Bokbloggsjerka 30 augusti – 2 september

Snart september då… oj oj, vad tiden går. Tur att man har Annika och jerkan så att man får någon uppfattning om dagar och datum nu i föräldraledighetens töcken.

Efter flera riktigt svåra frågor kommer denna vecka en (för mig) betydligt enklare: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Jag måste säga att jag har riktigt dålig koll på höstens utgivning, men en bok som jag vet alldeles nyss har släppts på svenska och som jag väntar på är Kodnamn Verity. Normalt sett är jag sådär intresserad av andra världskriget, men just denna bok har jag läst väldigt mycket bra om. Som av en tillfällighet beställde jag den från Bokus igår, så man kan definitivt säga att jag väntar på den. Bokstavligen. Och visst har den ett alldeles underbart omslag?

kodnamn-verity

Back on track

Det tog mig exakt 20 dagar (5-25 augusti) att läsa ut Giftet av Maria V Snyder, vilket måste vara rekord i långsam läsning för min del. Det beror dock inte på att boken var komplicerad eller för den delen dålig, utan det beror på att jag har varit smått upptagen med annat.

Lilleman bestämde sig för att komma till världen mycket hastigt och lustigt hela tolv dagar tidigare än utsatt datum, vilket också råkar vara den dag då jag började läsa boken. Jag hade nog läst ungefär ett kapitel innan vi åkte in till sjukhuset, och de efterföljande fyra dagarna där hade jag varken ork eller ro att läsa något. De följande två veckorna hemma gick väl i ungefär samma tecken. Det var så mycket nytt och ovant att läsningen fick hamna på undantag. Sedan började dock lilleman att äta lite längre tid i taget och dag-tv är ju så fruktansvärt tråkigt, så jag började kunna få in lite läsning. Och till slut, den 25 augusti, så var boken utläst.

Från och med detta datum har jag nu en bok liggande vid matningsplatsen så att jag kan komma igenom något kapitel här och där, just nu Den sista akten av Mari Jungstedt – lagom okomplicerad. Jag fick också en gratis ljudbok från e2go här om veckan och har därför tankat ner just en sådan (Röd måne av Elisabeth Nemert) till min mp3-spelare så att jag kan lyssna under mina barnvagnspromenader längs med grusvägarna här ute. Då jag tidigare i princip aldrig lyssnat på ljudböcker visste jag inte hur jag skulle tycka om det, men jag tog en kort promenad för att prova igår och hittills känns det riktigt lovande.

Det känns som om läsningen är lite ”back on track” – det är bara bloggandet som jag undrar när jag ska hitta tid till!

Recension: En man som heter Ove av Fredrik Backman

En man som heter OveHandling
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden. (adlibris.com)

Recension
Detta är en bok som har hyllats i princip överallt och som alla säger att man bara ”måste läsa”. Uppenbarligen har det både skrattats och gråtits åt den här boken på många platser i vårt avlånga land. Som vanligt får det mig att dra åt mig öronen lite och det brukar dröja innan jag tar mig an en sådan bok, om alls. Dock bestämde jag mig till slut för att läsa den ändå.

Nej, jag grät inte och nej, jag skrattade inte. Inte till den här boken heller. Men jag tyckte om den. Det är en feel-good-bok i ordets rätta bemärkelse, och det är svårt att inte falla för den tjuriga paragrafryttare Ove, där så mycket ryms under ytan som aldrig kommer fram till människor runt omkring honom.

Jag tycker om sättet boken är skriven på och den gick fort att läsa ut. I all sin lågmäldhet är En man som heter Ove en varm och rörande bok om tillfälligheter och vikten av mänskliga relationer.

Bokbloggsjerka 16 – 19 augusti

Även om det blir sådär mycket läst för tillfället så kan i alla fall en bokbloggsjerka slinka ner. Veckans fråga hos Annika är: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Om förra veckans fråga var lätt så blev det desto svårare denna vecka. Jag kan inte riktigt komma på några klichéer och framför allt inte några förhatliga sådana. Jag får tyvärr lämna walk-over på denna.

