Recension: Hypnotisören av Lars Kepler

keplerHandling
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken. En skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Recension
Boken börjar riktigt bra och spännande med en intressant mordfall, men sedan kommer ett långt parti i mitten av boken (flera timmar på ljudboken) där själva huvudstoryn inte är med överhuvudtaget. Detta parti spelar visserligen också en viktig roll för bokens upplösning men själva sättet det har skrivits in i boken är inte helt optimalt tycker jag, då fokus helt försvinner på polisutredningen och mordet. Jag hade föredragit om detta på något sätt hade kunnat vävas in mer i den andra historien. På det stora hela var detta dock en spännande och skrämmande deckare, och jag kommer nog fortsätta med fler böcker i serien längre fram.

Recension: Svara om du hör mig av Ninni Schulman (ljudbok)

svaraHandling
Tidigt en oktobermorgon samlas Uvanås jaktlag utanför slaktboden för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns Pär Sanner, en av älgjägarna, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen. Vem har velat göra Pär så illa? Har den tjuvskjutna vargen som hittades ett par veckor tidigare något med det hela att göra? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta krimchef Petra Wilander är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget. Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren? (adlibris.se)

Recension
Svara om du hör mig är den tredje boken i deckar-serien om Magdalena Hansson i Hagfors och precis som förra boken är det lite småputtrigt, men kanske ingen direkt ”nerv”, så som det ofta är i svenska deckare. Dock är det tillräckligt för att jag ska fundera och klura på vem som kan vara den skyldiga och vad dennes motiv må vara. Och det måste jag säga att förutsägbart är det faktiskt inte.

Bok utspelar sig, liksom de tidigare, i Hagfors och det är alltid roligt med igenkänning. I just denna bok fick jag både miljön och småbarnslivet eftersom Magdalena liksom jag var föräldraledig med en liten bebis, även om hennes flicka var några månader äldre än Lilleman.

Ett minus är det alldeles för stora persongalleriet att hålla reda på. Utöver huvudpersonen Magdalena Hansson med familj och poliserna samt offrets anhöriga har man här dessutom ett helt jaktlags medlemmar att skilja på så ibland vet jag inte riktigt vem som är vem. Stundtals hänvisas också tillbaka till personer och händelser ur tidigare böcker, men bara sådär på ytan och det var längesedan jag läste dem nu så jag minns inte riktigt dessa och hade önskat någon rad extra där för att locka tillbaka minnet.

Detta var min andra ljudbok och jag börjar vänja mig mer och mer vid formatet. Ljudboken är faktiskt en morot till att gå it på vagnspromenaden fast det är grått, kallt och uggligt ute eftersom jag är nyfiken och vill veta hur det ska gå. Uppläsaren i sig är det egentligen inget fel på, men som jag har skrivit tidigare så stör det mig att de infödda Hagfors-borna pratar något som närmast liknar stockholmska, och hela tiden tänker jag på hur de skulle ha sagt det egentligen.

Recension: Det fjärde offret av Mari Jungstedt

det fjärde offretHandling
En stilla sensommarmorgon begås ett väpnat rån mot en värdetransport i den slumriga idyllen Klintehamn på Gotlands västkust. När polisen letat sig fram till det ödetorp dit rånarna flytt hittas en av dem kallblodigt mördad.

Kommissarie Anders Knutas letar efter samband i det förflutna samtidigt som han försöker hålla tillbaka sina allt starkare känslor för kollegan Karin Jacobsson. Journalisten Johan Berg söker svar bland Gotlands motorcykelklubbar och dras in i ett livsfarligt spel, alltmedan risken ökar att gärningsmannen slår till igen. (adlibris.se)

Recension
Mari Jungstedts åttonde bok om polisen Anders Knutas och hans kollegor kom i pocket 2011 och det stämmer nog rätt bra att det var ungefär vid den tidpunkten jag läste om dem sist. Trots det gick det lätt och smidigt att komma in i handlingen, både gällande brotten och privatliven.

Något som jag hade glömt sedan sist är hur otroligt lättlästa Mari Jungstedts böcker är, och det tog inte många timmar att plöja igenom boken. Språket flyter bra och det är få långa och krångliga meningar. Bokens kapitel är också korta, de flesta bara några sidor, vilket alltid lurar mig till att läsa mer. Ni vet hur det är – ”Bara ett kapitel till” – vilket alltid får mig att läsa ut en bok mycket snabbare än om kapitlen är långa.

Författaren lyckas hålla upp spänningen och lämnar små ledtrådar överallt så att läsaren lyckas lista ut ett och annat innan polisen, och det är ju alltid trevligt. Själva storyn är lagom komplicerad och man behöver inte anstränga sig så mycket. Dock är ju detta ingen bok man funderar på särskilt länge efteråt utan det är helt enkelt god underhållning för stunden. Och det är ju inte det sämsta!

Recensioner: Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

pojken-som-slutade-grataHandling
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.

Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Recension
Jag läser sällan rena deckare, men när jag gick förbi denna på biblioteket för någon vecka sedan kunde jag inte motstå den. Jag läste Ninni Schulmans första deckare om Magdalena Hansson förra året och tyckte mycket om den. Framför allt var det roligt att den utspelade sig i Hagfors, då lokalkännedomen ger en extra dimension. Det är roligt att känna till de ställen hon skriver om.

Även denna andra bok utspelar sig i Hagfors och jag gillar den här också, även om den inte når riktigt lika högt. Det dröjer ett tag innan jag får ordning på alla namn och karaktärer, och kapitlen är långa med många sidohandlingar i varje. Jag som gillar kortare kapitel hade uppskattat om Schulman hade förkortat kapitlen och därmed delat upp dem mer mellan de olika karaktärerna. Nu blev det lite förvirrande.

