Recension: Wallflower av Stephen Chbosky

wallflowerHandling
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt. (adlibris.se)

Recension
Så har turen kommit till Wallflower, ännu en superhypad bok som jag inte verkar uppskatta lika mycket som alla andra. Folk älskar den. De skrattar och gråter. Den förändrade deras liv. Det är den bästa boken de läst. Jag börjar fundera på om det är något fel på mig…

Huvudpersonen Charlie är en tystlåten och tillbakadragen tänkare, och det är intressant att få följa honom under ett år och verkligen se hur han förändras och utvecklas. Jag måste säga att jag finner det uppfriskande med en manlig huvudperson i en ungdomsbok, även om han nog inte är helt representativ för tonårskillar världen över.

Formatet är annorlunda än i de flesta böcker jag normalt sett läser i och med att det är en brevroman, även om det känns mer som en dagbok eftersom det bara är Charlies korrespondens vi får ta del av. Jag funderade genom hela boken vem denna ”kompis” kunde vara, men fick tyvärr aldrig något svar.

Boken är ganska kort, och även om takten är långsam så går det fort att läsa ut den. För mig var Wallflower helt okej, men tyvärr inget mer.

Recension: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

jag_ska_egentligen_inte_jobba_har-beischer_sara-17043764-frntlHandling
Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång efter annan.

Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det. (adlibris.se)

Recension
Den här boken är liksom på något vis två böcker i en: en bok som handlar om den nittonåriga Moa och hennes teaterdrömmar och en som handlar om dagens äldrevård, och i mitt tycke är det sistnämnda den starkaste delen av boken, för tyvärr saknas det djup i personbeskrivningarna och får ingen riktig kläm på vem Moa är. De bitar som handlar om Moas privatliv och skådespelardrömmar känns ganska halvljumma och ibland också lite malplacerade.

Den del av boken som handlar om den svenska äldrevården och dess villkor är dock desto starkare, tycker jag, vilket kan bero på att jag har sommarjobbat tre somrar på ett demensboende. Därför finner jag det ganska intressant att läsa om vården ”utifrån” så att säga, och framför allt alla ”fackyttryck” som hör yrket till och verkar vara universella oavsett om man arbetar i Stockholm eller Småland, t ex de härliga eufemismerna ‘sköta magen’ och ‘över/nedre toalett’. Jag tror generellt att man har större utbyte av den här boken om man själv har erfarenhet av och känner igen sig i vården.

Recension: Hemlös av Gail Carriger

hemlos_HUHandling
Alexia Maccon, f.d. Tarabotti, har det minsann inte lätt. Inte nog med att hon som vanligt är måltavla för diverse blodtörstiga, arga och mordiska varelser, dessutom är hon plötsligt hemlös och Londonsäsongens största skandal på grund av sitt obekväma tillstånd. Att bli med barn är en omöjlighet för henne som själlös, åtminstone med sin man som är varulv. Alexia beger sig till Italien i jakt på Tempelriddarorden. De sägs ha kunskap om övermänniskor. Alexia misstänker att hon hamnat ur askan i elden, men vad bryr hon sig om livshotande attacker när det finns pesto? (adlibris.se)

Recension
Nu är det ju en dryg månad sedan jag läste ut den här boken, men det kom lite emellan att jag läste ut den tills att jag hittade tid att skriva en recension (läs: det kom en bebis), så det är lite svårt att recensera den tycker jag och ber därför om ursäkt om det blir lite ”ytlig”.

Carriger ökar farten i denna bok och det är få lugna stunder. Dessutom får man vet mer om olika teorier gällande Alexias själlösa tillstånd. Upfinnaren madame Lefoux får en större roll i denna bok, vilket jag gillar. Däremot är det synd att lord Akeldama inte är med mer, för han är alltid en frisk fläkt. Som vanligt är dock det bästa med boken Carrigers underbara dialoger.

