Mini-recension: Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

brollopsnatten-kinsella_sophie-Handling
När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop? Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på.Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Recension
Om ni har läst min blogg innan vet ni kanske att Sophie Kinsella är min litterära husgud och då förstår ni också att glädjen av stor när hennes senaste bok Bröllopsnatten kom ut och min käre make var snäll nog att ge den till mig i födelsedagspresent. Ni förstår nog också att förväntningarna var höga, vilket ju aldrig är en bra förutsättning när det gäller böcker. Ej heller denna gång.

Det jag normalt sett gillar med Kinsellas böcker är deras charm och humor, och hur hon lyckas försätta sina huvudpersoner i egentligen totalt orealistiska men ändå i boken väldigt trovärdiga klister. Tyvärr tycker jag inte att något av detta har lyckats i boken. Den är mer av ett relationsdrama än ren chick lit, enligt min åsikt, och de dråpligheter som sker känns mest krystade och ditslängda för att boken kräver sådana. Nu låter det som om detta var en värdelös bok, vilket det inte var men mina (alldeles för) högt satta förväntningar infriades tyvärr inte.

Recension: Inte helt perfekt av Lucy-Anne Holmes

inte_helt_perfekt-holmes_lucy-anne-22689167-2050701627-frntHandling
När gick det egentligen på tok? Var det när hon hittade fotot av den halvnakna före detta flickvännen i sin pojkväns filofax? Eller kanske när hon fick veta att hon skulle spela in en ångande het sexscen med den snyggaste mannen i världen, någonsin? Att leva lycklig i alla sina dagar visar sig vara svårare än man skulle kunna tro.

Inte helt perfekt är den efterlängtade uppföljaren till hyllade 50 sätt att träffa den rätte. En roman som befäster Lucy-Anne Holmes som en av de bästa författarna av romantiska komedier idag. (adlibris.se)

Recension
Denna bok är en uppföljare till boken 50 sätt att träffa den rätte som jag läste i somras och uppskattade, men som vanligt inte skrattade åt. Jag skrattade inte den här gången heller, men tyckte trots detta att boken var bra.

Som vanligt när jag läser chick lit dock måste jag ofta ha en imaginär skämskudde på grund av alla dumheter huvudpersonerna envisas med att göra, och Sarah gör ibland fler dumma saker än de flesta. Trots detta är hon en karaktär som jag tycker om och hejar på.

För att göra en historia kort: lättläst, lättsamt och underhållande – exakt som en chick lit ska vara!

Recension: Femtio sätt att träffa den rätte av Lucy-Anne Holmes

50 sättHandling
Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det. De senaste fem månaderna har hon samlat mod till att bjuda ut den tunnhåriga bartendern med ölmage nere på stampuben, men när hon får till svar att han hellre stannar hemma och ser Narnia på dvd svär hon på att aldrig ha något med det motsatta könet att göra igen. Hennes familj och vänner tycker annorlunda.

De anmäler henne till en dokusåpa (som hon visserligen inte vill vara med i, men rackarns vad det svider när hon inte blir uttagen), övertalar henne att gå på speed-dejting och att starta en blogg. Och helt plötsligt upptäcker Sarah att hon har ett uppdrag att utforska femtio sätt att hitta den rätte. (adlibris.se)

Recension
Äuhm.. jag ligger lite efter med mina recensioner och det var ju drygt tre veckor sedan jag läste den här boken nu, och ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket…

Många recensenter har skrivit hur de har gapskrattat till den här boken, men på samma sätt som jag sällan gråter till böcker så är det också sällan jag skrattar till dem. Den här boken är rolig med rappa dialoger, dråpliga situationer och allt annat som hör genren till, men skrattade högt.. nä, det gjorde jag inte.

Som bloggare själv är det (på ett sätt) lätt att relatera till Sarah och hennes besatthet av bloggen. Det vet man ju själv hur roligt det är när besöksstatistiken ser bra ut eller när man får kommentarer från andra. Dock kan jag tycka att hon överdriver sitt bloggande lite ibland, och kanske inte riktigt tänker på konsekvenserna.

