Mini-recension: Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

brollopsnatten-kinsella_sophie-Handling
När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop? Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på.Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Recension
Om ni har läst min blogg innan vet ni kanske att Sophie Kinsella är min litterära husgud och då förstår ni också att glädjen av stor när hennes senaste bok Bröllopsnatten kom ut och min käre make var snäll nog att ge den till mig i födelsedagspresent. Ni förstår nog också att förväntningarna var höga, vilket ju aldrig är en bra förutsättning när det gäller böcker. Ej heller denna gång.

Det jag normalt sett gillar med Kinsellas böcker är deras charm och humor, och hur hon lyckas försätta sina huvudpersoner i egentligen totalt orealistiska men ändå i boken väldigt trovärdiga klister. Tyvärr tycker jag inte att något av detta har lyckats i boken. Den är mer av ett relationsdrama än ren chick lit, enligt min åsikt, och de dråpligheter som sker känns mest krystade och ditslängda för att boken kräver sådana. Nu låter det som om detta var en värdelös bok, vilket det inte var men mina (alldeles för) högt satta förväntningar infriades tyvärr inte.

Recension: Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella

kinsella-sophie-flickan-fran-tjugotaletHandling
Lara har alltid haft en väldigt livfull fantasi. Men nu börjar även hon undra om hon kanske håller på att bli galen. Normala kvinnor hemsöks väl inte av spöken? Men, Lara har fått besök av sin gamla döda släkting tant Sadie i form av en ung, rättfram Charleston-dansande kvinna. Sadie vill ha hjälp att hitta ett försvunnet halsband, utan det kan hon inte lämna jordelivet.

Till råga på allt har Lara alldeles fullt av egna problem utan döda släktingar hennes bästa vän och affärskompanjon har rymt till Goa och hon har precis blivit lämnad av sin pojkvän. Men när Lara umgås med Sadie händer det spännande och dekadenta saker, Sadie kanske till och med är lösningen på några av hennes problem? Kan två kvinnor från helt olika tider och dimensioner bli vänner, och till och med lära sig något om och av varandra?

Recension
Som ni nog redan vet är Sophie Kinsella en av mina absoluta favoritförfattare, och hittills har hon aldrig gjort mig besviken (förutom böckerna skrivna under Madeleine Wickham). Den här boken har ett par år på nacken och jag läste den direkt när den kom ut, men jag var verkligen i behov av lite Kinsella så det fick bli en omläsning.

På många sätt känner man igen sig i Kinsellas övriga fristående böcker, men det som skiljer denna är dels det övernaturliga inslaget med gammelfaster Sadies spöke samt att det är nästan en detektivhistoria. Den har kanske också lite mer djup, till exempel viss kritik av hur åldrande och äldre ses idag. På vanligt Kinsella-manér är dock både handling och karaktärer lite skruvade. Ibland blir jag helt galen på Sadie och tycker så synd om Lara när Sadie bara förstör för henne, men ändå kan jag inte hjälpa att skratta, ibland nästan hysteriskt.

Flickan från tjugotalet är en lättläst, väldigt rolig men också ganska tankvärd bok som garanterar gott underhållningsvärde!

Ny Sophie Kinsella på G

I maj släpper Sophie Kinsella en ny fristående bok: Wedding Nights. Visserligen bara på engelska ännu, men i alla fall! Då borde det inte dröja allt för länge innan vi får den stora glädjen att läsa henne på svenska också. Jag vet inte riktigt varför men Kinsella måste jag läsa på svenska, kanske för att jag har läst alla andra hennes böcker på svenska.

Hur som helst, tillbaka till den nya boken. Den heter alltså Wedding Nights och handlar om Lottie som har tröttnat på män som inte vill binda sig. Dock dyker ett gammalt ex upp och påminner henne om en pakt: om båda var singlar vid 30 skulle de gifta sig med varandra. Så de bestämmer sig för att göra slag i saken och gifta sig på den grekiska ö där de en gång träffades.

På senaste tiden har det ju givits ut böcker av henne skrivna under hennes riktiga namn Madeleine Wickham (samt pseudonymen Kinsella… mycket förvirrande), och det är en helt annat genre egentligen, mer relationsdrama än humor, som inte riktigt tilltalade mig. Dock vad jag kan avläsa från hennes hemsida verkar Wedding Nights vara en äkta ”Kinsella-bok”. Yay!