Den var inte riktigt i nivå med den första boken, men bättre än del nummer två, och jag kommer definitivt att fortsätta med serien.

Recension: En man som heter Ove av Fredrik Backman

En man som heter OveHandling
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden. (adlibris.com)

Recension
Detta är en bok som har hyllats i princip överallt och som alla säger att man bara ”måste läsa”. Uppenbarligen har det både skrattats och gråtits åt den här boken på många platser i vårt avlånga land. Som vanligt får det mig att dra åt mig öronen lite och det brukar dröja innan jag tar mig an en sådan bok, om alls. Dock bestämde jag mig till slut för att läsa den ändå.

Nej, jag grät inte och nej, jag skrattade inte. Inte till den här boken heller. Men jag tyckte om den. Det är en feel-good-bok i ordets rätta bemärkelse, och det är svårt att inte falla för den tjuriga paragrafryttare Ove, där så mycket ryms under ytan som aldrig kommer fram till människor runt omkring honom.

Jag tycker om sättet boken är skriven på och den gick fort att läsa ut. I all sin lågmäldhet är En man som heter Ove en varm och rörande bok om tillfälligheter och vikten av mänskliga relationer.

Recension: Femtio sätt att träffa den rätte av Lucy-Anne Holmes

50 sättHandling
Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det. De senaste fem månaderna har hon samlat mod till att bjuda ut den tunnhåriga bartendern med ölmage nere på stampuben, men när hon får till svar att han hellre stannar hemma och ser Narnia på dvd svär hon på att aldrig ha något med det motsatta könet att göra igen. Hennes familj och vänner tycker annorlunda.

De anmäler henne till en dokusåpa (som hon visserligen inte vill vara med i, men rackarns vad det svider när hon inte blir uttagen), övertalar henne att gå på speed-dejting och att starta en blogg. Och helt plötsligt upptäcker Sarah att hon har ett uppdrag att utforska femtio sätt att hitta den rätte. (adlibris.se)

Recension
Äuhm.. jag ligger lite efter med mina recensioner och det var ju drygt tre veckor sedan jag läste den här boken nu, och ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket…

Många recensenter har skrivit hur de har gapskrattat till den här boken, men på samma sätt som jag sällan gråter till böcker så är det också sällan jag skrattar till dem. Den här boken är rolig med rappa dialoger, dråpliga situationer och allt annat som hör genren till, men skrattade högt.. nä, det gjorde jag inte.

Som bloggare själv är det (på ett sätt) lätt att relatera till Sarah och hennes besatthet av bloggen. Det vet man ju själv hur roligt det är när besöksstatistiken ser bra ut eller när man får kommentarer från andra. Dock kan jag tycka att hon överdriver sitt bloggande lite ibland, och kanske inte riktigt tänker på konsekvenserna.

Om jag ska summera denna bok med tre ord får det bli: charmig, rolig, lättläst. Det är en perfekt sommarbok att läsa i hängmattan eller på stranden. Om man gillar chick lit i stil med Bridget Jones eller Sophie Kinsellas böcker så kommer man inte bli besviken på denna.

Recension: Pinguinwetter

040021491-pinguinwetterHandling
Livet går utför för Charlotte Sander. Istället för den förväntade befordran blir hon av med jobbet, hennes mamma samt grönländske unga pojkvän blir häktade för olaglig säljakt och hennes älskare meddelar att han har förlovat sig – med en annan kvinna. Vad ska Charlotte nu göra?

För att muntra upp henne prackar kompisen Trine på Charlotte sin son (tillika Charlottes gudson) Finn, som visar sig vara en riktig rackarunge. Under ett besök på zoo råkar Finn ut för en nästan-olycka, om det inte hade varit för den charmige ensamstående pappan Eric. Dumt bara att Eric tror att Finn är Charlottes egen son…

Recension
Jag tycker att man (i det här fallet jag) i alla fall bör läsa en bok på tyska varje år, och eftersom det hittills har varit lite dåligt med den varan så passade jag på nu när det blev semester och jag har mer av både tid och ork. Jag bestämde mig för Britta Sabbags Pinguinwetter, som jag köpte i Berlin förra sommaren, i förhoppningen att den skulle vara lättsam och lättläst.

