Månadssummering oktober

Höstlov hurra! I alla fall två dagars ledighet, som jag dock har arbetat in med råge under den här terminen. Oj oj oj. Så nu ska jag njuta av de här dagarna med uppsatsrättning, omdömesskrivning och planering av nya områden. (Och en del annat kul.. t ex en hockeymatch.) Kanske kan få någon tid att läsa också… Tja, drömma går ju.

Antal lästa böcker: 3 st
På svenska: 2 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 1 st
Fådda: 1 st (till bokcirkeln på biblioteket)
Lånade: 1 st
Kvinnor: 2 st
Män: 1 st

Det var allt ännu uschligare är september. Tre böcker! Det är nog bottenrekord! Visserligen är Smaragdgrün typ 485 sidor och på tyska så den tog ju sin lilla tid, men å andra sidan var Jonas Gardells första del i trilogin Kärleken ofantligt lättläst och tog bara någon dag. Konsten att vara kvinna plöjde jag också igenom på ett par dagar.

Det är nog också för att jag i slutet av månaden har varit väldigt out of character och börjat på två böcker istället för en, och därför inte läst ut någon av dem. Å andra sidan kanske då statistiken för november ser bättre ut.. men jag tvivlar för då är det dags för utvecklingssamtalsrunda nummer två: gymnasiet.

Trots det magra resultatet i oktober så var dock alla tre böckerna riktigt bra! Det är omöjligt att välja ut bästa bok denna månad för de var alla fantastiska i sina egna genrer.

Recension: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell

Handling
När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.

Recension
Den här boken igår i läsningen till bokcirkeln, och jag började läsa den på tåget till jobbet på tisdag morgon och där jag kom fram till stationen i Arvika en dryg halvtimme senare hade jag redan tillryggalagt 79 sidor, och sedan läste jag bara på väg till och från jobbet. Innan jag kom fram på fredagen var boken utläst, så lättläst är bara förnamnet. En riktig bladvändare.

Själv är jag född i mitten av 80-talet och i mitt liv och i min omvärld har homosexualitet aldrig varit sjukligt eller skamligt, så den här beskrivningen av deras situation och utsatthet som Gardell beskriver i boken är väldigt främmande för mig, men samtidigt är det också väldigt nyttigt att få höra (läsa) att det var så här för inte särskilt längesedan alls. Aids och hiv har också på något vis alltid funnits i min värld och därför var jag också helt omedveten om den panik som fanns i Sverige under den här tiden. Några av mina kollegor kände dock väl igen det som beskrivs i boken (fast de hade sett tv-serien, där för övrigt en del av våra elever var statister), just skräcken och rädslan. Eftersom som själv inte minns den här tiden så tycker jag personligen att de stycken med ”fakta” som återkom med jämna mellanrum var bra och intressanta och gav den fiktiva historien en extra dimension.

Torka aldrig tårar utan handskar är en vacker, sorglig och gripande bok, och Jonas Gardell är en fantastisk författare som kan förmedla både skratt och grått i samma stycke. Jag kommer absolut att läsa de kommande delarna när de finns tillgängliga, och nu ska jag se första delen av serien på svtplay.