Månadssummering september

septAntal lästa böcker: 4 st
På svenska: 4 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 2 st
Fådda: 0 st
Lånade: 2 st
Kvinnor: 2 st
Män: 2 st

Med tanke på hur omständigheterna ser ut här hemma – med en åttaveckorsbebis och så – så får jag säga att jag är riktigt nöjd med fyra böcker den här månaden. Generellt har det också varit helt okej böcker. Kanske inga nya favoriter men inte heller några riktiga bottennapp. Bäst i september var nog Illdåd av Thomas Eriksson, medan Wallflower av Stephen Chbosky inte riktigt föll mig i smaken.

Recension: Sagoberättaren av Antonia Michaelis

sagoberättarenHandling
Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna …

En fartfylld thriller och en speciell kärleksberättelse en ungdomsroman av den framgångsrike och flerfaldigt prisbelönade tyska författaren Antonia Michaelis. Sagoberättaren har fått flera utmärkelser och har nominerats till Deutscher Jugendliteraturpreis. (adlibris.se)

Recension
Som vanligt blir jag väldigt glad när tyska ungdomsböcker översätts till svenska och det här är just en sådan. Sagoberättaren är en väldigt annorlunda bok och jag finner att jag har svårt att skriva en recension utan att avslöja för mycket.

Berättelsen rör sig på två separata men ändå nära sammanbundna plan, dels i den verkliga världen och dels i den sagovärld Abel målar upp. Verkliga människor och händelser dyker upp i hans saga och ibland är det nästan svårt att skilja på dikt och verklighet. Hänger man med i sagan får man också små ledtrådar till vad som komma skall i den verkliga världen. Jag får dock erkänna att jag skummade sagodelarna ibland.

Karaktärerna känns mer äkta och mindre klichéartade än vad de brukar vara i till exempel amerikanska ungdomsböcker. Abel och Anna kunde inte komma från mer skilja världar men ändå känns det helt trovärdigt att de dras till varandra. Det förhållande som berör mig mest är dock det mellan Abel och hans lillasyster Micha.

Sagoberättaren är en på samma gång sorglig som varm bok, som på grund av Michealis vackra men annorlunda språk kräver lite tillvänjning innan man riktigt kommer in i flytet.

Bokbloggsjerka 27 – 30 september

Hösten har verkligen gjort sitt intåg sedan sist, och på många sätt gillar jag hösten när den är så här fin (dvs. inte grå och regnig). Framför allt älskar jag den höga och klara luften på hösten och det är en riktig fröjd att dra barnvagnen på grusiga vägar längs med färgglada skogar.

En annan fröjd är också Annikas bokbloggsjerka varje vecka. Denna gång undrar hon: Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

När det gäller mängden böcker så skulle jag tro att USA är överrepresenterat. Jag har en hel hög med YA-böcker av amerikanskt ursprung i bokhyllorna. Om vi verkligen skulle prata om vikt dock så är det kanske en annan femma. Nästan alla tidigare nämnda böcker är i pocketutgåva och väger således inte så mycket. Storbritannien kommer högt upp i viktklass med exempelvis inbundna utgåvor av Harry Potter samt alla Kinsellas böcker. Jag har också en hel hög tjocka, fina, inbundna böcker av tyskt ursprung. Men jag tror nog att USA klår dem alla ändå… och Sverige är sorgligt underrepresenterat.

Regression..?

bok

Nä, jag har inte regredierat och börjat läsa barnböcker istället, men nu för tiden kommer det ibland lite annorlunda böcker hem i brevlådan. När Lilleman fötts fick vi ett erbjudande från Goboken med ett gratis välkomstpaket och sedan inga köptvång. Dock missade vi att avbeställa det första paketet så det damp ner i brevlådan här om dagen. Än så länge har han inte visat något intresse för dem, men jag misstänker att han är lite för liten än. Han är ju liksom bara sju veckor, så vi får avvakta och se om han uppskatta dem eller inte.

Recension: Wallflower av Stephen Chbosky

wallflowerHandling
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt. (adlibris.se)

Recension
Så har turen kommit till Wallflower, ännu en superhypad bok som jag inte verkar uppskatta lika mycket som alla andra. Folk älskar den. De skrattar och gråter. Den förändrade deras liv. Det är den bästa boken de läst. Jag börjar fundera på om det är något fel på mig…

Huvudpersonen Charlie är en tystlåten och tillbakadragen tänkare, och det är intressant att få följa honom under ett år och verkligen se hur han förändras och utvecklas. Jag måste säga att jag finner det uppfriskande med en manlig huvudperson i en ungdomsbok, även om han nog inte är helt representativ för tonårskillar världen över.

Formatet är annorlunda än i de flesta böcker jag normalt sett läser i och med att det är en brevroman, även om det känns mer som en dagbok eftersom det bara är Charlies korrespondens vi får ta del av. Jag funderade genom hela boken vem denna ”kompis” kunde vara, men fick tyvärr aldrig något svar.

Boken är ganska kort, och även om takten är långsam så går det fort att läsa ut den. För mig var Wallflower helt okej, men tyvärr inget mer.

Bokbloggsjerka 20 – 23 september

Ännu en fredag, ännu en fantastisk höstdag! Dags för jerkan igen, där Annika denna vecka undrar: Läser du helst standalones eller bokserier?

Nu för tiden, i alla fall i YA-världen, verkar det bara produceras trilogier, och jag tycker att det börjar bli något tröttsamt. Även om det alltid är trevligt att återse favoritkaraktärer och komma tillbaka till en värld man gillar så blir det ibland så att kvaliteten på böckerna tyvärr får lida lite. Speciellt bok två i en trilogi brukar ofta trampa lite vatten, som en transportsträcka till upplösningen i sista boken. Sedan dröjer det också ofta lång tid mellan de olika delarna och eftersom del två ofta är en direkt fortsättning på del ett, och om det var kanske ett år sedan jag läste första delen så har jag den inte tillräckligt färskt i minne för att vara sugen på nästa bok.

Så just nu föredrar jag helt klart fristående böcker framför trilogier, som jag är lite trött på. Däremot tycker jag mycket om serier som är mer eller mindre fristående, alltså samma personer och större ramhandling men där man kan läsa böckerna i ”fel” ordning eller till och med missa någon bok och ändå hänga med, till exempel många deckare eller Sofie Kinsellas shopaholic-serie.

Saphirblau blir också film!

Filmatiseringen av den första delen i Kerstin Giers ädelstenstrilogi ”Rubinrot” släpps på dvd i Tyskland i slutet av september och såklart har jag redan förbokat den. Enligt information på buch.de så har dvd:n tysk och engelsk textning, och även om jag blir lite små-schizo av tyskt tal med engelsk text (för jag kan inte låta bli att läsa texten om den finns…) så betyder det att maken, vars tyskkunskaper är i det närmaste obefintliga, också kan se filmen och det är ju alltid kul med lite sällskap.

Eftersom ”Rubinrot” fick tillräckligt många biobesökare i de tysktalande länderna bestämde sig filmbolaget för att även satsa på nästa bok i trilogin, nämligen Saphirblau. I början av oktober börjar inspelningen av filmen och jag är framför allt spänd på att se min favvis Xemerius på vita duken (eller ja, på tv:n lär det väl bli för min del).

saphirblau der filmBild lånad från: https://www.facebook.com/LiebeGehtDurchAlleZeiten