Om jag ska summera denna bok med tre ord får det bli: charmig, rolig, lättläst. Det är en perfekt sommarbok att läsa i hängmattan eller på stranden. Om man gillar chick lit i stil med Bridget Jones eller Sophie Kinsellas böcker så kommer man inte bli besviken på denna.

Bokbloggsjerka 7 – 11 juni

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoriserad i en viss genre?

Jag är nog ganska genrebunden, tror jag. Jag förväntar mig vissa saker av vissa typer av böcker.

En genre där jag har vissa förväntningar, som dock ofta kommer på skam, är chick lit. Risken här är dock att jag har andra förväntningar än vad den egentliga ”genrebeskrivningen” föreskriver. Jag förväntar mig att chick lit ska handla om relationer, då kanske främst romantiska men även vänskapliga, att det ska vara lättsmält feel-good och framför allt att det ska vara roligt! Ofta tycker jag att jag blir besviken på just den sista punkten. Jag har inget emot allvar och djup i min chick lit, men jag vill också ha humorn och det lättsmälta, inte bara problemen.

Böcker som enligt min egen definition faller under chick lit är till exempel alla böcker av Sophie Kinsella där hon skriver under pseudonymen Sophie Kinsella. De böcker hon skrivit under sitt riktiga namn, Madeleine Wickham, ser jag dock inte som chick lit utan helt enkelt som relationsromaner, vilket jag inte tycker är samma sak. I de senare saknas helt enkelt den lätta ton och den humor jag tycker definierar chick lit. Men som sagt, kanske är det jag som har en för snäv definition av genren.

Recension: Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella

kinsella-sophie-flickan-fran-tjugotaletHandling
Lara har alltid haft en väldigt livfull fantasi. Men nu börjar även hon undra om hon kanske håller på att bli galen. Normala kvinnor hemsöks väl inte av spöken? Men, Lara har fått besök av sin gamla döda släkting tant Sadie i form av en ung, rättfram Charleston-dansande kvinna. Sadie vill ha hjälp att hitta ett försvunnet halsband, utan det kan hon inte lämna jordelivet.

Till råga på allt har Lara alldeles fullt av egna problem utan döda släktingar hennes bästa vän och affärskompanjon har rymt till Goa och hon har precis blivit lämnad av sin pojkvän. Men när Lara umgås med Sadie händer det spännande och dekadenta saker, Sadie kanske till och med är lösningen på några av hennes problem? Kan två kvinnor från helt olika tider och dimensioner bli vänner, och till och med lära sig något om och av varandra?

Recension
Som ni nog redan vet är Sophie Kinsella en av mina absoluta favoritförfattare, och hittills har hon aldrig gjort mig besviken (förutom böckerna skrivna under Madeleine Wickham). Den här boken har ett par år på nacken och jag läste den direkt när den kom ut, men jag var verkligen i behov av lite Kinsella så det fick bli en omläsning.

På många sätt känner man igen sig i Kinsellas övriga fristående böcker, men det som skiljer denna är dels det övernaturliga inslaget med gammelfaster Sadies spöke samt att det är nästan en detektivhistoria. Den har kanske också lite mer djup, till exempel viss kritik av hur åldrande och äldre ses idag. På vanligt Kinsella-manér är dock både handling och karaktärer lite skruvade. Ibland blir jag helt galen på Sadie och tycker så synd om Lara när Sadie bara förstör för henne, men ändå kan jag inte hjälpa att skratta, ibland nästan hysteriskt.

Flickan från tjugotalet är en lättläst, väldigt rolig men också ganska tankvärd bok som garanterar gott underhållningsvärde!

Ny Sophie Kinsella på G

I maj släpper Sophie Kinsella en ny fristående bok: Wedding Nights. Visserligen bara på engelska ännu, men i alla fall! Då borde det inte dröja allt för länge innan vi får den stora glädjen att läsa henne på svenska också. Jag vet inte riktigt varför men Kinsella måste jag läsa på svenska, kanske för att jag har läst alla andra hennes böcker på svenska.

