Att känna igen sig

Det är roligt att läsa böcker man känner igen sig i. Antingen böcker där man känner igen sig i karaktärerna, eller i miljön. Men ibland blir det nästan läskigt. Just nu lyssnar jag på Ninni Schulmans senaste ”Svara om du hör mig” på mina vagnpromenader. Den utspelar sig i Hagfors, som inte ligger så långt härifrån. Det kapitlet jag läste idag utspelade sig under den första onsdagen under älgjakten, under en grå och regntyngd onsdag. Idag är det en grå och regnig onsdag, och dessutom den första onsdagen under älgjakten… Mind-boggeling.

Ljudboksformatet vänjer jag mig vid mer och mer, men just den här blir lite knepig eftersom jag vet hur man pratar i Hagfors och det är inte som uppläsaren, kan jag meddela. Exempelvis ”Men, vad e re?” skulle en infödd ‘Hagförsing’ aldrig säga, så det är nästan så att jag glömmer ibland att den ska utspela sig i Hagfors, förutom när närliggande ortsnamn nämns.

2 thoughts on “Att känna igen sig

  1. Jag skulle också ha jättesvårt att lyssna på ljudboken (kanske skulle spela in en egen variant eftersom jag kommer från Hagforstrakten ;-)), andra dialekter går kanske bra men just den som är ens egen (eller nästan) blir ju väldigt känslig och speciell.

    • Ja, jag lyssnade på en tidigare som skulle utspela sig i Stockholm och då var det helt okej. Men nu varenda gång den infödda ”Hagförska” karaktärerna pratar tänker jag bara på hur de inte skulle säga det på det sättet, varken uttal eller intonation. Hagfors-dialekten är ju verkligen speciell! Så det var ingen dum idé att du läser in en egen version😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s