Men denna jerka var definitivt min kopp med kokade blad, som engelsmännen nästan säger, för denna gång undrar Annika nämligen: Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?
Och om ni, av någon outgrundlig anledning, har hängt lite här på senaste tiden så vet ni är ljudböcker numera är min primära källa till litteratur. Hade någon sagt det till mig för… säg … två år sedan hade jag aldrig trott det, då jag aldrig riktigt har uppskattat formatet. Förrän nu. Anledningen till att jag mest lyssnar på böcker nu för tiden är helt enkelt att jag inte får någon läsning gjord annars. Just nu är jag ju hemma med världens goaste, som dock inte godkänner att mamma läser böcker när han är vaken, och när han väl sover är det så mycket annat som ska tas om hand, så då blir det heller inget läst av. Enter ljudboken. Perfekt att lyssna på under promenader, som jag tar minst en av varje dag.
Jag tycker fortfarande egentligen bäst om att läsa vanliga böcker, men nöden har som bekant ingen lag och jag har vant mig vid ljudbokens format. Dock har jag märkt att jag är betydligt mer kräsen när det gäller ljudböcker. De måste fånga mig i princip direkt, annars börjar jag bara tänka på andra grejer och då är det ju kört. Med en vanlig bok kan jag traggla på ganska länge innan jag bestämmer mig för att lägga den åt sidan, men ljudboken byter jag ut ganska direkt om jag märker att jag inte lyssnar ordentligt.
Den hittills bästa ljudboken jag har hört är Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, och jag kan säga att det har varit tufft för en annan ljudbok att kännas fängslande och intressant efter den.
Helenas bokhylla 