Recension: Herz an Herz av Sofie Cramer och Sven Ulrich

Handling
Ett romantiskt bröllop vid kusten? För Sara är det ett straff. Nyskild sitter hon mellan gladlynta och lyckliga par. Den enda attraktiva singeln visar sig vara en störig typ. När Sara sedan traditionsenligt tvingas skriva lyckönskningar till brudparet klarar hon inte mer, utan skriver istället ner sin egen frustration och slänger iväg den som en flaskpost i havet. Med ett svar räknar hon inte. Dock får hon efter några veckor ett svar från en man vid namn Berti, och den okända upphittarens ord berör henne så mycket att en brevväxling mellan de båda uppstår. Och kanske mycket mer än så…

Recension
Jag gillar verkligen idén bakom den här boken. Att slänga iväg en (visserligen arg och bitter) flaskpost på vinst och förlust och genom ödets försorg få svar från någon som kan komma att förändra hela ens liv. Det är en himla romantisk tanke.

Det som är lite speciellt med den här boken är att den enbart består av brev, e-mail, chatt-konversationer och sms. Ömsom från Sara och ömsom från Berti. Jag trodde nog att det bara skulle vara i början av boken, men så var det alltså inte. Jag tycker dock faktiskt att det är ett lyckat stilgrepp, för båda får chansen att förklara hur de tänker och känner. Jag blir också nästan ”lurad” att fortsätta läsa, för jag vill veta vad den andra svarar.

Eftersom boken som sagt består av främst brev så är den annorlunda rent språkligt också. Framför allt i början är de mycket artiga mot varandra och skriver på ett ganska omständligt sätt. Tyska är egentligen – eller kan i alla fall vara – ett mycket omständligt språk, men det är också lite av dess charm, tycker jag. De två författarna är skickliga på att just genom språket förmedla och bygga upp karakärernas relation. I de tidiga breven är Sara och Berti som sagt mycket artiga och formella till tonen, men allt eftersom de lär känna varandra bättre blir de mer hjärtliga. Efter några månaders korrespondens bestämmer de sig till exempel för att börja säga ”du” till varandra.

Författarna gör också ett fint jobb med att bygga upp spänningen mellan karaktärerna, och det är lite av en känslomässig berg- och dalbana att läsa den här boken. Jag håller nästan andan ibland. Även om jag älskar ungdomsromaner på grund av hela den där första-stora-kärleken-grejen så tyckte jag minst lika mycket om den här kärlekshistorien om två ensamma och tidigare brända ”trettioplusare” som frågar sig om de vågar ta chansen – och risken – igen.

Recension: Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins

Handling
Budding designer Lola Nolan doesn’t believe in fashion . . . she believes in costume. The more expressive the outfit — more sparkly, more fun, more wild — the better. But even though Lola’s style is outrageous, she’s a devoted daughter and friend with some big plans for the future. And everything is pretty perfect (right down to her hot rocker boyfriend) until the dreaded Bell twins, Calliope and Cricket, return to the neighborhood.

When Cricket — a gifted inventor — steps out from his twin sister’s shadow and back into Lola’s life, she must finally reconcile a lifetime of feelings for the boy next door.

Recension
Den här är en bok som många bokslukare världen över har älskar och som många kommer att älska. För mig var den nog just precis vad jag behövde i lässammanhang just nu. Enkel, beroendeframkallande, überromantisk. Jag läste Stephanie Perkins första bok Anna and the French Kiss förra året och tyckte om den, men Lola var faktiskt snäppet bättre. Stephanie Perkins vet hur man skriver en barntillåten men ändå riktigt romantisk historia. Denvar en perfekt balans mellan romantik, drama och humor.

Det är få författare som lyckas få mig att ”känna” kärleken i boken jag läser, men Stephanie Perkins är väldigt duktig på att skriva romantik och bygga upp det bästa jag vet i böcker – romantic tension. Hon är en mästare på att skapa alla de där känslorna som går hand i hand med den den första stora kärleken. Hon lyckas fånga precis rätt känslor;  bubblande glädje,  blygt stakande och värkande längtan. Oavsett om man är en tonåring som befinner sig mitt i lycka av din första kärlek eller en vuxen som ömt ser tillbaka på minnen från sin ungdom, kommer den här boken tala till en. Ibland under läsningen kändes det nästan som om det var jag som var sjutton igen och sådär galet nykär. Ibland höll jag nästan andan för att det var så romantiskt. Ja, jag erkänner det.

Huvudpersonen Lola är omöjlig att inte älska, och har många kvaliteter jag önskar att dagens tonårstjejer (och även vuxna) skulle ha mer av, bland annat modet att vara den hon är. När det gäller Cricket så är han nördig, smärtsam blyg men uppriktig och gullig och blir därför perfekt i all sin ofullständighet. I always did love a nerd! Därför föll jag mer för Cricket än St Clair, om vi ska jämföra leading men i Perkins böcker. Såklart uppför sig ju Cricket dock inte alls som en 18-årig kille, utan säger alldeles för vackra, tänkvärda och perfekta saker, men det gör inget. Man förlåter honom för det. En pojke villig att vänta på flickan han älskar i all evigt, om det är det som krävs.

Under läsningen  kom jag på mig själv med att vara hemskt heteronormativ. Stephanie Perkins uppehåller sig inte särskilt länge vid att Lola har två pappor utan berättar det som om det vore den normalaste saken i världen. Det är bara jag själv som hajar till och måste läsa om paragrafen för att se om jag har förstått rätt. Jag gillar också att de är ständigt närvarande i Lolas liv, något som det annars är dåligt med i YA.

Lola and the Boy Next Door var en bok som jag hade svårt för att lägga ifrån mig. De första 230 sidorna läste jag på en dag. Jag var bara tvungen att fortsätta läsa och se hur det skulle gå, även om jag såklart redan från början visste hur det skulle gå. Förutsägbar? Jo men visst! Men det gör inget för man vet vad man får redan när man öppnar boken. And it delivers! Om det bara gick så skulle jag förhandsboka den tredje boken i serien redan nu.