Recension: Sagoberättaren av Antonia Michaelis

Handling
Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna …

En fartfylld thriller och en speciell kärleksberättelse en ungdomsroman av den framgångsrike och flerfaldigt prisbelönade tyska författaren Antonia Michaelis. Sagoberättaren har fått flera utmärkelser och har nominerats till Deutscher Jugendliteraturpreis. (adlibris.se)

Recension
Som vanligt blir jag väldigt glad när tyska ungdomsböcker översätts till svenska och det här är just en sådan. Sagoberättaren är en väldigt annorlunda bok och jag finner att jag har svårt att skriva en recension utan att avslöja för mycket.

Berättelsen rör sig på två separata men ändå nära sammanbundna plan, dels i den verkliga världen och dels i den sagovärld Abel målar upp. Verkliga människor och händelser dyker upp i hans saga och ibland är det nästan svårt att skilja på dikt och verklighet. Hänger man med i sagan får man också små ledtrådar till vad som komma skall i den verkliga världen. Jag får dock erkänna att jag skummade sagodelarna ibland.

Karaktärerna känns mer äkta och mindre klichéartade än vad de brukar vara i till exempel amerikanska ungdomsböcker. Abel och Anna kunde inte komma från mer skilja världar men ändå känns det helt trovärdigt att de dras till varandra. Det förhållande som berör mig mest är dock det mellan Abel och hans lillasyster Micha.

Sagoberättaren är en på samma gång sorglig som varm bok, som på grund av Michealis vackra men annorlunda språk kräver lite tillvänjning innan man riktigt kommer in i flytet.

Saphirblau blir också film!

Filmatiseringen av den första delen i Kerstin Giers ädelstenstrilogi ”Rubinrot” släpps på dvd i Tyskland i slutet av september och såklart har jag redan förbokat den. Enligt information på buch.de så har dvd:n tysk och engelsk textning, och även om jag blir lite små-schizo av tyskt tal med engelsk text (för jag kan inte låta bli att läsa texten om den finns…) så betyder det att maken, vars tyskkunskaper är i det närmaste obefintliga, också kan se filmen och det är ju alltid kul med lite sällskap.

Eftersom ”Rubinrot” fick tillräckligt många biobesökare i de tysktalande länderna bestämde sig filmbolaget för att även satsa på nästa bok i trilogin, nämligen Saphirblau. I början av oktober börjar inspelningen av filmen och jag är framför allt spänd på att se min favvis Xemerius på vita duken (eller ja, på tv:n lär det väl bli för min del).

Bild lånad från: https://www.facebook.com/LiebeGehtDurchAlleZeiten

Sagoberättaren

Egentligen borde jag ju läsa denna boken på dess originalspråk tyska. Egentligen. Och den har legat i min varukorg på amazon.de flera gånger, men av olika anledningar har den fått stryka på foten. När jag så gick förbi den svenska översättningen på mitt lokala bibliotek här om dagen så kunde jag bara inte motstå att låna hem den. Jag har nämligen läst så många fina recensioner av den på just amazon.de och dessutom vi vet ju alla hur till mig jag blir när tysk kultur ges ut i Sverige!

Recension: Pinguinwetter

Handling
Livet går utför för Charlotte Sander. Istället för den förväntade befordran blir hon av med jobbet, hennes mamma samt grönländske unga pojkvän blir häktade för olaglig säljakt och hennes älskare meddelar att han har förlovat sig – med en annan kvinna. Vad ska Charlotte nu göra?

För att muntra upp henne prackar kompisen Trine på Charlotte sin son (tillika Charlottes gudson) Finn, som visar sig vara en riktig rackarunge. Under ett besök på zoo råkar Finn ut för en nästan-olycka, om det inte hade varit för den charmige ensamstående pappan Eric. Dumt bara att Eric tror att Finn är Charlottes egen son…

Recension
Jag tycker att man (i det här fallet jag) i alla fall bör läsa en bok på tyska varje år, och eftersom det hittills har varit lite dåligt med den varan så passade jag på nu när det blev semester och jag har mer av både tid och ork. Jag bestämde mig för Britta Sabbags Pinguinwetter, som jag köpte i Berlin förra sommaren, i förhoppningen att den skulle vara lättsam och lättläst.

