Varning! Vissa spoilers kan förekomma.
Handling
A forbidden romance. A deadly plague. Earth’s fate hinges on one girl …CINDER, a gifted mechanic in New Beijing, is also a cyborg. She’s reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s sudden illness. But when her life becomes entwined with the handsome Prince Kai’s, she finds herself at the centre of a violent struggle between the desires of an evil queen – and a dangerous temptation. Cinder is caught between duty and freedom, loyalty and betrayal. Now she must uncover secrets about her mysterious past in order to protect Earth’s future. This is not the fairytale you remember. But it’s one you won’t forget. (bokus.com)
Recension
Som den sagoälskare jag är och alltid har varit blev jag naturligtvis eld och lågor när jag fick höra talas om denna bok som ju bygger på Askungen (Cinderella) men på ett helt nytt sätt. Jag gillar verkligen hur författaren återskapar den klassiska sagan och ger den ett nytt, futuristiskt liv. Alla de klassiska elementen finns dock: onda styvmor, hårt, men obetalt arbete, minst en självcentrerad styvsyster och en vacker och fördomsfri prins. Vissa uppdateringar finns dock. Cinder är exempelvis en mekaniker som bor i New Beijing någon gång i framtiden, år efter ett förödande krig har ägt rum. Hon är hälften människa och hälften android, och befinner sig därför på samhällets bottenskikt.
Även övriga karaktärerna är stöpta i sagomåttet. Adri och Levana är sådär svart-vitt über-onda som bara sagofigurer kan vara, och Kai är definitivt charmig på där sagoprins-sättet utan att för den delen bli alltför tvådimensionell. Men det är ju såklart Cinder och hennes adroid-vän Iko som är de verkliga stjärnorna. Iko är helt underbar och Cinder är en stark och intressant karaktär, who kicks some serious ass. Hon är begåvad, stark, smart, lojal, och inte rädd för att jobba hårt och stå upp för vad hon tror på.
Allt som allt tycker jag att Cinder är en bra bok, fartfylld och tänkvärd. Boken marknadsförs lite som en kärlekshistoria, men romantiken spelar en ganska tillbakadragen roll i boken och det känns alldeles lagom. Istället tycker jag att viktigare frågor om medmänsklighet, diskriminering och rätt och fel får plats i denna uppdaterade saga. Dock var vissa saker väldigt förutsägbara. Exempelvis förstod jag direkt jag läste om månprinssan hur det hela skulle utkristallisera sig. De berörda personerna blev väldigt förvånade men inte jag som läsare, för det hade jag ju räknat ut för länge sedan. Det kan jag tyck vara lite tråkigt för jag antar att tanken var att även läsaren skulle bli överraskad…?
Sedan tycker jag att det är så tråkigt att böcker som är en del av en trilogi, eller i detta fall en kvartett, inte kan få ett eget slut. Dock verkar de övriga handla om nya karaktärer och bygga på andra sagor.
Helenas bokhylla 