…Alice Munro. Det tror jag inte att många av oss i bokbloggsbranschen har missat. Och för en gång skull har jag inte bara hört talas om pristagaren innan utnämningen – nej, jag har till och med läst henne! Däremot tillhör hon inte en av mina stora favoriter, men ändå…
Har ni några tankar/åsikter om årets pristagare?
Så har jag försökt mig på ytterligare en novel av Mr Munro ur hennes novellsamling För mycket lycka, och än en gång kommer jag till slutsatsen att det här med noveller, eller i alla fall hennes noveller inte är något för mig. Jag förstår helt enkelt inte meningen med dem. Det är för mycket tolkningsbehov över dem för min smak. Jag har inga problem med allegorier, tvärtom, men när man måste forcera fram ett budskap så tröttnar jag. Det påminner mig allt för mycket om mina universiteteskurser i engelsk litteratur där vi läste och analyserade ”short stories” på löpande band, den ena analysen mer långsökt än den andra. Det var någon tavla i någon hall som hade enorm betydelse (enligt vår lärare) men som ingen av oss ens hade lagt på minnet. Sånt där orkar jag inte med.
Jag har läst de två noveller som var obligatoriska för bokcirkeln (Trä + valfri) men sedan tänker jag lämna Alice Munro åt sitt öde. Dock räknar jag hennes bok som att jag har läst ytterligare en på min att-läsa-innan-jag-få-köpa-nya-böcker-lista. Så 2 down, 13 to go!
Veckans bokbloggserka hos Annika var riktigt klurig och då jag är hos föräldrarna under helgen så har jag inte riktigt haft tid att sätta mig ner och fundera. Men det kommer – jag lovar!
Imorgon är det ju egentligen dags för det första bokcirkelmötet på biblioteket i Forshaga, men jag kan ju som bekant inte komma eftersom vi har föräldramöte på jobbet då. Tre inbokade måndagar hela hösten! Och så hamnar naturligtvis ett föräldramöte på en av dessa tre måndagar… The irony.
Ja ja, hur som helst så ska vi tills imorgon ha läst två noveller ur Alice Munros novellsamling För mycket lycka: ”Trä” och en valfri. Och även om jag inte kan komma på själva bokcirkeln imorgon så måste jag ju ändå göra uppgiften, tänker jag och har nu läst redan nämnda ”Trä”, men jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det. Varför skrev hon den här novellen? Vad ville hon med den? I just don’t get it! Jag är nog helt enkelt inte tillräckligt djup för det här med noveller. Dock ska jag naturligtvis ändå ta mig an ytterligare en novell i samlingen senare idag. Man skulle ju läsa två.
Riktigt synd är det i alla fall att jag inte kan vara med på bokcirkeln imorgon; det hade varit intressant att få veta vad de andra tyckte om ms Munro.
Helenas bokhylla 