Recension: Femtio sätt att träffa den rätte av Lucy-Anne Holmes

50 sättHandling
Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det. De senaste fem månaderna har hon samlat mod till att bjuda ut den tunnhåriga bartendern med ölmage nere på stampuben, men när hon får till svar att han hellre stannar hemma och ser Narnia på dvd svär hon på att aldrig ha något med det motsatta könet att göra igen. Hennes familj och vänner tycker annorlunda.

De anmäler henne till en dokusåpa (som hon visserligen inte vill vara med i, men rackarns vad det svider när hon inte blir uttagen), övertalar henne att gå på speed-dejting och att starta en blogg. Och helt plötsligt upptäcker Sarah att hon har ett uppdrag att utforska femtio sätt att hitta den rätte. (adlibris.se)

Recension
Äuhm.. jag ligger lite efter med mina recensioner och det var ju drygt tre veckor sedan jag läste den här boken nu, och ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket…

Många recensenter har skrivit hur de har gapskrattat till den här boken, men på samma sätt som jag sällan gråter till böcker så är det också sällan jag skrattar till dem. Den här boken är rolig med rappa dialoger, dråpliga situationer och allt annat som hör genren till, men skrattade högt.. nä, det gjorde jag inte.

Som bloggare själv är det (på ett sätt) lätt att relatera till Sarah och hennes besatthet av bloggen. Det vet man ju själv hur roligt det är när besöksstatistiken ser bra ut eller när man får kommentarer från andra. Dock kan jag tycka att hon överdriver sitt bloggande lite ibland, och kanske inte riktigt tänker på konsekvenserna.

Om jag ska summera denna bok med tre ord får det bli: charmig, rolig, lättläst. Det är en perfekt sommarbok att läsa i hängmattan eller på stranden. Om man gillar chick lit i stil med Bridget Jones eller Sophie Kinsellas böcker så kommer man inte bli besviken på denna.

Bokbloggsjerka 9 – 12 augusti

Jag är lite sen med jerkan denna gången och som ni kanske har märkt så har det varit himla tyst och tomt här under veckan. Det beror på att min lilla bebis som var beräknad till mitten av månaden bestämde sig för att det var dags att komma ut redan dag nummer fem istället, så det har varit en ganska omtumlande vecka.

giftet-snyder_maria_v-22583481-282086838-frntl

Som tur är ställer Annika en lätt fråga denna vecka: Vad läser du just nu?

Just nu är det Giftet av Maria V. Snyder som ligger på mitt nattygsbord. Jag började läsa den på förmiddagen samma dag som bebisen bestämde sig för att nu var det dags att komma ut, och sedan har det blivit mycket sporadiskt läst. Den verkar dock lovande och jag har läst många positiva recensioner på den. Jag misstänker dock att det kommer att ta ett tag innan jag har läst ut den…

Recension: Pinguinwetter

040021491-pinguinwetterHandling
Livet går utför för Charlotte Sander. Istället för den förväntade befordran blir hon av med jobbet, hennes mamma samt grönländske unga pojkvän blir häktade för olaglig säljakt och hennes älskare meddelar att han har förlovat sig – med en annan kvinna. Vad ska Charlotte nu göra?

För att muntra upp henne prackar kompisen Trine på Charlotte sin son (tillika Charlottes gudson) Finn, som visar sig vara en riktig rackarunge. Under ett besök på zoo råkar Finn ut för en nästan-olycka, om det inte hade varit för den charmige ensamstående pappan Eric. Dumt bara att Eric tror att Finn är Charlottes egen son…

Recension
Jag tycker att man (i det här fallet jag) i alla fall bör läsa en bok på tyska varje år, och eftersom det hittills har varit lite dåligt med den varan så passade jag på nu när det blev semester och jag har mer av både tid och ork. Jag bestämde mig för Britta Sabbags Pinguinwetter, som jag köpte i Berlin förra sommaren, i förhoppningen att den skulle vara lättsam och lättläst.

Och dessa två ord beskriver den här boken väldigt bra. Lättsam och lättläst. Det är bra sommarlektyr som inte ställer allt för stora krav på sin läsare (förutom att man måste kunna tyska förstås). Som de flesta andra böcker av denna typ är den ganska förutsägbar men har ändå sin charm. Det jag kan störa mig på är att Charlotte inte bara kan berätta för Eric att Finn faktiskt inte är hennes egen son, utan hela tiden ska trassla in sig i lögner, men det tillhör väl kanske genren.