Månadssummering oktober

Höstlov hurra! I alla fall två dagars ledighet, som jag dock har arbetat in med råge under den här terminen. Oj oj oj. Så nu ska jag njuta av de här dagarna med uppsatsrättning, omdömesskrivning och planering av nya områden. (Och en del annat kul.. t ex en hockeymatch.) Kanske kan få någon tid att läsa också… Tja, drömma går ju.

Antal lästa böcker: 3 st
På svenska: 2 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 1 st
Fådda: 1 st (till bokcirkeln på biblioteket)
Lånade: 1 st
Kvinnor: 2 st
Män: 1 st

Det var allt ännu uschligare är september. Tre böcker! Det är nog bottenrekord! Visserligen är Smaragdgrün typ 485 sidor och på tyska så den tog ju sin lilla tid, men å andra sidan var Jonas Gardells första del i trilogin Kärleken ofantligt lättläst och tog bara någon dag. Konsten att vara kvinna plöjde jag också igenom på ett par dagar.

Det är nog också för att jag i slutet av månaden har varit väldigt out of character och börjat på två böcker istället för en, och därför inte läst ut någon av dem. Å andra sidan kanske då statistiken för november ser bättre ut.. men jag tvivlar för då är det dags för utvecklingssamtalsrunda nummer två: gymnasiet.

Trots det magra resultatet i oktober så var dock alla tre böckerna riktigt bra! Det är omöjligt att välja ut bästa bok denna månad för de var alla fantastiska i sina egna genrer.

Recension: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran

Handling
Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor… Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?

Boken börjar på Caitlin Morans bedrövliga 13-årsdag (hon väger 80 kilo, har inga vänner och pojkar kastar grus efter henne) och fortsätter genom tonårstiden, till arbetsplatser och strippklubbar, genom kärlek, övervikt, abort, shopping och moderskap. Det är som att få förtroenden från en god vän – ocensurerat, ärligt och fruktansvärt roligt. Konsten att vara kvinna är ett självbiografiskt, feministiskt manifest.

Recension
Som baksidestexten lovar är Caitlin Morans Konsten att vara kvinna sannerligen ett självbiografiskt, feministiskt manifest för 2000-talets kvinnor. Hade jag inte redan varit en övertygad feminist (för seriöst – vilken kvinna kan vara emot att stoppa orättvisor, våld och diskriminering mot kvinnor?), så är chansen stor att jag hade blivit det efter att ha läst den här boken.

Vissa delar av Morans barndom och uppväxt känns visserligen ljusår ifrån min egen och jag är inte helt såld på alla kapitel. Boken är lite ojämn på det sättet. I en del kapitel i boken dock, är igenkänningsfaktorn stor. Som att ha en garderob fylld med saker men inget att ha på sig. Eller det faktum att kvinnor nästan alltid döms först och mest på grund av sitt utseende. Att vårt värde ligger i hur vi ser ut och hur attraktiva vi är. Att kvinnor ”ska” vara på ett visst sätt. Och för att inte tala om att alla just nu frågar mig ”När ska du ha barn?”. Inte ”vill du ha barn” eller ”har du funderat på att skaffa barn”, utan ska. När SKA du ha barn? Det är sällan min man får den frågan. Eller mina jämnåriga manliga kollegor.

Man kanske kan tycka att en del av de saker hon tar upp i boken är en fis i rymden jämfört med det kvinnoförtryck som tyvärr finns i andra delar av världen, men det stämmer ju som hon skriver att det är som med ett hus med trasiga rutor. Är en ruta trasig är det lättare för människor att slå sönder fler och slutligen sabba hela huset. På samma sätt är det faktiskt med kvinnoförtryck (och diskriminering av andra grupper). Om små orättvisor tillåts fortgå är steget till värre och värre förtryck inte så stort (se typ Förintelsen). Därför är det så viktigt att bekämpa också det lilla förtryck vi har här, och inte bara stirra sig blind på det enorma kvinnoförtyck som finns i andra länder, även om det naturligtvis också kräver uppmärksamhet och sin kamp. (Oj nu blev det visst en feministisk pamflett av denna recension… men ja ja).

Hur som helst, om det inte har framgått så tycker jag att detta var en för det mesta rolig, intressant, uppfriskande, tankeväckande lättläst bok om saker kvinnor gör och förväntas göra utan att ifrågasätt det. Visserligen har vi nog kommit längre på vissa områden i Sverige än i England, men det är banne mig ett bra tag kvar innan vi kan säga att vi lever i ett jämställt samhälle.