Recension: Välkommen hem av Johanna Lindbäck

vlkmmen hemHandling
Kan inte allting bara vara som vanligt? Sara kraschlandar i vardagen efter ett utbytesår i London. Hon vill inget hellre än att få tillbaka ”sitt riktiga liv”, det vill säga hennes vänner och allt roligt de brukade göra ihop.

Sara är tillbaka hemma i Luleå. Tillbaka till allt hon lämnat och saknat. Vännerna, familjen och, inte minst, Mattias. Mattias som hon dumpade innan hon åkte iväg. Mattias som är tvillingbror med Bella, en av Saras bästa vänner. Hon hade hoppats på att allt skulle vara glömt och förlåtet när hon kom tillbaka. Att de lagom tills skolan börjar igen ska vara tillbaka i sina gamla roller. Men både Bella och Mattias verkar göra sitt bästa för att undvika henne.

För att göra något nytt börjar Sara på jujutsu. Där lär hon känna Adrian. Adrian är sjukt irriterande, ändå blir allting roligare när han är med. Sara har svårt att släppa Mattias, allt med honom är så välbekant och hon vet tusentals saker om honom. Om Adrian vet hon nästan ingenting. Men när Sara måste välja mellan dem är valet inte så enkelt som hon först trodde. (adlibris.se)

Recension

Johanna Lindbäck är i mitt tycke ungdomsböckernas okrönta drottning och detta är inget undantag även om jag tycker att den var lite svårare än komma in i än hennes tidigare.

Jag läste en recensent på en bokblogg som störde sig väldigt på att författaren slängde in allehanda engelska ord och uttryck överallt och jag trodde nog inte att det skulle störa mig för det gör jag ju själv ganska ofta, men jag tyckte faktiskt att det blev lite för mycket. Det är en sak att göra det när det saknas motsvarande uttryck på svenska, men annars… nä. Det gick inte riktigt hem hos mig.

Det som alltid är skönt med Johanna Lindbäcks ungdomsböcker är att ungdomarna är så himla vanliga! Bara för att det är en ungdomsbok behöver den inte behandla mörka ämnen som missbruk, grupptryck, sexuellt utnyttjande och liknande utan ”bara” identitetssökande, relationer och sådant, vilket kan vara nog så klurigt i tonåren. Till stora delar är det ganska förutsägbart men å andra sidan gör det inte så mycket, eftersom jag blir nöjd med slutet.

Recension: Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck

Handling
Roligt, träffsäkert och romantiskt om att söka och finna sig själv. Johanna Lindbäck är en mästare i feel good-genren.

1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100 % normal.

2. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!

3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.

4. Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara helt normal i precis allt.

Agnes har flyttat från Stockholm till Umeå med sin familj och ska börja tvåan på gymnasiet där. Nu ska allt ändras. Nu ska allt bli bra. Hon vill inte längre vara tjejen som ingen lägger märke till. Hon ska börja om från början med allt! (adlibris.se)

Recension
Det här är faktiskt en omläsning; jag läste den första gången i början av förra året men efter tips hur jag skulle komma ur min tillfälliga (?) lässvacka så plockade jag upp den igen, och insåg att jag faktiskt inte hade recenserat den innan.

Jag är naturligtvis alldeles för gammal för att ingå i den här bokens målgrupp, men jag tycker om den så himla mycket ändå. På många sätt måste jag säga att jag kan identifiera mig med Agnes, eller i alla fall kan jag identifiera mitt gymnasie-jag med Agnes. Jag flyttade visserligen inte typ fyrtio mil, men ett par mil i alla fall och började på gymnasiet i en klass där de flesta var helt nya för mig, och jag hade möjlighet att liksom ”re-invent myself”. Det var ganska fantastiskt.

Något som jag verkligen gillar med den här boken är att det det är en svensk ungdomsbok som inte bara är sådär nattsvart, som inte bara behandlar de allra hemskaste och mörkaste varianterna (ätstörningar, våldtäkt osv), utan som tar upp ”vanliga” ungdomsproblem med kompisar, kärlek och den i tonåren så svåra balansgången mellan att vara sig själv och att passa in.

Johanna Lindbäck skriver fina och bra ungdomsböcker, lättlästa med trovärdiga dialoger. Hon fångar verkligen känslan av hur det är att vara ung. Jag gillar det, helt enkelt.