Månadssummering oktober

Höstlov hurra! I alla fall två dagars ledighet, som jag dock har arbetat in med råge under den här terminen. Oj oj oj. Så nu ska jag njuta av de här dagarna med uppsatsrättning, omdömesskrivning och planering av nya områden. (Och en del annat kul.. t ex en hockeymatch.) Kanske kan få någon tid att läsa också… Tja, drömma går ju.

Antal lästa böcker: 3 st
På svenska: 2 st
På engelska: 0 st
På tyska: 0 st
Köpta: 1 st
Fådda: 1 st (till bokcirkeln på biblioteket)
Lånade: 1 st
Kvinnor: 2 st
Män: 1 st

Det var allt ännu uschligare är september. Tre böcker! Det är nog bottenrekord! Visserligen är Smaragdgrün typ 485 sidor och på tyska så den tog ju sin lilla tid, men å andra sidan var Jonas Gardells första del i trilogin Kärleken ofantligt lättläst och tog bara någon dag. Konsten att vara kvinna plöjde jag också igenom på ett par dagar.

Det är nog också för att jag i slutet av månaden har varit väldigt out of character och börjat på två böcker istället för en, och därför inte läst ut någon av dem. Å andra sidan kanske då statistiken för november ser bättre ut.. men jag tvivlar för då är det dags för utvecklingssamtalsrunda nummer två: gymnasiet.

Trots det magra resultatet i oktober så var dock alla tre böckerna riktigt bra! Det är omöjligt att välja ut bästa bok denna månad för de var alla fantastiska i sina egna genrer.

Recension: Smaragdgrün av Kerstin Gier

Handling OBS! Spoiler-varning
Gewndolyn tvivlar på att Gideons känslor för henne är äkta, och misstänker att det bara är ett spel som han och greven av Saint Germaine har kokat ihop. Hon får också reda på en hemlighet som förändrar hela hennes världsbil. Samtidigt måste hon fortsätta tidsresorna med Gideon som om ingenting hänt för att inte avslöja det hon fått veta, och det visar sig vara inte helt ofarligt. För Gwen och Gideon börjar en hisnande resa in i det förflutna, där de kommer en hemlighet på spåren, som de till varje pris måste förhindra.

Recension
Så var också den tredje och sista boken i die Edelstein-Trilogie utläst. Smaragdgrün tar vid exakt där förra boken slutade, och boken går i ett rasande tempo. Det är aldrig en lugn stund. Dessutomm får vi äntligen svar på alla frågor. Vad har Gewns morfar (farfar? Samma ord på tyska, ju) gömt? Är Gideons känslor äkta eller spelade? Vad visste Lucy och Paul som Gewn och Gideon inte vet? Och viktigast av allt, vad händer när de tolvs krets (eller vad det nu kan heta på svenska..?) sluts? Inga frågor lämnades obesvarade.

Även i den tredje boken lyckas Kerstin Gier genom sitt avspända och roliga sätt att skriva få mig att skratta. Tyvärr tycker jag att min favvis från förra boken, ex-demonen Xemerius, har fått alldeles för lite screen time denna gång. Gwendolyn har dock utvecklats som person sedan första boken. Mycket av hennes naivitet och barnslighet har försvunnit och det är tvärtom ofta Gwendolyn som tar de svåra besluten.

Smaragdgrün är en värdig avslutning på trilogin, och nu är jag mer sugen än någonsin på filmen som kommer ut (i Tyskland) nästa år !

I min brevlåda #6

I följande serie inlägg visar jag upp vilka böcker jag har köpt, fått, lånat på biblioteket eller av vänner och bekanta. Idén tillskrivs den amerikanska bokbloggaren The Story Siren.

I just detta inlägg kommer jag att behandla alla de böcker jag släpade hem från Berlin. Alltså får dagens inlägg underrubriken: ”Tillökning på tyska”.

Frauenromane / Chick lit

Här är mina fynd i kategorin Frauenromane, eller chick lit som vi kanske oftare kallar den i Sverige. Pinguinwetter (”Pingvinväder”) av Britta Sabbag handlar om Charlotte som istället för en befordran blir av med jobbet och som istället för ett frieri blir dumpad. Livet går helt enkelt inget bra, tills hon nästan råkar ut för en olycka på zoo. Låter lättsmält och bra. Och framsidan är bara för söt! Liebesnöter (ung: ”Hjärtekrossare”) av Gaby Hauptmann hade jag inte hört talas om innan, men tydligen var den en riktig bestseller och utspelade sig dessutom i Stockholm. Kan ju vara kul. Jag hade heller inte hört talas om Liebe und Marillenknödel (”Kärlek och aprikosknödel”) av Emma Sternberg, men det var personalens rekommendation. Den handlar om 33-åriga Sophie i Hamburg som under en jobbig tid i livet får ärva ett pensionat i de sydtyrolska Alperna med allt vad det innebär. Även i Herz an Herz (”Hjärta till hjärta”) av Sofie Cramer och Sven Ulrich är huvudpersonen en kvinna med personliga problem. Nyss skild blir Sara full och bitter på ett bröllop och istället för att traditionsenligt skriva ner lyckönskningar till brudparet på sitt papper skriver hon av sig allt sitt elände och skickar iväg som flaskpost. Döm sedan av hennes förvåning när hon några veckor senare får svar… Och slutligen Inselmelodie (”Ömelodi”) av Katrin Jäger som egentligen är en ungdomsbok, men eftersom den handlar om relationer får den plats här ändå. Huvudpersonen är 19-åriga Gara som förlorar sin mamma och genom ett brev får reda på vem hennes pappa är och därför söker upp honom på ön Gomera, en av Kanarieöarna, där han bor.

