Recension: Divergent av Veronica Roth (ljudbok)

Handling
I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först. (adlibris.se)

Recension
Den här boken har varit enormt hypad och den engelska originalversionen har stått i min bokhylla i flera år, men det har tagit lång tid för mig att få tummen ur och läsa den. Och det har jag egentligen inte nu heller för jag har lyssnat på den på ljudbok (dessutom på svenska); det är liksom det sättet jag läser böcker på nu för tiden. Så levde den upp till hypen? Jodå, den var faktiskt riktigt bra.

Divergent är en mångbottnad bok, och det är inte bara den dystopiska världen som får utrymme utan också den sedvanliga tonårskärleken, politik och längtan att få tillhöra en grupp och vad som kan hända när människor delar upp sig själva i ”vi” och ”dem”.

Huvudpersonen är 16-åriga Beatrice och jag gillar henne för hon är en helt vanlig tjej. Hon har inga övermänskliga egenskaper och är inte heller överdrivet osjälvisk (ironiskt nog) och uppoffrande. Ibland är hon faktiskt rent självisk, för att inte tala om omogen och naiv. Men jag bryr mig om henne, och hejar på henne i alla lägen.

Något jag däremot inte tycker om är att takten i boken är lite ojämn. Det börjar bra och intressant med lämplighetstestet och valet av falang, men sedan tycker jag att boken tappar fart lite under beskrivningen av träningen och initieringen. I slutet dock, går det alldeles för fort istället. Alltför omvälvande saker händer allt för fort, och jag hinner inte riktigt med.

Jag lyssnade som sagt på den svenska ljudboken, och ibland stör jag mig också lite på översättningen, för tidvis känns det inte riktigt ”svenskt” och i mitt huvud spelar jag upp hur den engelska repliken med största sannolikhet måste ha varit skriven.

Divergent ska ju bli film också nästa år och jag såg trailern när jag och maken var på ”Catching Fire” här om veckan. Både karaktärer och omgivningar skiljde sig mycket från hur jag föreställde mig dem, men såklart ska jag ändå se filmen när den kommer. Nu vill jag egentligen bara köpa och ladda ner nästa bok också, Insurgent, men eftersom det kommer att dröja en stund innan trean kommer på svenska så får jag nog lägga band på mig.

Recension: Wallflower av Stephen Chbosky

Handling
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt. (adlibris.se)

Recension
Så har turen kommit till Wallflower, ännu en superhypad bok som jag inte verkar uppskatta lika mycket som alla andra. Folk älskar den. De skrattar och gråter. Den förändrade deras liv. Det är den bästa boken de läst. Jag börjar fundera på om det är något fel på mig…

Huvudpersonen Charlie är en tystlåten och tillbakadragen tänkare, och det är intressant att få följa honom under ett år och verkligen se hur han förändras och utvecklas. Jag måste säga att jag finner det uppfriskande med en manlig huvudperson i en ungdomsbok, även om han nog inte är helt representativ för tonårskillar världen över.

Formatet är annorlunda än i de flesta böcker jag normalt sett läser i och med att det är en brevroman, även om det känns mer som en dagbok eftersom det bara är Charlies korrespondens vi får ta del av. Jag funderade genom hela boken vem denna ”kompis” kunde vara, men fick tyvärr aldrig något svar.

Boken är ganska kort, och även om takten är långsam så går det fort att läsa ut den. För mig var Wallflower helt okej, men tyvärr inget mer.

Giftet av Maria V Snyder

Det blev ju lite knepigt med läsningen av den här boken. Jag läste ett halvt kapitel här och ett halvt kapitel där under tjugo dagar och i ärlighetens namn kanske inte med hundraprocentig koncentration hela tiden så jag känner att jag i en regelrätt recension inte kan göra den rättvisa. Därför nöjer jag mig med att konstatera att jag tyckte att den var bra och mycket väl kan tänka mig att läsa de andra två delarna i serien.