Och dessa två ord beskriver den här boken väldigt bra. Lättsam och lättläst. Det är bra sommarlektyr som inte ställer allt för stora krav på sin läsare (förutom att man måste kunna tyska förstås). Som de flesta andra böcker av denna typ är den ganska förutsägbar men har ändå sin charm. Det jag kan störa mig på är att Charlotte inte bara kan berätta för Eric att Finn faktiskt inte är hennes egen son, utan hela tiden ska trassla in sig i lögner, men det tillhör väl kanske genren.

Recension: Safirblå av Kerstin Gier

Handling
Åh, Mmmmm och Mer! är det enda Gwendolyn kan tänka under den första kyssen. De börjar kyssas 1912 och slutar i nutid. Gwendolyn har en gen som gör att hon kan resa i tiden. Som tur är har även Gideon det. Kärleken börjar mitt i ett tidssprång, men när de är tillbaka sätts den på prov. Gwendolyn inser att hon snarast bör ta sitt förnuft till fånga, inte låta hormonerna styra, om det alls ska bli någon kärlek, tidlös eller ej! Det gäller istället att fokusera på att rädda världen OCH lära sig att dansa menuett (och inget av det verkar enkelt). Det ordenssällskap som vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer för att läsa in dem i kronografen, verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes eller … Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida planer! (förkortad från adlibris.com)

Recension
Förra veckans bokbloggsjerka handlade ju om huruvida vi föredrar att läsa på originalspråk eller översatt till svenska, vilket råkade sammanfalla med att jag just läste en bok i översättning som jag tidigare läst på originalspråk, nämligen Safirblå av den tyska författaren Kerstin Gier. I somras när jag läste boken fanns ingen översättning och jag var hänvisad till det tyska originalet om jag ville läsa boken (och det ville jag ju!). För någon månad sedan fick jag sedan ett erbjudande från Bonnier Carlsén om ett rec-ex och så kom det sig att jag också fick boken på svenska. Tack!

Eftersom jag redan recenserat den tyska versionen här så kan ni helt enkelt klicka på länken för att komma till den recensionen istället för att jag ska återupprepa samma saker en gång till.

I den recension jag gjorde då skrev jag att en stor behållning för mig var Kerstin Gier humoristiska språk (som alltid i henne böcker) och att jag hoppades att humorn inte skulle gå förlorad i översättningen. Eftersom jag nu har läst översättningen kan jag meddela att jag tycker att översättaren har lyckats bra; det är väl kanske Xemerius som på något vis inte riktigt känns lika charmig, men på det stora hela tycker jag som sagt att det är en lyckad översättning. Och om boken var relativt lättläst på tyska så var den riktigt lättläst på svenska. Jag bara flög genom sidorna, och känner mig mer sugen än någonsin på filmen (som dock bygger på första boken) som släpps på dvd i Tyskland i höst!

Ny Rubinrot-trailer!

Åh så många spännande filmatiseringar av böcker det kommer nästa år! Själv längtar jag väldigt mycket efter denna Rubinrot som bygger på Kerstin Giers succéroman med samma namn (Rubinröd på svenska). Den förra trailern sa inte så mycket men den här nya säger desto mer. Ser mycket lovande ut! Chansen att den ska gå på bio i närheten där jag bor är väl typ lika med noll, men ändå…

Rubinröd på svenska

Idag släpps Rubinröd av Kerstin Gier på svenska! Se till att få tag på en kopia på något sätt. Köp, låna på bibblis, låna av en kompis. Det spelar ingen roll. Men läs!

Del två och tre kommer på svenska nästa år. Orkar ni inte hålla er tills dess och inte kan läsa det tyska originalet, finns alla tre delar översatta till engelska. Mycket finare framsida dessutom, och faktiskt har klänningarna något med handlingen att göra till skillnad från många andra omslag.

Recension: Herz an Herz av Sofie Cramer och Sven Ulrich

Handling
Ett romantiskt bröllop vid kusten? För Sara är det ett straff. Nyskild sitter hon mellan gladlynta och lyckliga par. Den enda attraktiva singeln visar sig vara en störig typ. När Sara sedan traditionsenligt tvingas skriva lyckönskningar till brudparet klarar hon inte mer, utan skriver istället ner sin egen frustration och slänger iväg den som en flaskpost i havet. Med ett svar räknar hon inte. Dock får hon efter några veckor ett svar från en man vid namn Berti, och den okända upphittarens ord berör henne så mycket att en brevväxling mellan de båda uppstår. Och kanske mycket mer än så…

Recension
Jag gillar verkligen idén bakom den här boken. Att slänga iväg en (visserligen arg och bitter) flaskpost på vinst och förlust och genom ödets försorg få svar från någon som kan komma att förändra hela ens liv. Det är en himla romantisk tanke.

