Rubinrot-dvd:n är här!

Det är allt ett väldans tjat om denna ”Rubinrot”-filmen här på bloggen, är det inte det? Möjligt. Och nu kommer lite till! För i måndags (på releasedatumet!) låg den äntligen där i brevlådan. Jag fick mail från buch.de, som jag beställde ifrån, att de skickade filmen på fredagen och då tänkte jag att det nog skulle ta i runda slängar en vecka från Tyskland, men redan på måndagen vid lunchtid var den alltså i min egen brevlåda. Oerhört snabbt, måste jag säga!

Om man – mot förmodan – inte behärskar tyska tillräckligt för att se och förstå en film ska det enligt omslaget finnas både tysk och engelsk text samt tyskt och engelskt tal, så om man gärna vill se den och står ut med dubbad film (*rys*) så finns den möjligheten.

Frågan är nu bara när jag kan få två ostörda timmar att se på film. Lilleman är varken intresserad av att sova på dagarna eller vara någon annanstans än i mammas famn när mamma går runt i hela huset… När jag väl har sett den dock, så lovar jag att komma med en recension!

Saphirblau blir också film!

Filmatiseringen av den första delen i Kerstin Giers ädelstenstrilogi ”Rubinrot” släpps på dvd i Tyskland i slutet av september och såklart har jag redan förbokat den. Enligt information på buch.de så har dvd:n tysk och engelsk textning, och även om jag blir lite små-schizo av tyskt tal med engelsk text (för jag kan inte låta bli att läsa texten om den finns…) så betyder det att maken, vars tyskkunskaper är i det närmaste obefintliga, också kan se filmen och det är ju alltid kul med lite sällskap.

Eftersom ”Rubinrot” fick tillräckligt många biobesökare i de tysktalande länderna bestämde sig filmbolaget för att även satsa på nästa bok i trilogin, nämligen Saphirblau. I början av oktober börjar inspelningen av filmen och jag är framför allt spänd på att se min favvis Xemerius på vita duken (eller ja, på tv:n lär det väl bli för min del).

Bild lånad från: https://www.facebook.com/LiebeGehtDurchAlleZeiten

Månadssummering oktober

Höstlov hurra! I alla fall två dagars ledighet, som jag dock har arbetat in med råge under den här terminen. Oj oj oj. Så nu ska jag njuta av de här dagarna med uppsatsrättning, omdömesskrivning och planering av nya områden. (Och en del annat kul.. t ex en hockeymatch.) Kanske kan få någon tid att läsa också… Tja, drömma går ju.

Antal lästa böcker: 3 st
På svenska: 2 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 1 st
Fådda: 1 st (till bokcirkeln på biblioteket)
Lånade: 1 st
Kvinnor: 2 st
Män: 1 st

Det var allt ännu uschligare är september. Tre böcker! Det är nog bottenrekord! Visserligen är Smaragdgrün typ 485 sidor och på tyska så den tog ju sin lilla tid, men å andra sidan var Jonas Gardells första del i trilogin Kärleken ofantligt lättläst och tog bara någon dag. Konsten att vara kvinna plöjde jag också igenom på ett par dagar.

Det är nog också för att jag i slutet av månaden har varit väldigt out of character och börjat på två böcker istället för en, och därför inte läst ut någon av dem. Å andra sidan kanske då statistiken för november ser bättre ut.. men jag tvivlar för då är det dags för utvecklingssamtalsrunda nummer två: gymnasiet.

Trots det magra resultatet i oktober så var dock alla tre böckerna riktigt bra! Det är omöjligt att välja ut bästa bok denna månad för de var alla fantastiska i sina egna genrer.

Recension: Smaragdgrün av Kerstin Gier

Handling OBS! Spoiler-varning
Gewndolyn tvivlar på att Gideons känslor för henne är äkta, och misstänker att det bara är ett spel som han och greven av Saint Germaine har kokat ihop. Hon får också reda på en hemlighet som förändrar hela hennes världsbil. Samtidigt måste hon fortsätta tidsresorna med Gideon som om ingenting hänt för att inte avslöja det hon fått veta, och det visar sig vara inte helt ofarligt. För Gwen och Gideon börjar en hisnande resa in i det förflutna, där de kommer en hemlighet på spåren, som de till varje pris måste förhindra.

Recension
Så var också den tredje och sista boken i die Edelstein-Trilogie utläst. Smaragdgrün tar vid exakt där förra boken slutade, och boken går i ett rasande tempo. Det är aldrig en lugn stund. Dessutomm får vi äntligen svar på alla frågor. Vad har Gewns morfar (farfar? Samma ord på tyska, ju) gömt? Är Gideons känslor äkta eller spelade? Vad visste Lucy och Paul som Gewn och Gideon inte vet? Och viktigast av allt, vad händer när de tolvs krets (eller vad det nu kan heta på svenska..?) sluts? Inga frågor lämnades obesvarade.

Även i den tredje boken lyckas Kerstin Gier genom sitt avspända och roliga sätt att skriva få mig att skratta. Tyvärr tycker jag att min favvis från förra boken, ex-demonen Xemerius, har fått alldeles för lite screen time denna gång. Gwendolyn har dock utvecklats som person sedan första boken. Mycket av hennes naivitet och barnslighet har försvunnit och det är tvärtom ofta Gwendolyn som tar de svåra besluten.