Recension: The fault in our stars av John Green

Handling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Insightful, bold, irreverent, and raw, ”The Fault in Our Stars” is award-winning author John Green’s most ambitious and heartbreaking work yet, brilliantly exploring the funny, thrilling, and tragic business of being alive and in love. (adlibris.se)

Recension
The Fault in Our Stars är en bok som jag har varit rädd att läsa länge. Den har stått i min bokhylla i ett och ett halvt åt snart utan att jag har vågat ta mig an den, mycket på grund av alla lyriska recensioner jag har läst. Dessutom har jag under denna tid också följt John och Hank på Youtube och de verkar ju vara helt underbara människor. Dessa faktorer har onekligen byggt upp vissa förväntningar, och tyvärr infrias de inte riktigt.

John Green är ju verkligen en språkets mästare och jag njuter av hans prosa i fulla drag, och det är också det som för mig är det starkaste med boken. Mannen är och förblir en citatmaskin! Dock är Augustus och Hazel kanske liiiite väl välformulerade för den genomsnittliga sjuttonåringen, men det kan jag förlåta.

Rent logiskt så borde jag just nu verkligen vara i högform för starka känsloyttringar och jag har läst så många recension om läsare som skrattade och grät om vartannat, men jag gjorde ingetdera. Inte tillstymmelsen till ett fniss eller en tår. Å andra sidan är det ovanligt att jag gråter till böcker. The Fault in Our Stars drabbade mig inte som jag hade trott, men likväl är det en väldigt bra bok och jag rekommenderar den verkligen.

Recension: Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver

Handling
Man vet aldrig vilken dag som blir ens sista. Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar ”Cupid Day” med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar – de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart.

Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då? Läs så får du veta! (adlibris.se)

Recension
Ibland läser man böcker, på vilka man inte har några större förväntningar men som ändå helt tar musten ur en. Resten får du ta reda på själv är en sådan bok.

Boken börjar ganska segt och det är mycket beskrivningar och lära-känna i början som drar ner tempot. Den första dagen, så att säga, är helt okej läsningen men inte mycket mer. Dock när handlingen väl drar igång är det fullkomligt omöjligt att släppa den.

Samantha, eller Sam som hon kallas, är till en början en ganska osympatisk och egentligen osäker person som lever på den popularitet hon tillsammans med sina vänner får genom att trycka ner andra. Efter att hon dör och sedan får göra om samma dag igen och igen börjar hon dock mer och mer förstå the error of her ways, vilket hon tacklar på vitt skilda sätt de olika dagarna, exempelvis försöker hon göra allting rätt vissa dagar medan hon går helt bärsärk andra.

Man kunde lätt tro att det blir långtråkigt att läsa om samma dag sju gånger, men det blir det inte för varje dag är vitt väsensskild annorlunda eftersom det blir så tydligt hur varje enskild liten handling kan få stora konsekvenser. Varje ny fredag Sam upplever får man också se olika sidor av människor och händelser för varje dag i och med att hemligheter nystas upp, och det gillar jag verkligen.

Resten får du ta reda på själv är efter en seg start en riktig bladvändare som är både gripande och tänkvärd.

Recension: Every Day av David Levithan

Handling
Every day a different body. Every day a different life. Every day in love with the same girl. There’s never any warning about where it will be or who it will be. A has made peace with that, even established guidelines by which to live: Never get too attached. Avoid being noticed. Do not interfere.

It’s all fine until the morning that A wakes up in the body of Justin and meets Justin’s girlfriend, Rhiannon. From that moment, the rules by which A has been living no longer apply. Because finally A has found someone he wants to be with–day in, day out, day after day. (adlibris.se)

Recension
Nu var det ett tag sedan jag läste ut den här boken, men jag ska försöka göra den rättvisa. Det som först fick mig intresserad var själva konceptet med boken, att varje dag vakna upp i en ny kropp. Att bildligt walk a mile in someone else’s shoes. För huvudpersonen, A, är detta verklighet och han (?) har levt så hela sitt liv, och det har inte varit ett problem. Tills han träffar Rihannon och blir kär med alla komplikationer det innebär.