Och dessa två ord beskriver den här boken väldigt bra. Lättsam och lättläst. Det är bra sommarlektyr som inte ställer allt för stora krav på sin läsare (förutom att man måste kunna tyska förstås). Som de flesta andra böcker av denna typ är den ganska förutsägbar men har ändå sin charm. Det jag kan störa mig på är att Charlotte inte bara kan berätta för Eric att Finn faktiskt inte är hennes egen son, utan hela tiden ska trassla in sig i lögner, men det tillhör väl kanske genren.

Recension: The fault in our stars av John Green

faultHandling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Insightful, bold, irreverent, and raw, ”The Fault in Our Stars” is award-winning author John Green’s most ambitious and heartbreaking work yet, brilliantly exploring the funny, thrilling, and tragic business of being alive and in love. (adlibris.se)

Recension
The Fault in Our Stars är en bok som jag har varit rädd att läsa länge. Den har stått i min bokhylla i ett och ett halvt åt snart utan att jag har vågat ta mig an den, mycket på grund av alla lyriska recensioner jag har läst. Dessutom har jag under denna tid också följt John och Hank på Youtube och de verkar ju vara helt underbara människor. Dessa faktorer har onekligen byggt upp vissa förväntningar, och tyvärr infrias de inte riktigt.

John Green är ju verkligen en språkets mästare och jag njuter av hans prosa i fulla drag, och det är också det som för mig är det starkaste med boken. Mannen är och förblir en citatmaskin! Dock är Augustus och Hazel kanske liiiite väl välformulerade för den genomsnittliga sjuttonåringen, men det kan jag förlåta.

Rent logiskt så borde jag just nu verkligen vara i högform för starka känsloyttringar och jag har läst så många recension om läsare som skrattade och grät om vartannat, men jag gjorde ingetdera. Inte tillstymmelsen till ett fniss eller en tår. Å andra sidan är det ovanligt att jag gråter till böcker. The Fault in Our Stars drabbade mig inte som jag hade trott, men likväl är det en väldigt bra bok och jag rekommenderar den verkligen.

Recension: Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

fjaril_i_koppelHandling
I Teheran befinner sig en ung kvinna. Under en natt ska hon fatta sitt livs största beslut, det som kommer att förändra hela hennes tillvaro och påverka många människors liv. I väntan på gryningen blickar hon tillbaka och funderar över den flicka som hon en gång var.

För länge sedan kom Shirins farfar vandrande över gränsen från Sovjetunionen till den lilla staden Chalos vid Kaspiska havet. Han blev kär i stadens längsta flicka och bestämde sig för att stanna för gott. Runt farmor och farfars vackra hus samlas släkten, farbror Abbas med affärssinne, farbror Babak som får kvinnorna på fall och den vackra men ogifta faster Mahasti. Och förstås Shirin och hennes familj. Hon är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne i svårigheter och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset.

Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne. (adlibris.se)

Recension
Det var längesedan jag läste ut en bok så fort som denna. Visserligen är det inte jättelång (ca 280 sidor i pocketversionen) men ändå. Jag har svårt att skriva den här recension utan att avslöja för mycket, och det vill jag ju verkligen inte göra för jag avskyr spoilers själv.

Dock kan jag säga att jag verkligen, verkligen gillade den här boken. Jag tycker alltid det är fascinerande att läsa om livsvillkor på andra ställen i världen, speciellt kvinnors villkor, och i den här boken är det intressant att få ta del av hur livet, framför allt för kvinnor, i Iran helt ändras från shahens styre till revolutionen 1979. Även om boken mest innehåller vardagliga händelser, framför allt i början, så uppehåller sig författaren aldrig för länge vid samma sak och det blir inte heller alltför mycket beskrivningar, så det blir trots detta aldrig långsamt eller tråkigt.