Recension: Dubbelbokat av Madeleine Wickham (Sophie Kinsella)

dubbelbokat-kinsella_sophie-15062751-frntl_188173663Handling
Vad händer när två familjer tvingas bo i samma sommarhus en hel vecka? Vilka hemligheter dyker upp och står de verkligen ut med varandra? Chloe behöver verkligen semester. Hon är så trött på att sy bröllopsklänningar och hennes man är deprimerad efter neddragningar på företaget där han jobbar. Då erbjuder hennes rike vän Gerard att låna ut sitt sommarhus i Spanien – perfekt!

Hugh är olycklig. Hans fru ägnar sig åt shopping och renovering och han får arbeta hårt för att ha råd med allt. Han har nästan aldrig tid att umgås med sina barn och känner dem inte alls. Sådan tur att hans vän Gerard har erbjudit dem att låna ett hus i Spanien så att han kan vila ut. Båda familjerna anländer till sommarhuset och får en chock. Gerard har dubbelbokat dem. Besvärat försöker de komma överens, men spänningarna stiger i värmeböljan. Vem får ihop det med vem och vilka har ett förflutet tillsammans?(adlibris.se)

Recension
Jag tror att det är allmänt känt att jag älskar Sophie Kinsellas böcker. Jag har alltid kunnat lita på henne – tills nu. Den här boken marknadsförs dock som Sophie Kinsella – Madeleine Wickham, vilket inte betyder att den är ett samarbete mellan två författare, utan Wickham är författarens riktiga namn och denna bok skrev hon under sitt riktiga namn flera år innan hon tog pseudonymen Kinsella och började skriva under det namnet.

Redan innan jag började läsa boken visste jag att den inte riktigt skulle vara som de vanliga Kinsella-böckerna, men jag trodde nog inte att det skulle vara så stor skillnad. Jag tänkte mig att det skulle vara samma humoristiska dialoger och dråpliga situationer som vanligt, men att författaren helt enkelt inte hade hunnit bli riktigt lika varm i kläderna, med tanke på att denna bok kom ut mycket tidigare än övriga. Och själva handlingen med två familjer som upptäcker att de måste bo tillsammans på semestern öppnar ju verkligen upp för dråpliga situationer… men icke. Det här är inte alls en hejdlöst rolig komedi på samma sätt som man är van vid, utan mer ett relationsdrama med karaktärer jag verkligen inte gillar. Alla är själviska och olyckliga.

Boken är bra skriven, det är inte det. Den är dessutom väldigt lättläst, men den var ganska långtråkig och karaktärerna gillade jag inte alls. Själva handlingen med äktenskapsproblem var heller helt enkelt inte min kopp med kokade blad. Det känns som att förlaget har valt att marknadsföra detta som en Kinsella-bok för att alla fans ska köpa den, men jag är inte säker på om det var en bra strategi. Risken är att Kinsella-fans blir rejält besvikna. Personligen tror jag att jag håller mig ifrån Madeleine Wickham i fortsättningen och satsar på enbart Sophie Kinsella.

Day 14 – Favourite book of your favourite writer

Eftersom jag senaste utnämnde Sophie Kinsella till min favoritförfattare, så får jag denna gång välja ut vilken av hennes böcker jag gillar mest, vilket blir svårt eftersom jag har gillat alla böcker av henne jag har läst. Jag föredrar dock hennes fristående böcker framför Shopaholic-serien, och bland de fristående har jag alltid gillat Karriär och köksbesvär mycket. Jag har läst den flera gånger och tycker om den varje gång. Den är lika rolig som alla andra men har också lite mer seriösa undertoner angående våra stressade liv och jakt på status.

Day 13 – Your favourite writer

Men hjälp vilken svår fråga! Det finns ju en massa författare vars böcker jag avgudar och sedan finns det författare vars person jag avgudar (*host John Green). Dock är det en vars författarskap jag har följt länge och vars böcker jag alltid håller utkik efter. Hon gör mig heller aldrig besviken.

