Ännu en vecka där svaret på bokbloggsjerkan kommer sent på söndag, för det är ännu en helg där jag har varit borta. Roligt såklart men man blir så slut. Hur ska jag orka med en hel arbetsvecka när jag inte ha vilat ut mig under helgen?
Som tur är var veckans fråga i alla fall lite mindre krävande än förra veckans. Den här gången frågar Annika kort och gott nämligen: Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Och nej, det kan jag väl egentligen inte påstå att jag gör. Egentligen har jag nog bara läst facklitteratur på universitetet, dvs. den obligatoriska facklitteratur som ingick som kurslitteratur, dvs. böcker om pedagogik, didaktik, grammatik, engelsk litteraturhistoria och tysk språkhistoria, bara för att nämna några specifika områden. Tysk språkhistoria är för övrigt den mest intressanta och fascinerande kurs jag någonsin har läst, men jag har aldrig haft någon praktisk användning av den.
Varken innan eller efter mina universitetsstudier har jag dock varit en ivrig läsare av facklitteratur, om man inte räknar den där boken om hajar (eller den om Sveriges regenter) som jag alltid lånade på biblioteket varje gång jag var där när jag var typ mellan sex och tolv år gammal.
Jag är inte heller en som slukar facklitteratur för nöjes skull 🙂
Det låter lite charmigt med hajar och Sveriges regenter. Hade dom nåt gemensamt?
Haha, nä de hade nog inte så mycket gemensamt mer än att mitt unga jag var ofantligt fascinerad av båda. Hajar är jag fortfarande intresserad av, kungar – not so much…
Håller med om att det allt som oftast är ganska tråkigt med facklitteratur 🙂
Jo men jag tycker nog att både haj-boken och den andra räknas, och kurslitteraturen. Hajboken verkar kuligast.
Ja haj-boken var en riktig bladvändare! Jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Och min fascination (och skräck) för hajar kvarstår.