Månadssummering september

Antal lästa böcker: 4 st
På svenska: 4 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 2 st
Fådda: 0 st
Lånade: 2 st
Kvinnor: 2 st
Män: 2 st

Med tanke på hur omständigheterna ser ut här hemma – med en åttaveckorsbebis och så – så får jag säga att jag är riktigt nöjd med fyra böcker den här månaden. Generellt har det också varit helt okej böcker. Kanske inga nya favoriter men inte heller några riktiga bottennapp. Bäst i september var nog Illdåd av Thomas Eriksson, medan Wallflower av Stephen Chbosky inte riktigt föll mig i smaken.

Recension: Sagoberättaren av Antonia Michaelis

Handling
Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna …

En fartfylld thriller och en speciell kärleksberättelse en ungdomsroman av den framgångsrike och flerfaldigt prisbelönade tyska författaren Antonia Michaelis. Sagoberättaren har fått flera utmärkelser och har nominerats till Deutscher Jugendliteraturpreis. (adlibris.se)

Recension
Som vanligt blir jag väldigt glad när tyska ungdomsböcker översätts till svenska och det här är just en sådan. Sagoberättaren är en väldigt annorlunda bok och jag finner att jag har svårt att skriva en recension utan att avslöja för mycket.

Berättelsen rör sig på två separata men ändå nära sammanbundna plan, dels i den verkliga världen och dels i den sagovärld Abel målar upp. Verkliga människor och händelser dyker upp i hans saga och ibland är det nästan svårt att skilja på dikt och verklighet. Hänger man med i sagan får man också små ledtrådar till vad som komma skall i den verkliga världen. Jag får dock erkänna att jag skummade sagodelarna ibland.

Karaktärerna känns mer äkta och mindre klichéartade än vad de brukar vara i till exempel amerikanska ungdomsböcker. Abel och Anna kunde inte komma från mer skilja världar men ändå känns det helt trovärdigt att de dras till varandra. Det förhållande som berör mig mest är dock det mellan Abel och hans lillasyster Micha.

Sagoberättaren är en på samma gång sorglig som varm bok, som på grund av Michealis vackra men annorlunda språk kräver lite tillvänjning innan man riktigt kommer in i flytet.

Bokbloggsjerka 27 – 30 september

Hösten har verkligen gjort sitt intåg sedan sist, och på många sätt gillar jag hösten när den är så här fin (dvs. inte grå och regnig). Framför allt älskar jag den höga och klara luften på hösten och det är en riktig fröjd att dra barnvagnen på grusiga vägar längs med färgglada skogar.

En annan fröjd är också Annikas bokbloggsjerka varje vecka. Denna gång undrar hon: Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

När det gäller mängden böcker så skulle jag tro att USA är överrepresenterat. Jag har en hel hög med YA-böcker av amerikanskt ursprung i bokhyllorna. Om vi verkligen skulle prata om vikt dock så är det kanske en annan femma. Nästan alla tidigare nämnda böcker är i pocketutgåva och väger således inte så mycket. Storbritannien kommer högt upp i viktklass med exempelvis inbundna utgåvor av Harry Potter samt alla Kinsellas böcker. Jag har också en hel hög tjocka, fina, inbundna böcker av tyskt ursprung. Men jag tror nog att USA klår dem alla ändå… och Sverige är sorgligt underrepresenterat.

Regression..?

Nä, jag har inte regredierat och börjat läsa barnböcker istället, men nu för tiden kommer det ibland lite annorlunda böcker hem i brevlådan. När Lilleman fötts fick vi ett erbjudande från Goboken med ett gratis välkomstpaket och sedan inga köptvång. Dock missade vi att avbeställa det första paketet så det damp ner i brevlådan här om dagen. Än så länge har han inte visat något intresse för dem, men jag misstänker att han är lite för liten än. Han är ju liksom bara sju veckor, så vi får avvakta och se om han uppskatta dem eller inte.

Recension: Wallflower av Stephen Chbosky

Handling
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt. (adlibris.se)

Recension
Så har turen kommit till Wallflower, ännu en superhypad bok som jag inte verkar uppskatta lika mycket som alla andra. Folk älskar den. De skrattar och gråter. Den förändrade deras liv. Det är den bästa boken de läst. Jag börjar fundera på om det är något fel på mig…

Huvudpersonen Charlie är en tystlåten och tillbakadragen tänkare, och det är intressant att få följa honom under ett år och verkligen se hur han förändras och utvecklas. Jag måste säga att jag finner det uppfriskande med en manlig huvudperson i en ungdomsbok, även om han nog inte är helt representativ för tonårskillar världen över.

Formatet är annorlunda än i de flesta böcker jag normalt sett läser i och med att det är en brevroman, även om det känns mer som en dagbok eftersom det bara är Charlies korrespondens vi får ta del av. Jag funderade genom hela boken vem denna ”kompis” kunde vara, men fick tyvärr aldrig något svar.

Boken är ganska kort, och även om takten är långsam så går det fort att läsa ut den. För mig var Wallflower helt okej, men tyvärr inget mer.

Bokbloggsjerka 20 – 23 september

Ännu en fredag, ännu en fantastisk höstdag! Dags för jerkan igen, där Annika denna vecka undrar: Läser du helst standalones eller bokserier?

