Recension: Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet av C.S. Lewis

Handling
”Häxan och lejonet” är del två i serien om Narnia. Syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy evakueras till ett gammalt hus på landet undan flyganfallen i London. Genom ett stort klädskåp kommer de allihop till landet Narnia, ett märkligt land i en annan värld och tid. Där härskar den grymma drottningen Vita Häxan.

Men en sägen från gamla tider ger invånarna hopp. En gång, säger sägen, ska fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till Narnia, och då kommer lejonet Aslan, Narnias skapare, åter och befriar landet ur häxans våld. (bokus.com)

Recension
Detta var ju då alltså boken som elever och mentorer i årskurs 7 fick tilldelade inför läsprojektet, och det var hur underbart som helst att återse Narnia och alla gamla vänner jag träffade för si sådär 15-16 år sedan när jag senast läste böckerna. Min klassföreståndare på mellanstadiet läste de två första böckerna (Min morbror trollkarlen och Häxan och Lejonet) högt för oss och sedan fortsatte jag på eget bevåg med de fem efterkommande böckerna. Dessutom har jag sett 2005 års filmatisering mer än en gång.

Samtidigt som jag såg fram emot att besöka Narnia igen var jag också lite nervös. Det är ju en riktig klassiker och samtidigt ett kärt minne från min barndom. Skulle boken hålla fortfarande? Visst var det en del ord och uttryck som var från ett annat årtionde än det nuvarande men det var inget som förstörde läsningen utan snarare förgyllde den i mitt tycke. Den något unkna kvinnosynen dock andades alldeles för mycket 50-tal, till och med så mycket att våra tretton-fjorton-åriga elever reagerade på det, men det är ju också på ett sätt ett tidsdokument och något man kan prata om.

Själva storyn håller dock fortfarande, tycker jag. Den skrevs ursprungligen till en ung flicka, Lewis egen guddotter, och är en mycket välskriven och fantasieggande barnbok, som trots det ändå passar även vuxna läsare. Om man bortser från vissa föråldrade värderingar har bokserien trots allt ett positivt budskap om hopp, familjeband och att göra det rätta. Jag skulle  tro att det vore fantastiska böcker att läsa högt för sina barn.

Nya böcker

Jodå så att.. jag var ju i Dublin över nyår. Och där har de en stor och härlig bokaffär som heter Eason. Där hade de en 3 for 2-special så jag fyndade en massa böcker.

Först ut var del 1 och 2 av James Dashners Maze Runner-trilogi, som beskrivs lite som de nya Hungerspelen, som jag ju älskade! Alltså The Maze Runner och The Scorch Trials av James Dashner. Ska bli riktigt spännande.

Min andra hög blev lite av ett hopplock av blandade böcker jag har haft ögonen på. Cinder av Marissa Meyer, första delen en futuristisk bokserie som bygger på Askungen (dvs Cinderella). The Name of the Star av Mauren Johnson, första delen av en bokserie om moderna mord i London – Jack the Ripper-style.  Ashes av Ilsa J Bick, första delen av en ny zombie-dystopi-serie.

I en annan liten affär, Bargain Books, köpte jag dessa tre klassiker. Jag älskar ju min Jane Austen och tre fina utgåvor av hennes böcker (Pride and Prejudice, Sense and Sensibility, Emma) för bara 10€ kunde jag ju bara inte motstå.