Kärlekshistorien är väl dock egentligen inte det som har fastnat hos mig, utan jag tyckte snarare om de moraliska dilemman A hela tiden debatterar med sig själv. Vilken rätt har han egentligen att lägga sig i sina ”värdars” liv? Och när har han skyldighet att göra det?

Every day är en ungdomsbok och således lättläst, men den är också välskriven och jag tror att många vuxna skulle uppskatta den också, inte minst på grund av det djup den ändå har.

Recension: City of Glass av Cassandra Clare

Handling
To save her mother’s life, Clary must travel to the City of Glass, the ancestral home of the Shadowhunters–never mind that entering the city without permission is against the Law, and breaking the Law could mean death. To make things worse, she learns that Jace does not want her there, and Simon has been thrown in prison by the Shadowhunters, who are deeply suspicious of a vampire who can withstand sunlight.

As Clary uncovers more about her family’s past, she finds an ally in mysterious Shadowhunter Sebastian. With Valentine mustering the full force of his power to destroy all Shadowhunters forever, their only chance to defeat him is to fight alongside their eternal enemies. But can Downworlders and Shadowhunters put aside their hatred to work together? While Jace realizes exactly how much he’s willing to risk for Clary, can she harness her newfound powers to help save the Glass City–whatever the cost?

Love is a mortal sin and the secrets of the past prove deadly as Clary and Jace face down Valentine in the third installment of bestselling series the Mortal Instruments. (adlibris.se)

Recension
Efter att ha läst lite annat i olika genrer (mycket contemporary) på senaste tiden började det nya året med ett stort sug efter lite fantasy, så jag gav mig på tredje delen i Cassandra Clares Mortal Intrument-serie, City of Glass, och wow, what a ride! Allt går i en rasande fart och författaren är så himla skicklig på att få mig att bara vilja läsa vidare. Jag plöjde igenom boken på ungefär en dag. Det var oväntat lätt att komma in i serien igen, trots ett par månaders uppehåll.

En av de stora behållningarna med dessa böcker är enligt min åsikt det fantastiska visa på vilket författaren skriver trovärdig romantisk/sexuell spänning, och denna bok är ingen undantag. Jag kommer INTE att spoila några av de stora twisterna i boken, för det avskyr jag när folk gör, men däremot kan jag säga att jag inte blev särdeles överraskad av de flesta av dem.

Denna bok var tänkt att vara slutet på en trilogi, vilket märks, för författaren knyter verkligen ihop alla lösa trådar på ett bra sätt. Det ska verkligen bli intressant att se vad som blir huvudstoryn i de kommande böckerna i serien, och jag är riktigt pepp på filmen som kommer på bio i augusti.

Fusk in the name of julstämning

Egentligen har jag ju fyra böcker kvar innan jag får köpa nya, enligt det köpstopp jag satte upp för mig själv någon gång i oktober (tror jag). Men så visade det sig att jag mitt bestånd av julrelaterade böcker var under all kritik. Jag hade nämligen inte en enda! Hur skulle jag nu komma i julstämning?

Så min fina snälla man gav mig tillåtelse att bryta köpstoppet för att införskaffa några julböcker, men bara julböcker! Det är mycket viktigt att poängtera. Så jag köpte två stycken som såg lovande ut: Dash and Lily’s Book of Dares av Rachel Cohn och David Levithan samt Let it snow: Three Holiday Romances av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle.

Jag hoppas nu att de är värda att bryta köpstoppet för, men vad gör man inte in the name of julstämning?