Det som är lite speciellt med den här boken är att den enbart består av brev, e-mail, chatt-konversationer och sms. Ömsom från Sara och ömsom från Berti. Jag trodde nog att det bara skulle vara i början av boken, men så var det alltså inte. Jag tycker dock faktiskt att det är ett lyckat stilgrepp, för båda får chansen att förklara hur de tänker och känner. Jag blir också nästan ”lurad” att fortsätta läsa, för jag vill veta vad den andra svarar.

Eftersom boken som sagt består av främst brev så är den annorlunda rent språkligt också. Framför allt i början är de mycket artiga mot varandra och skriver på ett ganska omständligt sätt. Tyska är egentligen – eller kan i alla fall vara – ett mycket omständligt språk, men det är också lite av dess charm, tycker jag. De två författarna är skickliga på att just genom språket förmedla och bygga upp karakärernas relation. I de tidiga breven är Sara och Berti som sagt mycket artiga och formella till tonen, men allt eftersom de lär känna varandra bättre blir de mer hjärtliga. Efter några månaders korrespondens bestämmer de sig till exempel för att börja säga ”du” till varandra.

Författarna gör också ett fint jobb med att bygga upp spänningen mellan karaktärerna, och det är lite av en känslomässig berg- och dalbana att läsa den här boken. Jag håller nästan andan ibland. Även om jag älskar ungdomsromaner på grund av hela den där första-stora-kärleken-grejen så tyckte jag minst lika mycket om den här kärlekshistorien om två ensamma och tidigare brända ”trettioplusare” som frågar sig om de vågar ta chansen – och risken – igen.

I min brevlåda #6

I följande serie inlägg visar jag upp vilka böcker jag har köpt, fått, lånat på biblioteket eller av vänner och bekanta. Idén tillskrivs den amerikanska bokbloggaren The Story Siren.

I just detta inlägg kommer jag att behandla alla de böcker jag släpade hem från Berlin. Alltså får dagens inlägg underrubriken: ”Tillökning på tyska”.

Frauenromane / Chick lit

Här är mina fynd i kategorin Frauenromane, eller chick lit som vi kanske oftare kallar den i Sverige. Pinguinwetter (”Pingvinväder”) av Britta Sabbag handlar om Charlotte som istället för en befordran blir av med jobbet och som istället för ett frieri blir dumpad. Livet går helt enkelt inget bra, tills hon nästan råkar ut för en olycka på zoo. Låter lättsmält och bra. Och framsidan är bara för söt! Liebesnöter (ung: ”Hjärtekrossare”) av Gaby Hauptmann hade jag inte hört talas om innan, men tydligen var den en riktig bestseller och utspelade sig dessutom i Stockholm. Kan ju vara kul. Jag hade heller inte hört talas om Liebe und Marillenknödel (”Kärlek och aprikosknödel”) av Emma Sternberg, men det var personalens rekommendation. Den handlar om 33-åriga Sophie i Hamburg som under en jobbig tid i livet får ärva ett pensionat i de sydtyrolska Alperna med allt vad det innebär. Även i Herz an Herz (”Hjärta till hjärta”) av Sofie Cramer och Sven Ulrich är huvudpersonen en kvinna med personliga problem. Nyss skild blir Sara full och bitter på ett bröllop och istället för att traditionsenligt skriva ner lyckönskningar till brudparet på sitt papper skriver hon av sig allt sitt elände och skickar iväg som flaskpost. Döm sedan av hennes förvåning när hon några veckor senare får svar… Och slutligen Inselmelodie (”Ömelodi”) av Katrin Jäger som egentligen är en ungdomsbok, men eftersom den handlar om relationer får den plats här ändå. Huvudpersonen är 19-åriga Gara som förlorar sin mamma och genom ett brev får reda på vem hennes pappa är och därför söker upp honom på ön Gomera, en av Kanarieöarna, där han bor.

Young Adult

Kyria & Reb: Bis am Ende der Welt (”Kyria & Reb: Till världens ände”) av Andrea Schacht är första delen i en helt ny distopi-trologi och handlar om 17-åriga Kyria som bor i New Europe år 2125, ett starkt övervakat samhälle. Kyria frå reda på att hon snart kommer att dö. För att uppfylla sin högsta önskan om att få uppleva frihet beger hon sig tillsammans med våghalsen Reb iväg från sitt hem. Låter som klassisk dystopi, och har fått fina recensioner på tyska bokbloggar. Det har även nästa bok fått, Purpurmond (”Purpurmåne”) av Heike Eva Schmidt. Den handlar om Cat, som hittar ett gammalt halsband och när hon sätter på sig detta förs tillbaka i tiden till Bamberg 1632, när häxprocesserna rasade som värst i staden.