Fjäril i koppel är en välskriven, lättläst och fascinerande bladvändare som jag verkligen rekommenderar.

Recension: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

CirkelnHandling
Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt – förutom att en uråldrig ondska jagar dem. En natt då månen färgats mystiskt röd förs alla sex till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva. De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem. (adlibris.se)

Recension
Framsidans blurb från Sydsvenskan (på pocketversionen) ”Cirkeln kan göra vem som helst till bokslukare” var ju helt spot on. Detta var en riktig bladvändare! Helt omöjlig att lägga ner när jag väl hade börjat läsa. Det är lättläst, men välskrivet, och har ett bra driv. Trots sina dryga 500 sidor tog det inte många sittningar att läsa ut boken. Nu är jag visserligen en riktigt snabb läsare, men ändå.

Jag tycker det är kul att det börjar komma lite original-fantasy från Sverige, men gör dock inte misstaget att tro att det bara handlar om övernaturligheter och magi utan mycket annat ryms också, till exempel vänskap, kärlek, ”sociala klickar”, ätstörningar etc. Dock är ju fantasy- och/eller skräck bokens huvudgenre, så att säga. Och skräckdelen av boken är övertygande; bitvis fann jag faktiskt boken riktigt otäck, och en kväll gjorde jag det stora misstaget att läsa precis innan jag skulle sova. Det blev inte så angenäma drömmar den natten.

Om jag ska komma med lite kritik så är det att även om boken på ett sätt var lätt att komma in i så hade jag länge svårt att separera de olika karaktärerna. Vem var vem nu igen?

Cirkeln har blivit en stor succé och det med rätta, tycker jag. Boken är välskriven, lättläst, spännande och engagerande. Bok två i trilogin står redan i hyllan och visst kliar det lite i fingrarna…

Recension: I det förflutna av Kate Morton

i-det-förflutnaHandling
Edie Burchill och hennes mamma har aldrig stått varandra nära, men ett gammalt brev som varit på villovägar sedan andra världskriget dyker plötsligt upp och väcker starka känslor till liv. Edie får veta att mamman som trettonåring skickades från London till ett slott på landsbygden som krigsbarn. Men vad hände där? Edies nyfikenhet är väckt och eftersom hennes mamma sluter sig som en mussla beger hon sig till det mystiska Milderhurst Castle för att hitta lösningen på sin mors gåta.

Edie börjar förstå vad hennes mamma var med om för så länge sedan, men andra hemligheter finns också gömda på slottet och pockar på hennes uppmärksamhet. Sanningen om vad som egentligen hände i det förflutna har väntat länge nog på att någon ska gräva fram den. (förkortad från adlibris.se)

Recension
Ett tag läste jag många sådana här böcker om gamla slott och herrgårdar och gömda familjehemligheter men nu var det längesedan, och det var ett trevligt återseende, måste jag säga.

Som så ofta i sådana här böcker utspelar sig även denna delvis i nutid och delvis i dåtid, i I det förflutna både under andra världskriget och i början av 90-talet och man får följa de olika huvudpersonerna i deras respektive tider. När okronologiskt perspektiv fungerar bra så gillar jag verkligen det greppet, och här tycker jag att det fungerar.

Som brukligt i den här typen av böcker är det ett mysterium som ska lösas, utan att för den sakens skull vara en deckare. Det är dock bitvis riktigt spännande med familjehemligheter nystas upp och bitar som faller på plats. Stundtals var det kanske lite för mycket målande beskrivningar, vilket gjorde att tempot fick lida, men annars är det boken mysig och välskriven. Det blir aldrig tråkigt, men över 500 sidor känns aningen för långt. Det hade inte skadat att skära ner lite.