Recension: Croak av Gina Damico

Handling
Sixteen-year-old Lex Bartleby has sucker-punched her last classmate. Fed up with her punkish, wild behavior, her parents ship her off to upstate New York to live with her Uncle Mort for the summer, hoping that a few months of dirty farm work will whip her back into shape. But Uncle Mort’s true occupation is much dirtier than that of shoveling manure. He’s a Grim Reaper. And he’s going to teach her the family business. Lex quickly assimilates into the peculiar world of Croak, a town populated entirely by reapers who deliver souls from this life to the next. Along with her infuriating yet intriguing partner Driggs and a rockstar crew of fellow Grim apprentices, Lex is soon zapping her Targets like a natural born Killer. But when people start to die – that is, people who aren’t ”supposed” to be dying – Lex’s curiosity is piqued. (förkortad från adlibris.se)

Recension
Redan när jag för första gången hörde talas om den här boken ville jag läsa den. För att vara en urban fantasy känns den faktiskt lite smått unik; jag menar, hur många böcker om tonåriga liemän (”Reapers”) har man läst?

Trots detta tog det mig ändå ett ganska bra tag att läsa ut boken, delvis på grund av allt annat jag har på g just nu men också på grund av att början var lite småseg. Den grabbade liksom inte tag i mig. Eftersom det är en första del av en serie så tas ju ganska mycket tid i anspråk till att bygga upp världen, i det här fallet staden Croak och all, i avsaknad av bättre ord, mytologi rörande liemännen. Författaren har gjort ett bra arbete med sitt världsbyggande, men det saktade ner historien en del i början. Dock efter ett tag tog den riktig fart, och då menar jag riktig fart. Efter halva boken är det knappt en lugn stund.

Huvudpersonen Lex är mångfacetterad om än kanske lite väl våldsam för min smak. Hon har dock verkligen skinn på näsan, och jag tycker om henne. Även de andra karaktärerna Uncle Mort, Driggs och de andra liemännen känns välarbetade och äkta (vilket känns lite sjukt att säga om en samling liemän). Dialogerna dem emellan är ofta fyllda av svart humor och sarkasm.

Förutom att Croak är så himla snygg, är det också en rolig och välskriven bok med en unik handling, men framför allt har den här boken något som många andra i genren saknar: en intressant moralisk och filosofisk fråga, nämligen vem som har rätt att ta andras liv och varför. Är det okej att mörda mördare? Jag gillar den dimensionen, och kommer absolut att läsa del två.

”Det konstiga paketet”

Här om dagen fick jag en avi från Posten att jag hade ett paket att hämta på Konsum. Som avsändare stod Amazon, utan efternamn (.com, .co.uk, .de), och jag blev hemskt förvånad. Bara typ dagen innan hade jag fått e-mail att Amazon.de hade skickat min beställning av tyska filmer. Snabbt jobbat, tänkte jag, och åkte till Konsum. Där lämnade jag in min avi och mannen som tog emot den sa ”Jaha, det är det konstiga paketet!” Och jag är böjd att hålla med, för så här såg paketet ut nämligen:

Så brukar inte paketen från Amazon.de se ut så jag blev lite fundersam vad detta kunde vara, så jag skyndade mig hem (följde dock förstås hastighetsbegränsningen) och packade upp mitt paket. Och det var ju inte alls från Amazon.de utan Amazon.com – ända från det stora landet tvärs över Atlanten. Min förbeställda box med alla John Greens böcker i inbunden utgåva!!! Som jag hade förbeställt i september (notera, innan köpstoppet) men som jag fick e-mail om att de skickade i slutet av oktober. Inte så snabbt jobbat.

Hur som helst, fram kom de och alla böckerna är inbundna och fina och i samma storlek och allt. (Ocd:d, ni vet). Det fantastiska slutar dock inte där. Jag hade tydligen lyckats beställda en signerad version också, så i min The Fault in Our Stars så återfinns Johns omisskänneliga kråka. Frågan är bara nu hur jag ska ordna i min bokhylla så att fyra nya inbundna böcker får plats…