Recension: Svara om du hör mig av Ninni Schulman (ljudbok)

Handling
Tidigt en oktobermorgon samlas Uvanås jaktlag utanför slaktboden för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns Pär Sanner, en av älgjägarna, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen. Vem har velat göra Pär så illa? Har den tjuvskjutna vargen som hittades ett par veckor tidigare något med det hela att göra? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta krimchef Petra Wilander är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget. Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren? (adlibris.se)

Recension
Svara om du hör mig är den tredje boken i deckar-serien om Magdalena Hansson i Hagfors och precis som förra boken är det lite småputtrigt, men kanske ingen direkt ”nerv”, så som det ofta är i svenska deckare. Dock är det tillräckligt för att jag ska fundera och klura på vem som kan vara den skyldiga och vad dennes motiv må vara. Och det måste jag säga att förutsägbart är det faktiskt inte.

Bok utspelar sig, liksom de tidigare, i Hagfors och det är alltid roligt med igenkänning. I just denna bok fick jag både miljön och småbarnslivet eftersom Magdalena liksom jag var föräldraledig med en liten bebis, även om hennes flicka var några månader äldre än Lilleman.

Ett minus är det alldeles för stora persongalleriet att hålla reda på. Utöver huvudpersonen Magdalena Hansson med familj och poliserna samt offrets anhöriga har man här dessutom ett helt jaktlags medlemmar att skilja på så ibland vet jag inte riktigt vem som är vem. Stundtals hänvisas också tillbaka till personer och händelser ur tidigare böcker, men bara sådär på ytan och det var längesedan jag läste dem nu så jag minns inte riktigt dessa och hade önskat någon rad extra där för att locka tillbaka minnet.

Detta var min andra ljudbok och jag börjar vänja mig mer och mer vid formatet. Ljudboken är faktiskt en morot till att gå it på vagnspromenaden fast det är grått, kallt och uggligt ute eftersom jag är nyfiken och vill veta hur det ska gå. Uppläsaren i sig är det egentligen inget fel på, men som jag har skrivit tidigare så stör det mig att de infödda Hagfors-borna pratar något som närmast liknar stockholmska, och hela tiden tänker jag på hur de skulle ha sagt det egentligen.

Recensioner: Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

Handling
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.

Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Recension
Jag läser sällan rena deckare, men när jag gick förbi denna på biblioteket för någon vecka sedan kunde jag inte motstå den. Jag läste Ninni Schulmans första deckare om Magdalena Hansson förra året och tyckte mycket om den. Framför allt var det roligt att den utspelade sig i Hagfors, då lokalkännedomen ger en extra dimension. Det är roligt att känna till de ställen hon skriver om.

Även denna andra bok utspelar sig i Hagfors och jag gillar den här också, även om den inte når riktigt lika högt. Det dröjer ett tag innan jag får ordning på alla namn och karaktärer, och kapitlen är långa med många sidohandlingar i varje. Jag som gillar kortare kapitel hade uppskattat om Schulman hade förkortat kapitlen och därmed delat upp dem mer mellan de olika karaktärerna. Nu blev det lite förvirrande.

På det stora hela är dock Pojken som slutade gråta en lättläst, spännande och lättsmält deckare, och om Schulman kommer ut med ytterligare en bok om Magdalens liv i Hagfors (vilket verkar troligt med tanke på slutet) så kommer jag säkerligen att läsa den också.

Recension: Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Handling
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar. (bokus.com)

Recension
Den här boken läste jag redan i höstas men eftersom jag då hade en engelskspråkig bokblogg, och boken inte finns översatt till engelska varför få av mina dåvarande läsare var intresserad av boken, har jag inte publicerat denna recension förrän nu.

Jag läser sällan deckare och anledning till att jag skaffade den här var att den utspelade sig i värmländska Hagfors, som inte är så långt från den lilla värmländska ort där jag växte upp. Lokalintresset gör boken extra intressant för mig. Till exempel när huvudpersonen Magdalena i förbifarten nämner att Värmullsåsen är nedlagd sa jag högt för mig själv ”Nej, är den?”. Där åkte jag ibland skidor med min familj när jag var liten. Den stora marknaden Oxhälja i Filipstad har jag också varit på, och på Älvstrandsgymnasiet hade jag min första jobbintervju. Och varje gång det stod Karlstad, utbrast jag ett litet ”woho”. Jag tror dock att man även om man inte är värmlänning kan uppskatta den här boken.

Det här är nämligen en riktigt bra bok! Det märks dock att det är en första-bok, dvs första i en serie, för mycket tid ägnas åt att lära känna karaktärerna, som känns väldigt mänskliga, alltså är som folk är mest. Även skildringen av livet på en liten ort känns trovärdig, fast det är inte riktigt så att alla känner alla och vet allt om alla. Faktiskt.

Handlingen är riktigt spännande och bitvis mycket otrevlig. För övrigt är boken lättläst, som deckare ofta är, och en riktig bladvändare. Det tog inte många dagar att läsa ut den! När jag var färdigt började jag genast att leta efter folk att rekommendera den till. Och jag fortsätter väl: Gillar du deckare så kommer du att gilla den här!