Smaragdgrün är en värdig avslutning på trilogin, och nu är jag mer sugen än någonsin på filmen som kommer ut (i Tyskland) nästa år !

Recension: Saphirblau av Kerstin Gier

Handling
Gwendolyn Shepherd är tillbaka och i högform! Saphirblau tar vid i det närmaste i exakt samma stund som Rubinrot slutade, då Gwen fann sig indragen i hemliga planer och mystiska intriger som planeras av ett uråldrigt ordenssällskap som kallar sig den Inre kretsen. I den två i Edelstein-Trilogin fortsätter Gwen att tillsammans med den snygga men lite högfärdiga Gideon resa i tiden och utför orderns uppdrag.

Recension
Min läsutmaning för sommaren var ju att läsa den ca 385 sidor långa Saphirblau, andra delen av Kerstin Giers Edelstein-Trilogie, på tyska och nu har jag alltså läs färdigt den. I ett inlägg här om dagen beklagade jag mig lite över de långa kapitlen som saktade ner min läsning, men efter att jag hade kommit till ungefär halva boken så kunde jag inte bry mig mindre. Det blev så spännande att jag bara möljde på utan att fundera på kapitel hit och dit. Och vilken slut! Hur ska det här gå?

Stackars Gwen måste jonglera tidsresor, den första kärleken, sin bitchiga kusin Charlotte (seriöst, den flickan….!) samtidigt som hon lär sig 1700-talsdanser och manér, och försöker ha ett någorlunda normalt liv med vänner och obligatoriska skoluppsatser. Som tur är har hon vid sin sida bästisen Leslie samt nya bekanskapen Xemerius, en ex-demon i form av en gargoyl. Det är bara Gwen som kan se Xemerius, vilken leder till en del dråpliga situationer där Xemerius roliga men ofta opassande kommentarer lockar Gwen att skratta – eller ännu värre, svara – vid helt fel tillfälle. Han är en perfekt comic relief, i en bok som egentligen inte behöver någon, för Gwen själv har en underbart sarkastisk röst. Precis min humor. Hoppas att detta inte försvinner i översättningen sedan.

Bit för bit börjar historien nystas upp i takt med att fler och fler frågor besvaras, men fortfarande vet varken Gwen eller vi läsare vad som är sant eller vem man kan lita på. Hela tiden kommer motsägande uppgifter, vilken bäddar för en rafflande final i den tredje boken Smaragdgrün. Jag vet i alla fall en bok som ska få följa med mig hem från Berlin nästa vecka…

Deutsche Literatur für alle

Jag blev väldigt glad här om dagen när jag fick en förfrågan från tuberosum på Bokpotaten om tips på lättläst och lättsam litteratur på tyska, så att hen kunde hålla igång lite av den där tyskan hen en gång behärskade. (Och steg 7 är imponerande!)

Eftersom tipset skulle röra lättläst och lättsam litteratur så går de flesta ”stora tyskarna” bort, exempelvis Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Schiller, E.T.A Hoffmann, Erich Maria Remarque, Betolt Brecht, Thomas Mann, Heinrich Böll, Günther Grass och så vidare och så vidare. Nä, om jag ska ge tips på tysk lättläst litteratur som jag själv gillar så är det framför allt en författare jag vill tipsa om: Kerstin Gier.

Hon skriver böcker både för ungdomar och vuxna. Hennes ungdomsboksproduktion består främst i hennes ”Edelstein-Trilogie” bestående av Rubinrot, Saphirblau och Smaragdgrün, vilka handlar om urgamla profetior och Gwendolyn som reser i tiden för att uppfylla dem. Jag har ännu bara läst del 1 men jag tyckte riktigt bra om den, och eftersom det är en ungdomsbok så är inte språket så tungt.

Kerstin Gier skriver dock också böcker för vuxna och då mer i chick lit-genren. Ett exempel är Für jede Lösung ein Problem, som handlar om 30-åriga Gerry som innan hon försöker ta livet av sig skickar ett avskedsbrev till alla i hennes liv och berättar för dem exakt vad hon tycker och tänker om dem. Dock överlever hon och måste börja stå för det hon har skrivit. Det låter kanske inte som en lättsam bok med tanke på självmordsförsöket men det är det faktiskt. Det är inte heller särskilt komplicerad rent språkligt, men kanske lite mer krävande än ungdomsböckerna. Kerstin Gier har också skrivit en del andra böcker i samma stil; jag har ett par i bokhyllan men ännu inte tagit mig för att läsa dem.

Men chick lit är kanske inte för alla och känner man för något med lite mer fantasy-aktigt finns även kultförfattaren Michael Ende. Lite nyare och lättare böcker än Goete & Co men ändå klassiker, moderna klassiker. De mest välkända är nog Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte samt Die unendliche Geschichte, vars första del filmatiserades av Wolfgang Petersen 1984 i en film som många har sett. Det ryktas också om en nyinspelning av filmen.