Jag pratar naturligtvis om Sophie Kinsella. Om ni var här i somras så minns ni allt tjat om hennes nya bok Nya kontakter som jag verkligen tyckte om. Synd bara att det lär dröja länge innan den kommer en ny nu…

Månadssummering juli 2012

Återigen ser vi en ny månad och idag skriver vi redan augusti. Juli har varit hektisk; vi har byggt ett nytt kök i princip från grunden. Väggar revs i och för sig tidigare och gipsskivorna kom upp på väggarna och målades i maj kanske. Den nya taket blev lagt i slutet av juni. Men golvet, listerna, alla köksskåp, vattnet, elen och allt annat fixades under juli. Och nu är det i princip klart. Dessutom var vi på en veckas semester. Så ledigheten till trots har det inte blivit så mycket mer läst än vanligt.

Antal lästa böcker: 7 st

På svenska: 4 st

På engelska: 2 st

På tyska: 1 st

Köpta: 5 st

Biblioteket: 2 st

Lånade: 0 st

Kvinnor: 6 st

Män: 1 st

I och med julis sju utlästa böcker tangerar jag årets rekord, som sattes i juni. Jag tror att drygt fem böcker per månad, give and take, är ett ganska realistsikt mål för min del.

Generellt tycker jag att juli har bjudit på många riktigt bra läsupplevelser, och jag verkar ha ägnat mig mycket åt samtidslitteratur med betoning på relationer, alltså riktiga sommarböcker. Jag gick ut starkt med den nya Sophie Kinsella, som ni ju vet vid det här laget att jag verkligen gillar. Andra delen av Kerstin Giers tidsresetrilogi kämpade jag lite med i början pga de långa kapitlen men sedan tog den verkligen fart. Miranda Kenneally överraskade mig positivt med sin bok om den kvinnliga high school quarterbacken Jordan. Sarah Dessen är ju Sarah Dessen, och min första sjöjungfrubok av Tera Lynn Childs var lättsam och rolig och jag läste jag ut den på typ 2,5 timme.

På de sista platserna hittar vi denna månad svenska författarna Johan Theorin och Katarina Mazetti. Detta betyder inte att deras böcker var dåliga, utan bara att de andra var betydligt bättre.

Recension: Nya kontaker av Sophie Kinsella

Handling
Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.

Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen – perfekt! Det finns dock ett problem – telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.

Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv … (bokus.com)

Recension
Så mycket som jag har tjatat om denna bok så hade jag, som ni nog förstår, skyhöga förväntningar. Och grejen med Sophie Kinsella är att hon alltid motsvarar mina förväntningar! Så även denna gång. Jag tycker alltid bäst om chick lit som bara är ren och skär underhållning och som saknar de mörka och allvarliga undertoner som brukar finnas hos t ex Marian Keyes. När jag läser chick lit vill jag bli glad och det blir jag av den här boken.

Nya kontakter är kanske inte den mest trovärdiga historia jag har läst, det medger jag, och den är delvis förutsägbar, men det gör inget, för det är så bra. Jag läste ut den på ett par timmar ute i solen. Det inte en lugn stund, utan Poppy hamnar i den ena problematiska situationen efter den andra. Det är också, som sig bör, romantiskt. Men framför allt är det väldigt roligt. Jag kom på mig själv med att sitta och fnissa flertalet gånger, till exempel under scenen hos juveleraren. Även Poppys svar på Sams mail och sms var ofta riktigt roliga, och stilgreppet med extra tankar och liknande i fotnoter (man förstår när man läser boken) föll mig också i smaken.

Lite galen kan jag dock bli på Poppy (och egentligen alla Kinsellas hjältinnor) som alltid ska undanhålla saker för andra och fixa allt på sitt eget sätt, vilket oftast bara leder till mer problem. Ibland blir jag riktigt generad å Poppys vägnar, med tanke på alla klaver hon trampar i. Det är som förvecklingsdraman på film; jag sitter alltid och är nervös för att huvudpersonen ska bli påkommen.

Nya kontakter är en mysig, charmig och rolig bok som jag varmt rekommenderar till den som gillar de egenskaperna i en bok. Det här är den perfekta ”feel-good”-filmen i bokform. Det enda problem är ju bara att det lär dröja ett tag innan Kinsella släpper en ny bok. Kanske ska jag ta och läsa om Flickan från tjugotalet? Den har jag ju bara läst en gång…