Recension: Forgive my Fins av Tera Lynn Childs

Handling
Lily has a secret, and it’s not her huge crush on gorgeous swimming god Brody Bennett, who makes her heart beat flipper-fast. Lily’s mermaid identity is a secret that can’t get out, since she’s not just any mermaid–she’s a Thalassinian princess. When she discovered three years ago that her mother was actually a human, Lily finally realized why she didn’t feel quite at home in Thalassinia, and she’s been going to Seaview High ever since. Living on land has its problems–like her obnoxious biker-boy neighbor, Quince Fletcher–but it has that one major perk: Brody. The problem is, mermaids aren’t really the casual dating type–when they bond, it’s for life.

When Lily’s attempt to win Brody’s love leads to a tsunami-sized case of mistaken identity, she finds out, quick as a tailfin flick, that happily ever after never sails quite as smoothly as you planned. (adlibris.se)

Recension
Jag började läsa den här boken till frukost här om dagen och kom inte upp till ytan igen förrän jag hade läst ut den ett par timmar senare. Konstigt nog har jag aldrig läst en bok om sjöjungfrur innan – jag som älskar Den lilla sjöjungfrun och ville vara en sjöjungfru som barn (fast jag inte tycker om att ha huvudet under vatten) – men jag blev glatt överraskad. Tera Lynn Childs har gjort ett bra jobb med att skapa undervattensriket Thalassinia. Man kan riktigt se det framför sig.

Själva historien är söt och ganska förutsägbar utan några direkta sidospår. Språket är också enkelt, och kryddat med en massa marina termer, vilket jag älskar. ”Son of a swordfish!” till exempel är väl ett utmärkt svärord. Boken var heller inte särskilt lång, ca 330 sidor, vilket tillsammans med språket och handlingen gör Forgive my Fins till en väldigt lättläst bok; det tog mig som sagt inte mer än ett par timmar att läsa ut den.

Det som får mig fast är nog dock att den här boken har min favorittyp av kärlekshistoria. Den typen där båda är attraherade av och/eller har känslor för varandra, men bara den ena parten är medveten om sina känslor och den andra antingen inte är medveten om eller försöker förneka sina känslor både för sig själv och andra. Det här är dessutom en kärlekshistoria som trots sin ganska korta tidsperiod är väldigt välskriven och som man därför tror på. Dock dras det kanske lite väl långt här och ibland vill man bara slå en av huvudpersonerna hårt i huvudet för att hen ska ta sitt förnuft till fånga.

Forgive my Fins är inget litterärt mästerverk, men det är en bubblig, rolig och söt kärlekshistoria som lätt låter sig läsas en regnig dag.

Månadssummering juli 2012

Återigen ser vi en ny månad och idag skriver vi redan augusti. Juli har varit hektisk; vi har byggt ett nytt kök i princip från grunden. Väggar revs i och för sig tidigare och gipsskivorna kom upp på väggarna och målades i maj kanske. Den nya taket blev lagt i slutet av juni. Men golvet, listerna, alla köksskåp, vattnet, elen och allt annat fixades under juli. Och nu är det i princip klart. Dessutom var vi på en veckas semester. Så ledigheten till trots har det inte blivit så mycket mer läst än vanligt.

Antal lästa böcker: 7 st

På svenska: 4 st

På engelska: 2 st

På tyska: 1 st

Köpta: 5 st

Biblioteket: 2 st

Lånade: 0 st

Kvinnor: 6 st

Män: 1 st

I och med julis sju utlästa böcker tangerar jag årets rekord, som sattes i juni. Jag tror att drygt fem böcker per månad, give and take, är ett ganska realistsikt mål för min del.

Generellt tycker jag att juli har bjudit på många riktigt bra läsupplevelser, och jag verkar ha ägnat mig mycket åt samtidslitteratur med betoning på relationer, alltså riktiga sommarböcker. Jag gick ut starkt med den nya Sophie Kinsella, som ni ju vet vid det här laget att jag verkligen gillar. Andra delen av Kerstin Giers tidsresetrilogi kämpade jag lite med i början pga de långa kapitlen men sedan tog den verkligen fart. Miranda Kenneally överraskade mig positivt med sin bok om den kvinnliga high school quarterbacken Jordan. Sarah Dessen är ju Sarah Dessen, och min första sjöjungfrubok av Tera Lynn Childs var lättsam och rolig och jag läste jag ut den på typ 2,5 timme.

På de sista platserna hittar vi denna månad svenska författarna Johan Theorin och Katarina Mazetti. Detta betyder inte att deras böcker var dåliga, utan bara att de andra var betydligt bättre.

I min brevlåda #5

I följande serie inlägg visar jag upp vilka böcker jag har köpt, fått, lånat på biblioteket eller av vänner och bekanta. Idén tillskrivs den amerikanska bokbloggaren The Story Siren. Dessa inlägg kommer att dyka upp sporadiskt, men alltid på söndagar.

Den här veckan har ett antal beställningar och förbeställningar från The Bookdepository dykt upp i min brevlåda. Bara YA för hela slanter ser det ut som. Jag är lite periodare på det viset. Ibland blir det mycket deckare, ibland blir det mest romaner och ibland uteslutande YA.

Glad men väldigt förvånad blev jag av att Falling for Hamlet av Michelle Ray redan dök upp eftersom den inte skulle släppas förrän i augusti. Men men… inte mig emot. Det är en s.k. re-telling men inte av en en folksaga utan av självaste Hamlet. En annan bok jag hade förbeställt var Chain Reaction av Simone Elkeles, tredje delen om bröderna Fuentes. De första två överraskade mig verkligen. Även Second Chance Summer av Morgan Matson är relativt nyutgiven och den ser jag verkligen fram emot eftersom jag avgudades hennes road-trip-bok om Amy och Roger som jag läste förra sommaren. Catching Jordan av Miranda Kenneally har jag läst så himla mycket bra om så den klickades ner av bara farten, samtidigt som Forgive my fins av Tera Lynn Childs, en förhoppningvis lättsam och somrig bok om en tjej som är till hälften sjöjungfru. Jag har faktiskt ännu inte läst någon sjöjungfru-bok, vilket är lite konstigt för de har alltid fascinerat mig. Sjöjungfrur alltså.

Många av de här nya böckerna känns väldigt somriga av någon anledning, så att jag sätter tänderna i några av dem snart är det inte allt för höga odds på. Vilken tycker ni jag ska börja med?