På det stora hela är dock Pojken som slutade gråta en lättläst, spännande och lättsmält deckare, och om Schulman kommer ut med ytterligare en bok om Magdalens liv i Hagfors (vilket verkar troligt med tanke på slutet) så kommer jag säkerligen att läsa den också.

Recension: Nattfåk av Johan Theorin

Handling
Åluddens stora gård har stått öde och igenbommad i många år. Så får gården till slut nya ägare: Katrine och Johan Westin har fått nog av Stockholm och flyttar in med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda. (bokus.com)

Recension
Medan jag i början av året blev väldigt överraskad att Theorins första bok, Skumtimmen, var mer av en deckare än den spökhistoria jag hade väntat mig, blev jag lika överraskad att denna bok var med spökhistoria än renodlad deckare. Den var faktiskt riktigt creepy på sina ställen, och jag som är så mörkrädd…

Själva deckarhistorien är också bra. Den är välskriven och jag kom inte på vem mördaren var innan det avslöjades. Delen med inbrotten dock, gav inte så jättemycket, tycker jag. Den kunde jag båda ha och vara utan.

Det är roligt att det är den pensionerade sjökaptenen Gerlof på ålderdomshemmet som är huvudperson. Vi är ganska vana att andra än poliser är huvudpersoner i deckare och hjälper till att lösa brotten, men det är ovanligt med en såpass gammal huvudperson. Fast kul, tycker jag. Jag gillar Gerlof. Han är rejäl på något vis.

Boken var i början lite svår att komma in i, men sedan tog det riktigt fart, och jag läste ut den fort. Nattfåk är en välskriven, spännande och ibland riktigt skrämmande deckare. Gillar du deckare så gillar du den här.

Recension: Askungar av Kristina Ohlsson

Handling
En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Recension
Jag har på något vis fått för mig att jag inte gillar deckare, vilket egentligen är helt absurt, men tanke på med vilken frenesi jag konsumerar alla amerikanska kriminaldraman på tv, framför allt Bones och Criminal Minds. I och med denna bok får jag nog krypa till korset och erkänna att jag faktiskt uppskattar ett bra kriminaldrama även i bokform. För det här är bra. Fruktansvärt obehagligt men riktigt spännande och beroendeframkallande.

Det här var en bok jag sträckläste; jag riktigt flög över sidorna. Boken är lättläst trots att språket är betydligt bättre än i många andra svenska deckare. Jag gillar också de relativt korta kapitlen, som alltid får mig att läsa ut en bok fort. ”Bara ett till, bara ett till” blir helt plötsligt många kapitel till och vips så är boken slut.

Något som skiljer den här deckaren från andra samtida deckare är att vi slipper de kursiverade tillbakablickarnafrån inblandade personer. Det är jag tacksam för, för även om jag uppskattar att lösningen ofta återfinns i det förflutna är jag inte så förtjust i det stilgreppet. Däremot var deras privatliv lite väl deprimerande. Det var bara olyckliga och/eller dysfunktionella förhållanden och man måste fråga sig: kan inte poliser ha lyckade kärleksförhållanden?

Ett lite minus dock var att jag räknade viktiga delar av boken ut rätt så tidigt, men om det beror på att det var ett lätt fall eller om jag har blivit så luttrad av alla avsnitt av Criminal Minds jag har slukat vet jag inte…

Allt som allt tycker jag att Askungar är en spännande och lyckad debutroman, fast oerhört obehaglig, och jag kommer definitivt att läsa nästa del. Faktum är att jag redan har varit på mitt lokala bibliotek och lånat den.

Recension: I grunden utan skuld av Viveca Sten

Handling
En mörk höstkväll försvinner en ung flicka spårlöst på Sandhamn. Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen deltar i sökandet, som försvåras av stormar och regn. Efter några dygn ger polisen upp. Det antas att flickan har drunknat, att hon tagit livet av sig. Några månader senare är Sandhamn inbäddat i snö och is. Thomas barndomsvän Nora Linde har av en slump fått reda på att hennes man varit otrogen. Förtvivlad åker hon ut till ön med sina söner för att få tänka i lugn och ro. När barnen en dag leker ute i skogen gör de ett makabert fynd. Det är den förvunna flickan som har bragts om livet och skändats på ett fruktansvärt sätt. Varför har hon blivit utsatt för sådant raseri? (bokus.com)

Recension
Det blev inte den ”påskekrim” jag hade tänkt mig utan det blev en annan som jag snubblade över på ett av mina lokala bibliotek, nämligen den tredje delen i Viveca Stens deckarserie om Sandhamn I grunden utan skuld. Nu var det så längesedan jag läste de första två att jag hela hade glömt bort vad som gällde för allas privatliv. Jag blandade ihop både namn, jobb, barn, förhållanden men men…

Jag tycker dock ändå att det var en bra bok och som vanligt uppskattar jag när motivet till brottet står att finna i historien snarare än rör sig om en allmänt galen människa. Det var intressant att få följa Gottfrids och Thorwalds öden.

Något annat som verkligen föll mig i smaken var när profileraren som tränats av FBI dök upp, för genast flöt mina tankar iväg till min favvo-serie Criminal minds och min favvo-profilerare Dr Spencer Reid..

Summa summarum, I grunden utan skuld är inget nyskapande och världsomvälvande. Det är ren och skär underhållning men inte desto mindre välskriven och spännande för den sakens skull utan en riktig bladvändare. Tycker man om Läckberg och co så kommer man att tycka om den boken här också.