Young Adult

Kyria & Reb: Bis am Ende der Welt (”Kyria & Reb: Till världens ände”) av Andrea Schacht är första delen i en helt ny distopi-trologi och handlar om 17-åriga Kyria som bor i New Europe år 2125, ett starkt övervakat samhälle. Kyria frå reda på att hon snart kommer att dö. För att uppfylla sin högsta önskan om att få uppleva frihet beger hon sig tillsammans med våghalsen Reb iväg från sitt hem. Låter som klassisk dystopi, och har fått fina recensioner på tyska bokbloggar. Det har även nästa bok fått, Purpurmond (”Purpurmåne”) av Heike Eva Schmidt. Den handlar om Cat, som hittar ett gammalt halsband och när hon sätter på sig detta förs tillbaka i tiden till Bamberg 1632, när häxprocesserna rasade som värst i staden.

Såklart måste jag också ha Smaragdgrün (”Smaragdgrön”) av Kerstin Gier, den sista delen av tidsresetrilogin med underbara Gwendolyn Shepherd som huvudperson. Tidigare i år har jag läst och recenserat de två första delarna, och jag är riktigt sugen på att veta hur det ska sluta samtidigt som jag vill fördröja det hela så att det inte ska ta slut för fort. Alina Bronskys Spiegelkind (”Spegelbarn”) är första delen i en trilogi, som går under namnet ”Spegel-trilogin”, och den var en av personalens rekommendationer på den stora bokhandeln Thalia. Huvudpersonen här är Juli lever i ett hårt reglerat samhälle där det är farligt att vara annorlunda och sticka ut. Plötsligt försvinner hennes mamma och Juli får reda på att hennes mamma är en fe. Tillsammans med sina vänner Ksü och Ivan beger sig Juli iväg för att leta reda på sin mamma.

Slutligen köpte jag även denna drygt 500-sidiga tegelsten, Dark Canopy (”Mörkt himlavalv”) av Jennifer Benkau. Även detta är en dystopi som utspelar sig i en mörkt och hårt reglerad framtid. Efter tredje världskriget har världen tagits över av soldater, kallade die Percents, men rebellgrupper kämpar dagligen mot dessa. 20-åriga Joy är med i en av dessa grupper när hon en dag blir tillfångatagen. Den här har fått riktigt fin kritik både i tidningar och på bloggar.

Jag är riktigt nöjd med mina inköp, men jag får erkänna att det nog dröjer innan jag har kommit igenom dem allihopa…

Deutsche Literatur für alle

Jag blev väldigt glad här om dagen när jag fick en förfrågan från tuberosum på Bokpotaten om tips på lättläst och lättsam litteratur på tyska, så att hen kunde hålla igång lite av den där tyskan hen en gång behärskade. (Och steg 7 är imponerande!)

Eftersom tipset skulle röra lättläst och lättsam litteratur så går de flesta ”stora tyskarna” bort, exempelvis Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Schiller, E.T.A Hoffmann, Erich Maria Remarque, Betolt Brecht, Thomas Mann, Heinrich Böll, Günther Grass och så vidare och så vidare. Nä, om jag ska ge tips på tysk lättläst litteratur som jag själv gillar så är det framför allt en författare jag vill tipsa om: Kerstin Gier.

Hon skriver böcker både för ungdomar och vuxna. Hennes ungdomsboksproduktion består främst i hennes ”Edelstein-Trilogie” bestående av Rubinrot, Saphirblau och Smaragdgrün, vilka handlar om urgamla profetior och Gwendolyn som reser i tiden för att uppfylla dem. Jag har ännu bara läst del 1 men jag tyckte riktigt bra om den, och eftersom det är en ungdomsbok så är inte språket så tungt.

Kerstin Gier skriver dock också böcker för vuxna och då mer i chick lit-genren. Ett exempel är Für jede Lösung ein Problem, som handlar om 30-åriga Gerry som innan hon försöker ta livet av sig skickar ett avskedsbrev till alla i hennes liv och berättar för dem exakt vad hon tycker och tänker om dem. Dock överlever hon och måste börja stå för det hon har skrivit. Det låter kanske inte som en lättsam bok med tanke på självmordsförsöket men det är det faktiskt. Det är inte heller särskilt komplicerad rent språkligt, men kanske lite mer krävande än ungdomsböckerna. Kerstin Gier har också skrivit en del andra böcker i samma stil; jag har ett par i bokhyllan men ännu inte tagit mig för att läsa dem.

Men chick lit är kanske inte för alla och känner man för något med lite mer fantasy-aktigt finns även kultförfattaren Michael Ende. Lite nyare och lättare böcker än Goete & Co men ändå klassiker, moderna klassiker. De mest välkända är nog Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte samt Die unendliche Geschichte, vars första del filmatiserades av Wolfgang Petersen 1984 i en film som många har sett. Det ryktas också om en nyinspelning av filmen.