Såklart måste jag också ha Smaragdgrün (”Smaragdgrön”) av Kerstin Gier, den sista delen av tidsresetrilogin med underbara Gwendolyn Shepherd som huvudperson. Tidigare i år har jag läst och recenserat de två första delarna, och jag är riktigt sugen på att veta hur det ska sluta samtidigt som jag vill fördröja det hela så att det inte ska ta slut för fort. Alina Bronskys Spiegelkind (”Spegelbarn”) är första delen i en trilogi, som går under namnet ”Spegel-trilogin”, och den var en av personalens rekommendationer på den stora bokhandeln Thalia. Huvudpersonen här är Juli lever i ett hårt reglerat samhälle där det är farligt att vara annorlunda och sticka ut. Plötsligt försvinner hennes mamma och Juli får reda på att hennes mamma är en fe. Tillsammans med sina vänner Ksü och Ivan beger sig Juli iväg för att leta reda på sin mamma.

Slutligen köpte jag även denna drygt 500-sidiga tegelsten, Dark Canopy (”Mörkt himlavalv”) av Jennifer Benkau. Även detta är en dystopi som utspelar sig i en mörkt och hårt reglerad framtid. Efter tredje världskriget har världen tagits över av soldater, kallade die Percents, men rebellgrupper kämpar dagligen mot dessa. 20-åriga Joy är med i en av dessa grupper när hon en dag blir tillfångatagen. Den här har fått riktigt fin kritik både i tidningar och på bloggar.

Jag är riktigt nöjd med mina inköp, men jag får erkänna att det nog dröjer innan jag har kommit igenom dem allihopa…

Deutsche Literatur für alle

Jag blev väldigt glad här om dagen när jag fick en förfrågan från tuberosum på Bokpotaten om tips på lättläst och lättsam litteratur på tyska, så att hen kunde hålla igång lite av den där tyskan hen en gång behärskade. (Och steg 7 är imponerande!)

Eftersom tipset skulle röra lättläst och lättsam litteratur så går de flesta ”stora tyskarna” bort, exempelvis Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Schiller, E.T.A Hoffmann, Erich Maria Remarque, Betolt Brecht, Thomas Mann, Heinrich Böll, Günther Grass och så vidare och så vidare. Nä, om jag ska ge tips på tysk lättläst litteratur som jag själv gillar så är det framför allt en författare jag vill tipsa om: Kerstin Gier.

Hon skriver böcker både för ungdomar och vuxna. Hennes ungdomsboksproduktion består främst i hennes ”Edelstein-Trilogie” bestående av Rubinrot, Saphirblau och Smaragdgrün, vilka handlar om urgamla profetior och Gwendolyn som reser i tiden för att uppfylla dem. Jag har ännu bara läst del 1 men jag tyckte riktigt bra om den, och eftersom det är en ungdomsbok så är inte språket så tungt.

Kerstin Gier skriver dock också böcker för vuxna och då mer i chick lit-genren. Ett exempel är Für jede Lösung ein Problem, som handlar om 30-åriga Gerry som innan hon försöker ta livet av sig skickar ett avskedsbrev till alla i hennes liv och berättar för dem exakt vad hon tycker och tänker om dem. Dock överlever hon och måste börja stå för det hon har skrivit. Det låter kanske inte som en lättsam bok med tanke på självmordsförsöket men det är det faktiskt. Det är inte heller särskilt komplicerad rent språkligt, men kanske lite mer krävande än ungdomsböckerna. Kerstin Gier har också skrivit en del andra böcker i samma stil; jag har ett par i bokhyllan men ännu inte tagit mig för att läsa dem.

Men chick lit är kanske inte för alla och känner man för något med lite mer fantasy-aktigt finns även kultförfattaren Michael Ende. Lite nyare och lättare böcker än Goete & Co men ändå klassiker, moderna klassiker. De mest välkända är nog Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte samt Die unendliche Geschichte, vars första del filmatiserades av Wolfgang Petersen 1984 i en film som många har sett. Det ryktas också om en nyinspelning av filmen.