Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?
Det beror lite på, får svaret bli här. Om det är en prolog med någon sorts bakgrund till huvudstoryn så brukar jag läsa den, men ”vanliga” förord är det inte så noga med. I och för sig är det väldigt ovanligt att böcker jag läser ens har förord.
Efterord däremot (även om de inte efterfrågades här) brukar jag alltid läsa, för de kan ibland ge en extra dimension till läsandet. Ett exempel på detta är Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg, där hon efter själva bokens slut presenterar den fakta handlingen bygger på.
Helenas bokhylla 
De böcker jag läser har oftast inte heller förord, men de som har läser jag ytterst sällan. varken förord eller efterord intresserar mig, och jag tycker att efterord kan ta bort lite av den där känslan man kan när boken är slut.
Ja, för mig beror det på – dels på vem författaren är och om jag då finner det intressant att läsa, och dels om själva förordet i sig är intressant.
Hmm jag konstaterade just i en annan blogg att jag inte gillar efterord för de tar bort känslan av att ha nått slutet av bokenl Men, oj får ändra mig lite, det är klart om faktabakgrund presenteras så är det intressant, bland annat Ann Rosman Mercurium om den historiska bakgrunden, den fångade mig verkligen.