Ännu en fredag, ännu en fantastisk höstdag! Dags för jerkan igen, där Annika denna vecka undrar: Läser du helst standalones eller bokserier?
Nu för tiden, i alla fall i YA-världen, verkar det bara produceras trilogier, och jag tycker att det börjar bli något tröttsamt. Även om det alltid är trevligt att återse favoritkaraktärer och komma tillbaka till en värld man gillar så blir det ibland så att kvaliteten på böckerna tyvärr får lida lite. Speciellt bok två i en trilogi brukar ofta trampa lite vatten, som en transportsträcka till upplösningen i sista boken. Sedan dröjer det också ofta lång tid mellan de olika delarna och eftersom del två ofta är en direkt fortsättning på del ett, och om det var kanske ett år sedan jag läste första delen så har jag den inte tillräckligt färskt i minne för att vara sugen på nästa bok.
Så just nu föredrar jag helt klart fristående böcker framför trilogier, som jag är lite trött på. Däremot tycker jag mycket om serier som är mer eller mindre fristående, alltså samma personer och större ramhandling men där man kan läsa böckerna i ”fel” ordning eller till och med missa någon bok och ändå hänga med, till exempel många deckare eller Sofie Kinsellas shopaholic-serie.
Helenas bokhylla 
Det känns mest som ett försäljningsknep, ärligt talat, det där med trilogierna. Jag kan t.ex. inte se ngn riktig annan anledning till att Gardells fina ”torka aldrig tårar”-serie inte kom som en enda tegelsten. Synd!
Jag håller med dig om att det ibland känns som billiga knep för att mjölka ur så mycket kosing som möjligt.
Ja, det där med trilogier är faktiskt sant – andra delen brukar inte vara någon höjdare, utan bara en transportsträcka till den tredje boken…
Tyvärr är det ofta så.
Ja serier som ändå funkar som standalones, det är bra 🙂
Ja, det är det allra bästa!
På något sätt verkar det ha gått inflation i trilogier, nästan som att det är en modefluga 🙂 Det viktigaste när man skriver serier är ju att man verkligen har något att säga i alla de där böckerna.
Ja det verkar vara väldigt inne med trilogier, på gott och ont.
Jag gillar inte alls ”fristående”, antingen är de fristående eller så ingår de i en serie! För även om man kan läsa dem fristående så finns det ju alltid hintar till de äldre böckerna..
Om en författare hintar bra tillbaka så tycker inte jag att det gör något, men det är ju olika vad man tycker!
Håller med om att ”alla” verkar vilja skriva trilogier. Det måste vara väldigt genomtänkt för att det ska funka.
Ja, det krävs liksom mer då på något sätt.
Ja, ”fristående” böcker i en serie gillar jag med. Har varit lite så med Elisabeth George då jag kom in i mitten av hennes författarskap. Har ju funkat hur bra som helst att gå tillbaka och inte ens läsa i rätt ordning 🙂
Framför allt deckare är ju ofta tacksamma på det viset. Även om karaktärerna är de samma så har ju varje bok sin egen handling och sitt eget ”fall”.
Jo har blivit mycket serier och trilogier på senaste!! Lite fler fristående böcker så man har lite mer att varva med när man känner sig full matad på serier.
Fristående böcker är perfekt att varva all serie-läsning med!
Har inte riktigt tänkt på att trilogier är så vanliga nu, men visst är det lustigt att det är så, att det inte helt plötsligt blir några duos när man märker att det är vad fantasin räcker till.
Mycket lustigt!
Transportsträckor är helt klart tråkiga. Undrar om det är författaren eller förlaget som ligger bakom dessa?
Bra fråga! Kanske är förlagen som vill mjölka ut lite extra…
På senaste tiden har det verkligen exploderat av serier och trilogier.
Ja det verkar onekligen så.
Jag gillar serier, gärna långa, företrädesvis deckare, men kan tänka mig att blanda upp med standalones…