedan förra juli, tror jag. Det har dock sina anledningar. Ett: jag har sommarlov och är alltså inte hemifrån 10-12 timmar om dagen, vilket ju ökar lästiden enormt. Två: jag har ondskefulla utslag som förvärras av sol och värme och måste undvika direkt solsken (och som gravid får man ta typ nada läkemedel), vilket betyder att det blir få turer till stranden eller parken etc utan jag sitter mest hemma. Tre: maken har inte semester än så jag har mycket egentid. Inget ont som inte har något gott med sig.

Antal lästa böcker: 7 st
På svenska: 5 st
På engelska: 1 st
På tyska: 1 st
Köpta: 5 st
Fådda: 0 st
Lånade: 2 st
Kvinnor: 7 st
Män: 1 st

Juli har inte bara bjudit på en hög kvantitet av böcker, utan också hög kvalitet. Ingen utan månadens böcker har varit dålig, tvärtom. Den största besvikelsen blir dock ändå The Fault in Our Stars, och det beror ingalunda på att boken inte var bra utan på att jag hade alldeles för höga förväntningar efter alla recensioner jag har läst. Jag har också läst två fackböcker denna månad, vilket är ovanligt för mig, men jag gillade dem. Båda böckerna har stor relevans för mitt eget liv för tillfället. Sedan har jag också läst årets obligatoriska bok på tyska, Pinguinwetter, och kunde glatt konstatera att I’ve still got it.

Nu går jag in i augusti vid ganska gott mod, och konstaterar att den här månadens läsning kan gå hur som helst, beroende på när bebis bestämmer sig för att komma ut. Det kan liksom ske när som helst mellan imorgon och om fyra veckor. Bara att vänta och se, och tills dess hålla mig sysselsatt med en god bok…