Handling
Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång efter annan.
Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det. (adlibris.se)
Recension
Den här boken är liksom på något vis två böcker i en: en bok som handlar om den nittonåriga Moa och hennes teaterdrömmar och en som handlar om dagens äldrevård, och i mitt tycke är det sistnämnda den starkaste delen av boken, för tyvärr saknas det djup i personbeskrivningarna och får ingen riktig kläm på vem Moa är. De bitar som handlar om Moas privatliv och skådespelardrömmar känns ganska halvljumma och ibland också lite malplacerade.
Den del av boken som handlar om den svenska äldrevården och dess villkor är dock desto starkare, tycker jag, vilket kan bero på att jag har sommarjobbat tre somrar på ett demensboende. Därför finner jag det ganska intressant att läsa om vården ”utifrån” så att säga, och framför allt alla ”fackyttryck” som hör yrket till och verkar vara universella oavsett om man arbetar i Stockholm eller Småland, t ex de härliga eufemismerna ‘sköta magen’ och ‘över/nedre toalett’. Jag tror generellt att man har större utbyte av den här boken om man själv har erfarenhet av och känner igen sig i vården.
Antal lästa böcker: 4 st
Helenas bokhylla 