Nu för tiden, i alla fall i YA-världen, verkar det bara produceras trilogier, och jag tycker att det börjar bli något tröttsamt. Även om det alltid är trevligt att återse favoritkaraktärer och komma tillbaka till en värld man gillar så blir det ibland så att kvaliteten på böckerna tyvärr får lida lite. Speciellt bok två i en trilogi brukar ofta trampa lite vatten, som en transportsträcka till upplösningen i sista boken. Sedan dröjer det också ofta lång tid mellan de olika delarna och eftersom del två ofta är en direkt fortsättning på del ett, och om det var kanske ett år sedan jag läste första delen så har jag den inte tillräckligt färskt i minne för att vara sugen på nästa bok.

Så just nu föredrar jag helt klart fristående böcker framför trilogier, som jag är lite trött på. Däremot tycker jag mycket om serier som är mer eller mindre fristående, alltså samma personer och större ramhandling men där man kan läsa böckerna i ”fel” ordning eller till och med missa någon bok och ändå hänga med, till exempel många deckare eller Sofie Kinsellas shopaholic-serie.

Saphirblau blir också film!

Filmatiseringen av den första delen i Kerstin Giers ädelstenstrilogi ”Rubinrot” släpps på dvd i Tyskland i slutet av september och såklart har jag redan förbokat den. Enligt information på buch.de så har dvd:n tysk och engelsk textning, och även om jag blir lite små-schizo av tyskt tal med engelsk text (för jag kan inte låta bli att läsa texten om den finns…) så betyder det att maken, vars tyskkunskaper är i det närmaste obefintliga, också kan se filmen och det är ju alltid kul med lite sällskap.

Eftersom ”Rubinrot” fick tillräckligt många biobesökare i de tysktalande länderna bestämde sig filmbolaget för att även satsa på nästa bok i trilogin, nämligen Saphirblau. I början av oktober börjar inspelningen av filmen och jag är framför allt spänd på att se min favvis Xemerius på vita duken (eller ja, på tv:n lär det väl bli för min del).

Bild lånad från: https://www.facebook.com/LiebeGehtDurchAlleZeiten

Recension: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Handling
Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång efter annan.

Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det. (adlibris.se)

Recension
Den här boken är liksom på något vis två böcker i en: en bok som handlar om den nittonåriga Moa och hennes teaterdrömmar och en som handlar om dagens äldrevård, och i mitt tycke är det sistnämnda den starkaste delen av boken, för tyvärr saknas det djup i personbeskrivningarna och får ingen riktig kläm på vem Moa är. De bitar som handlar om Moas privatliv och skådespelardrömmar känns ganska halvljumma och ibland också lite malplacerade.

Den del av boken som handlar om den svenska äldrevården och dess villkor är dock desto starkare, tycker jag, vilket kan bero på att jag har sommarjobbat tre somrar på ett demensboende. Därför finner jag det ganska intressant att läsa om vården ”utifrån” så att säga, och framför allt alla ”fackyttryck” som hör yrket till och verkar vara universella oavsett om man arbetar i Stockholm eller Småland, t ex de härliga eufemismerna ‘sköta magen’ och ‘över/nedre toalett’. Jag tror generellt att man har större utbyte av den här boken om man själv har erfarenhet av och känner igen sig i vården.

Bokbloggsjerka 13 – 16 september

Det är konstigt när man är hemma och föräldraledig med en liten skrutt på drygt en månad att även om man inte tycker att man gör något så går dagarna alldeles för fort! Usch, snart är han väl tonåring…

Men som vanligt finns jerkan som en fast punkt i vardagen, och den här gången vänder sig Annika främst till dem som har författarambitioner men även vi andra får vara med: Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad?
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Om du inte har några planer på att skriva en bok och därmed känner dig tvungen att hoppa över den här frågan kan du i stället berätta om var du helst ser att de böcker du läser utspelar sig.

Författarambitioner har jag inga så jag får svara på den lilla brasklappen istället. Helst vill jag variera mig när jag läser böcker. Ibland är jag sugen på en deckare som utspelar sig i nutid i en stad i Sverige och ibland känner jag för något i mer fantasy-stil som utspelar sig på en fiktiv plats för att sedan sjunka ner i en historisk roman. Så jag svarar i princip: all of the above!

Det här med ljudböcker

Jag laddade ju ner en ljudbok (Röd måne av Elisabeth Nemert) från e2go.se här om dagen och det fungerade fantastiskt smidigt. Det var bara att välja bok, lägga den i varukorgen, ladda ner den och sedan föra över den till mp3:n (jepp, så gammalmodig är jag).

Nu har jag också provat att lyssna på den på mina barnvagnspromenader, men jag märker att medan jag är ute och vandrar här på grusvägarna så vandrar mina tankar lätt iväg och jag missar liksom att lyssna. Vilket normalt sett inte är ett problem när det är musik i lurarna, men när jag helt checkar ut i några minuter i en bok blir det lite mer problematiskt.

Så jag vet inte om jag är helt såld på formatet än, men det kanske bara är en vanesak?Jag får nog försöka lite mer innan jag ger upp detta med ljudböcker. Dessutom var boken riktigt lovande så den måste jag ge en chans till oavsett format.