Handling
När smarta sextonåringen Claire Danvers kommer till Morganville för att studera tror hon att hennes största problem är de elaka tjejerna i studenthemmet. Men det visar sig snart att det finns mycket värre saker att frukta i Morganville. Staden är sedan länge ett högsäte för vampyrer och det är de som är den verkliga makten bakom allt som sker i området. Den som inte har en vampyrs beskydd är ett vandrande mellanmål och ingen lyfter på ögonbrynet om några av collegets studenter ”försvinner”. Claire lyckas hitta vänner och skydd i Glashuset tillsammans med tre andra udda karaktärer: gotharen Eve, rebellen Shane och den mystiske Michael som försvinner varje dag för att åter dyka upp vid solnedgången. Men frågan är om ens deras gemensamma krafter är nog för att hålla dem vid liv tills solen går upp. (bokus.com)
Recension
Efter två lite tyngre och allvarligare böcker behövde jag något lättläst och lättsamt, varför det var perfekt att ett av de senaste i raden av reservationer dök upp på biblioteket – Glashuset.
Det jag finner mest uppfriskande och tilltalande med denna bok är att Rachel Caines vampyrer är lite mer old-school än de odöda som återfinns hos många andra nutid vampyrförfattare, dvs. de är onda, blodsugande varelser som hellre vill döda människor än bli kära i dem. Dessutom är boken ju så himla snygg i den svenska utgåvan. Det monokroma omslaget med den vita och rosa texten som bryter av är verkligen lyckad, enligt mig. Och för att inte tala om de svarta kanterna runt boken. Mycket estetiskt tilltalande.
Tempot i boken är högt och vändningarna många. Såklart innefattar även denna bok en tonårsromans, men den är ingalunda det centrala i berättelsen. Språket är lättläst och tillsammans med den actionspäckade handlingen så plöjde jag mig igenom sidorna i en rasande fart. Det här är ingen bok som man funderar på särskilt mycket efteråt och det är långt ifrån Nobelprismaterial men lättsamt, lättläst och underhållande för stunden.
Ett stort minus för mig är dock slutet. Boken slutar med en cliffhanger som heter duga och det tycker jag är lite tråkigt. Den hade hon gott och väl kunnat hoppa över, eller var hon rädd att ingen skulle vilja läsa bok nr 2 och tog det säkra före det osäkra? Själv kommer jag absolut att reservera nästa bok Döda flickors dans på biblioteket, även den.
Helenas bokhylla 