Hur som helst, tillbaka till den nya boken. Den heter alltså Wedding Nights och handlar om Lottie som har tröttnat på män som inte vill binda sig. Dock dyker ett gammalt ex upp och påminner henne om en pakt: om båda var singlar vid 30 skulle de gifta sig med varandra. Så de bestämmer sig för att göra slag i saken och gifta sig på den grekiska ö där de en gång träffades.

På senaste tiden har det ju givits ut böcker av henne skrivna under hennes riktiga namn Madeleine Wickham (samt pseudonymen Kinsella… mycket förvirrande), och det är en helt annat genre egentligen, mer relationsdrama än humor, som inte riktigt tilltalade mig. Dock vad jag kan avläsa från hennes hemsida verkar Wedding Nights vara en äkta ”Kinsella-bok”. Yay!

Bokbloggsjerka 14-17 september

Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig åter, men det positiva med det är ju dels att det är helg igen och dels att det är dags för veckans bokbloggsjerka hos Annika.

Veckans fråga: Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Även om jag normalt sett är en ”one-book-at-a-time kinda girl” så är jag definitivt inte en one-genre kinda girl” utan blandar friskt emellan dem för att undvika att jag blir uttråkad av läsningen. I min bokhylla samsas chick lit med deckare, historiska romaner och paranormal romance/urban fantasy. Men jag får väl försöka välja ut några godbitar.

En av mina absoluta favoritgenrer är chick lit, och har varit så i många år. Varför? Det är lättsamt, roligt, romantiskt och har en stor dos charm. Feel good, helt enkelt.

Sedan läser jag också många böcker med vissa övernaturliga inslag (dvs paranormal romance, urban fantasy och vanlig hederlig fantasy), och det är helt enkelt eftersom jag är och alltid har varit intresserad av (och livrädd för!) det övernaturliga. Det är häftigt att tänka sig en värld där spöken, trollkarlar, vampyrer, demoner, häxor, feer, tidsresor osv finns på riktigt. Framför allt gillar jag när de finns i ”vår värld”, varför jag föredrar urban fantasy snarare än high fantasy, som ju utspelar sig i en påhittad värld.

Recension: Nya kontaker av Sophie Kinsella

Handling
Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.

Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen – perfekt! Det finns dock ett problem – telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.

Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv … (bokus.com)

Recension
Så mycket som jag har tjatat om denna bok så hade jag, som ni nog förstår, skyhöga förväntningar. Och grejen med Sophie Kinsella är att hon alltid motsvarar mina förväntningar! Så även denna gång. Jag tycker alltid bäst om chick lit som bara är ren och skär underhållning och som saknar de mörka och allvarliga undertoner som brukar finnas hos t ex Marian Keyes. När jag läser chick lit vill jag bli glad och det blir jag av den här boken.

Nya kontakter är kanske inte den mest trovärdiga historia jag har läst, det medger jag, och den är delvis förutsägbar, men det gör inget, för det är så bra. Jag läste ut den på ett par timmar ute i solen. Det inte en lugn stund, utan Poppy hamnar i den ena problematiska situationen efter den andra. Det är också, som sig bör, romantiskt. Men framför allt är det väldigt roligt. Jag kom på mig själv med att sitta och fnissa flertalet gånger, till exempel under scenen hos juveleraren. Även Poppys svar på Sams mail och sms var ofta riktigt roliga, och stilgreppet med extra tankar och liknande i fotnoter (man förstår när man läser boken) föll mig också i smaken.

Lite galen kan jag dock bli på Poppy (och egentligen alla Kinsellas hjältinnor) som alltid ska undanhålla saker för andra och fixa allt på sitt eget sätt, vilket oftast bara leder till mer problem. Ibland blir jag riktigt generad å Poppys vägnar, med tanke på alla klaver hon trampar i. Det är som förvecklingsdraman på film; jag sitter alltid och är nervös för att huvudpersonen ska bli påkommen.

Nya kontakter är en mysig, charmig och rolig bok som jag varmt rekommenderar till den som gillar de egenskaperna i en bok. Det här är den perfekta ”feel-good”-filmen i bokform. Det enda problem är ju bara att det lär dröja ett tag innan Kinsella släpper en ny bok. Kanske ska jag ta och läsa om Flickan från tjugotalet? Den har jag ju bara läst en gång…